Han: Ännu en krimserie avverkad, årets första. På Sveriges finaste kultursida kallas Netflix ”His & Hers” med årets första nyord: ”Knullkrimserie”.
– Enligt recensenten: ”skamlöst underhållande”.
Stämmer ganska bra. För egen del noterar vi hemmadetektiver att det är först i slutet av det femte och näst sista avsnittet som vi fattar vem mördaren är.
– En lyckad twist, om du frågar Sherlock.
Apropå tv har sportredaktionerna i veckor laddat upp för OS i Milano med ständiga minnesprogram om fornstora dar.
En besvärjelse helt enligt principen:
– Gamla segrar känns som nya. Och framtida segrar ska man fira i förväg. Efteråt är det oftast för sent.
Vid sidan av Trumps alla utspel har vädret räddat många nyhetssändningar. Eller som vår öländske bloggkollega formulerade det: Svenska tevekanaler frossar nu i lyckan att kunna visa upp sina reportrar stående i snöstormens öga, vita av flingor, lidande i den bistra kylan, kämpande för livet för att ge tittarna vad cheferna vill bjuda på: Den heroiska kampen mot de stygga elementen. Det är lätta ”nyheter” att plocka hem i vintermånaden januari, som de senaste tusen åren dominerats av just begreppet ”vinter”.
På udden drar vinterstormarna tillfälligt efter andan medan de uppbrutna isflaken långsamt glider söderut. Även om den även i år kändes som en överraskning kom den första vinterstormen när den brukar komma.
I väntan på nästa rond har ”vårt” nya domherrepar återvänt till gemenskapen kring bufféträdet. Inte märkvärdigt för dig kanske, men det är första vintern vi ser de här på udden.
– Enligt vår fågelprofessor Axel Kielland beror det på att vårt blåsiga hörn av verkligheten är för kargt för domherren och andra ”trädgårdsfåglar”.
Kanske inte längre, alltså?
Nu på morgonen dök även fasantuppen upp! På avstånd iakttagen som nykomlingar blir av den bofasta befolkningen. ”Inte rädd, men förberedd” som vår statsminister formulerar tidsandan under Folk & Försvar i Sälen.
Uppriktigt sagt håller sig våra katter på respektfullt avstånd från fåglarna. Här råder fredlig samexistens, en princip som på 1950-talet lanserades som en utrikespolitisk doktrin av Putins företrädare Nikita Chrusjtjov, nu bortglömd.
Chrusjtjov, Krusse i svenska medier på den tiden, efterträdde Stalin som till slut hade den goda insikten att dö.
Den fredliga samexistensen under det kalla kriget framstår idag som en nostalgisk dröm, om än bedräglig som nostalgiska minnen ofta är.
I väntan på Putins efterträdare bör Europa lyssna på Ukrainas ambassadör Svitlana Zalishchuk som höll ett varmt och framför allt skarpt tal på konferensen Folk och Försvar. Jag ber dig, läs talet här även om du är lika less på krigsrubriker som jag.
För som ambassadör ambassadör Zalishchuk konstaterar:
– Vi kan inte låta betraktarens trötthet väga tyngre än försvararens uthållighet.
DAGENS VIKTIGASTE: ”Låt oss tala ärligt i dag, för detta är en plats för strategisk sanning, inte bara diplomatiskt artighetstal.
– När vi ser på kartan över 2026 måste vi adressera de svagheter som Ryssland fortsätter att utnyttja – svagheter som inte är militära, utan systemiska och psykologiska inom Europa.
– Den första svagheten är illusionen om avstånd. Alltför många i Europa tror fortfarande att detta krig är en lokal tragedi i periferin. Ryssland ser detta som ett totalt krig mot väst; Europa ser det som en kris som ska hanteras. Denna asymmetri i engagemang är Rysslands största tillgång.
– Ryssland befinner sig på krigsfot; Europa befinner sig fortfarande på budgetfot. Vi ser ledare som talar om försvar som om det vore en lyx vi bara har råd med när ekonomin blomstrar.
– För det andra måste vi adressera försvarsbyråkratin. Vi är tacksamma för löftena, men ‘leverans’ stryps fortfarande av fredstida regleringar. Ryssland har integrerat hela sin ekonomi i sin krigsmaskin på några månader. Samtidigt fördröjs Europas industriella respons ofta av upphandlingscykler som hör hemma på 1990-talet. Vi ser ett gap mellan politisk vilja och industriellt utförande. I Ukraina har vi inga ”budgetår” – vi har bara de kommande 24 timmarna.
– För det tredje, och kanske mest kritiskt, är ”rädslan för eskalering”, fortsätter ambassadören:
Under fyra år har varje stort beslut – från stridsvagnar till långdistansrobotar – föregåtts av månader av tvekan. Denna tvekan tolkas av Kreml som ett tillstånd. Ryssland eskalerar inte för att vi agerar; de eskalerar när de uppfattar att vi är rädda för att agera. Denna självavskräckning är ett vakuum som Putin mer än gärna fyller.
– Slutligen satsar Ryssland på ”enhetens skörhet”. De ser era valcykler som möjligheter. De ser energipriserna inte som en marknadsfråga, utan som ett vapen för att knäcka den europeiska väljarens moral. De tror att medan deras uthållighet drivs av tyranni, begränsas er av nästa opinionsundersökning.
Under hela denna vinter har Ryssland fortsatt att utnyttja naturelementen som ett krigsvapen. De riktar in sig på vår civila energiinfrastruktur med en systematisk grymhet. De testar vårt folks anda, ja.
– Men låt oss vara ärliga: Ryssland testar också er beslutsamhet. De väntar på att väst ska tröttna. De väntar på att ‘bördan’ av att stödja Ukraina ska bli en politisk belastning i era inhemska debatter.
Sverige har dock visat världen en annan väg. Ni har visat att solidaritet inte är en börda; det är en strategisk investering i vår gemensamma överlevnad. Genom ert historiska beslut att gå med i Nato och genom att tillhandahålla kontinuerligt, avancerat militärt stöd, har ni i grunden ritat om säkerhetsarkitekturen i Östersjöregionen.
Den ”fördelning av börda” vi diskuterar idag måste omdefinieras som ”säkerhetsdelning”. När Sverige skickar Archer-system, när ni skickar CV90 – som våra soldater kallar ”slagfältets lejon” – utför ni inte en välgörenhetshandling.
– Ni säkerställer att demokratins frontlinje förblir stabil så att frontlinjen aldrig behöver flyttas till Östersjöns stränder eller Skandinaviens skogar.
Vi är djupt tacksamma för Paris-deklarationen och de nya säkerhetsgarantier som diskuterades så sent som förra veckan. Men garantier på papperet måste matchas av stål på marken.
– År 2026 måste bli leveransens år! Leverans av de långdistansförmågor som kan störa den ryska krigsmaskinen. Leverans av den ammunition som gör att våra krigare kan hålla linjen. Och viktigast av allt, leveransen av ett tydligt, enat budskap till Kreml: att Europas tålamod är längre än er aggression, och vår enighet är starkare än era granater.
Den ”börda” vi talar om är inte kostnaden för granater. Den verkliga bördan är tyngden av insikten att eran av ”friåkning” när det gäller säkerhet är över.
– Om vi står tillsammans gör vi mer än att försvara en gräns. Vi säkerställer att rättsstatens principer, och inte våldets lag, kommer att definiera århundradet för våra barn.
Ambassadör Svitlana Zalishchuk avslutar sitt tal med orden:
– Tack för er vänskap. Tack för er styrka. Slava Ukraini!”
peppekerstin.blog 
Publicerat av