Han: Solen skiner över den gamla trädgården där den unga cellisten Clara Ljungkvist spelar Adagio av Tomaso Albinoni för familj och gamla vänner.
André Prah (1941–2026) skulle ha gillat det han hör och ser.
Sedan skulle han ha begärt ordet och förklarat för oss andra att det stycket spelade cellisten Vedran Smailović 22 dagar i rad under belägringen av Sarajevo år 1992.
– Den 27 maj 1992 dödades 22 civila i den s k Brödkö-attacken när en serbisk granat slog ner i en matkö utanför ett bageri. Smailović bestämde sig för att med livet som insats spela Adagio på platsen i 22 dagar i följd, en dag för varje offer. Klädd i frack satte han sig mitt i bombkratern, trots överhängande fara från krypskyttar i de omgivande bergen.
– Hans handling blev en global symbol för mänsklighet och motståndskraft mot krigets brutalitet.
Det är därför ingen slump att Adagio nu spelas under André Prahs minnesmingel. André var ett barn av det geopolitiskt turbulenta Balkan; ett krigsbarn som flydde till Sverige som 3-åring. Och som förblev en sökande intellektuell, internationalist och engagerad konstnär och medmänniska.
Rolig, vänfast och ständigt skapande.
– Nu saknad av oss andra.
Men några hästar betar fortfarande hemma på gården i Hänninge.
Mer om André och hans ishästar:
Måndag: Tack André, jag älskar den!
peppekerstin.blog 
Publicerat av