Han: Många boknördar vet att Marcel Prousts romanPå spaning efter den tid som flytt börjar med meningen ”Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs”.
Färre vet att tvåtusentrehundratrettiosju (2337) sidor senare inleds band 5 med orden: Redan på morgonen, medan jag låg kvar med ansiktet vänt mot väggen och ännu inte hunnit se vilken nyans dagern hade bakom de tjocka gardinerna, visste jag hurdant vädret var.
Ensam på udden går även jag till sängs tidigt och bor man så här nära havet vet vi vilket väder vi vaknar till.
– I morse vaknade jag med vårkänslor. Det har slutat blåsa. En talgoxe drillar i Fågelträdet och det kommer efterlängtade ljud från havet.
Ljudet av is som spricker upp av trycket underifrån. Havet är på väg tillbaka, en första blick på Sjöräddningens kustväderapp visar att nu saknas bara 15,6 cm från normalvattenstånd.
Det är 4 grader varmt och snön har smält bort på altanerna. Hade hon varit hemma hade hon bestämt att vi ska äta frukost utomhus; den tiden är inne.
Katterna och jag tar en promenad runt udden. På förekommen anledning. Vi lyssnar på nyheterna från Trumps och Netanyas attack på Iran.
– Ingen av oss sörjer en död ayatolla, men vi har vårt eget slagfält.
Därom vittnar de vita fjun som gett rosenhäcken till videkissar.
Civilisationskritiska aktivister har fått för sig att vår civilisation är ond och naturen god. Det är naturligtvis tvärtom. Som biologen och författaren Fredrik Sjöberg formulerar det: ”På ett allmänt plan är i alla fall jag både glad och tacksam över att mänskligheten för längesen lyckades rädda sig in i civilisationens välsignade stugvärme, helt enkelt för att slippa vara en del av naturen, som suger” (ur ”Sjöelefanten i Bukarest och andra essäer”, Albert Bonniers förlag).
I naturen gäller den starkes rätt som Putin, Trump och andra auktoritära härskare vill ska gälla även i människobyn. På udden härskar framför allt havsörnarna. Därför ägnar vi förmiddan åt att begrava resterna av den hjälplösa vita svanen som örnarna slog när havet frös till.
Dessutom hittade Ludde resterna av en massakrerad and i vår häck som någon med naturens ociviliserade version av upplysningstidens naturrätt lämnat åt oss att begrava.
Nu vet du det också.
peppekerstin.blog 
Publicerat av