Han: Oavsett vad djurvänner säger är naturen grym. Där gäller den starkes oinskränkta rätt att ta det han vill ha. Särskilt nu när isen lägger sig och havsörnen vädrar försvagade och ibland fastfrusna bytesdjur (grymt uttryck, eller hur?).
– Så här ser en vacker svan ut efteråt:
PS: Reagerar du på tonen? Medan jag skriver lyssnar jag på OBS Radioessän. Ämne: Om människan ska ingripa i den naturliga döden och försöka omskola vargen till vegetarian.
Nu till ett annat mysterium. Ibland ställer även barn oväntade frågor: ”Pappa, varför säger man att ett år består av 52 veckor? Det stämmer ju inte. En vecka består av sju dagar och 7 x 52 = 364 dagar.
– Men även 2026 har 365 dagar…?”
Kanske ska frågan ses som en reaktion på att sonen var tillbaka på jobbet efter den långa jul- och nyårshelgen.
– Tillbaka i selen, som det hette förr.
I det gamla bondesamhället kallades den här perioden för ”oxveckorna”.
– Årets segaste period när nästa ledighet känns mycket långt borta.
Inte för att jag tror att överhetens påbud om röda dagar gällde i bondesamhället. När riksdagen 1919 beslutade om 8 timmars arbetsdag (och 48-timmarsvecka) omfattades inte jordbruket av lagen. Det var först med 1973 års allmänna arbetstidslag som 40-timmarsveckan inkluderade jordbruket.
– Men det gällde och gäller bara anställda lantarbetare. För självägande bönder och deras familjemedlemmar finns inga lagstadgade begränsningar för hur mycket de får arbeta på den egna gården.
Idag arbetar färre än 160 000 i lantbruket. Varav en majoritet tillhör den senare gruppen för vilket begreppet ”oxveckor” måste kännas som ett hån.
– Ett uppdaterat och relevant begrepp efterlyses härmed!
För innebörden har naturligtvis alltjämt en existentiell betydelse för dagens urbana medelklass.
Särskilt när nästa block röda dagar kommer först 3 – 6 april. Liksom upptäckten att någon uppenbarligen i århundraden försökt dölja att ett vanligt arbetsår faktiskt består av 52 veckor + en extra dag!
– Vad säger man?
Typ: Tack käre son för upplysningen. För en pensionerad och redan dagvill pappa är visserligen alla dagar röda. Men det är klart att jag grubblar över blåsningen.
– Fakta är ju att under mina 77 år hittills (4000 veckor i denna Jämmerdal!) har någon snott minst 77 dagar som jag nu gärna hade sparat för framtiden. Och de kommer jag ju inte få igen eftersom just jag inte ens har någon nytta av de 13 röda dagarna.
– Eller tänker jag fel?
Ja, jag vet. Jag skulle kunna fråga henne. Om det inte vore för att hon reste till Stockholm när jag åkte på mansläger.
– Som du förstår är det därför jag sitter här och klinkar planlöst på tangentbordet.
peppekerstin.blog 
Publicerat av