Han: Redan efter två (2) besök på Victorias gym i Söderåkra fick jag frågan om jag ville komma på årets Idrottsgalan.
– Okej, jag varit med förr på oklara grunder. Men årets omgång kändes som en hemmaseger.
– Årets lag: Mjällby AIF satt vid bordet bredvid.
Marx hade rätt. Varat bestämmer tänkandet och även en djurgårdare i förskingringen bockar när landsorten sätter stockholmarna på plats!
Som vanligt träffar jag både gamla vänner och bekantas bekanta i vimlet. Men det är första gången som någon ber mig hälsa hem.
På riktigt.
– Jag vet inte riktigt vem grabben är (skojar). Men när jag sa att jag har kompis hemma i Skeppevik som heter Bramstedt så sa han:
– Per Åke?! Säg att jag alltid undrat hur det gick till när han tog 2 meter.
Om även du undrar så tog Per Åke Bramstedt, ”Höjdhopparn” kallad, 2.02 meter med den nya floppstilen i Värnamo. Året var 1976 och Floppstilen (Fosbury-flopp) revolutionerande höjdhoppstekniken där den hoppande vänder ryggen mot ribban och ligger horisontellt över den.
Per Åke Bramstedt från Nybro, numera Skeppevik, var den förste i det svenska A-landslaget i höjdhopp att ”floppa”, det visste förstås Stefan Holm även om grabbhalvan bara var två år 1978.
– Däremot visste han inte att Höjdhopparn numera är en regionsmästare när det gäller öländska kroppkakor:
Apropå att känna igen välklädda kändisar. Härom dagen upptäckte jag inte bara att stenknäck inte är julgodis utan en fågel. Den var visserligen död. Men även en död stenknäck är en stenknäck.
Och som fågelskådarna säger:
– Det var första gången vi ”hade” denna vackra fågel här på udden.
I min entusiasm upptäckte jag till och med en hel flock i toppen av en en. Den är borta nu, min notering alltså (det är inte sant att allt blir kvar på nätet).
– Tack Axel! Även en redaktör behöver en redaktör som inte bara kollar stavning utan även sakinnehåll.
Nu vet jag att det inte var en flock stenknäck jag såg utan ett gäng sidensvansar.
– Så klart, det ser man ju!
Det sägs att misstag är bra som dåliga exempel, men i mitt fall betyder det dessutom att jag osökt får underlag för en ny blogg.
– Ur led är tiden, men mycket är som det ska vara.
Vi pratar ofta vårtecken, men att sidensvansen dyker upp här nere vid kusten är ett typiskt vintertecken.
– Sommartid häckar den i skogstrakterna i norra Sverige.
Men nu den alltså här hos oss.
I vår julblogg (29.12.25) noterade jag att herr och fru Sidansvans plötsligt sitter och kelar i Det Stora Buskaget.
– Och det är som det ska vara.
Så har det nämligen varit sedan vi började göra dagsnoteringarna här på bloggen (2020). Naturen är cirkulär och nu är det sidensvansens semesterveckor.
2021 visade sig sidensvansen den 3 januari.
Året efter den 9 januari och 2024 noterar vi ett möte med åtta sidensvanser på väg till Badudden.
– Och 2025 kom den lagom till nyårsfirandet. .
PS: Om du inte visste det så är sidensvansen (Bombycilla garrulus) stor som en stare men klär sig i en distinkt och färgglad fjäderdräkt – mocha mousse för att tala 2025 års modefärg i människobyn.
– Och till och med fågelvoyeurerna medger att den liknar stenknäck.
Åtminstone på långt håll.
peppekerstin.blog 
Publicerat av