Lördag: Första burken är fylld…

Hon: äntligen är jag på gång ordentligt med att mala ner mina chili till kryddor. Först ut är originalet ”Kerstins ganska heta chiliblandning”.

Jag har malt färdigt en stor burk nu, vet inte hur många kryddburkar det räcker till. Kanske drygt tio. Men jag har massor av torkad chili kvar att mala. Och att skörda i växthusen dessutom.

Jag tänker dock mala mycket mer innan jag börjar fylla kryddburkarna på allvar. Årets blandning ska testas i matlagning först. Det brukar jag göra genom att slänga i nästan en hel tesked i en bolognese. (Varning: inget tips om man inte gillar stark sådan…) Men blandningen doftar bra, tror kanske den är lite hetare i år faktiskt. Frågan är nu om jag ska göra en liten batch med ännu mer hetta i…?

Han: Morse, sms eller dunkar han bara huvudet i förtvivlan över att livet blev som det blev? Vi hade hört den i Ismans tallar hela dan. Men det var tji att få syn på den. Sen plötsligt satt den där på marken nedanför våra mandelträd.
För mig var det en dubbel upplevelse.
– Det var den första jag sett i sommar. Dessutom hade jag ingen aning om att gröngölingen gick omkring i gräset som vilken kråka som helst.
Håller inte de till högt upp i tallarna, nära himlen?

Än en gång inser jag hur lite jag vet. Det första fågelmannen med mera Axel Kielland gör när han kommer ut till udden är att avliva ännu en av mina förutfattade meningar.  
– Till skillnad från de flesta andra hackspettar håller gröngölingen (Picus viridis) oftast till på marken. Det beror på dess huvudföda är myror som den effektivt fångar med sin långa hullingförsedda tunga.
Så nu vet jag det också.

Symtomatiskt nog är gröngöling enligt antropologerna synonymt med amatör, novis och nybörjare. I svenskan har ordet ”grön” en innebörd av ”spirande” eller ”omogen”. Ordet göling går tillbaka på ”guling”. ”På finlandssvenska används begreppet ”gulnäbb” med innebörden nyinskriven student, det vill säga en nolla”, enligt Wikipedia.
– Touché, som det heter på fin svenska.
Klart att jag känner mig träffad. Dessutom hade Axel redan sett två av dessa gröna myrdödare med röd luva redan när han och Bibi klev ur bilen.

För att skyla över amatörens bristande kunskaper söker jag tröst hos Chatty, min personliga chatGPT. Hon berättar att i många kulturer anses gröngölingen vara ett tecken på lycka och glädje.
– Tack för den!
Å andra sidan har gröngölingens skrattande läte tolkats som kommunikation från förfäder och andra andar, vilket passar bra när jag nu vrider ur de sista dropparna single malt som Bomme lämnade här.

Eftersom denna blogg i grund och botten handlar om kvinnligt och manligt tänkande, kan jag dessutom berätta att enligt gammal romersk mytologi försökte häxan Circe förföra Picus, en hygglig man som var den första kungen i Latium.
– Hon misslyckades och som hämnd förtrollade den elaka häxan kungen till en hackspett, typ Picus Viridis.

Vad vet jag, men kanske är det hennes fel att gröngölingen fortfarande dunkar huvudet i tallen när han egentligen bara vill picka i sig myror på marken?

Igår skrev jag här i hörnet om rätten att slå knut på sig själv. Det är inte bara på udden som vimplarna tar sig den rätten.
Min gamla kompis Nicke skriver från Råneå i norr. Han sätter in min bagatett i ett större sammanhang: Hej Peppe. Läste dina ord om er vimpel som slog knut på sig själv. He-he.  Skickar en bild med anledning av detta. Samma dag som Putte (vägrar att skriva hans riktiga namn) började kriget mot Ukraina fastnade vimpeln plötsligt i lärkträdet. För högt för en gubbe som jag att klättra upp och fixa det.
Grejen var att flaggstången sattes upp under sommaren 1998. Då var lärkträdet bara ett litet träd. Jag räknade inte med då att trädet skulle bli ett veritabelt monster. Flaggstången går att vika ner från foten men då hamnar den i ett annat träd. Djungeln växer. Nu har jag bestämt att vimpeln får sitta kvar med en förmodad blåknut på lärkträdet, tills kriget är slut. Då ska jag med grannens hjälp vika ner stången, om det går. Då blir det whisky på gräsmannan eller snöhögen. Det som gör det hela lite intressant är att ävenså Ukraina har en blågul fana.
När grannar och förbipasserande kommenterar detta brukar jag säga att så länge som vimpeln sitter fast i lärkträdet är det också en gest för Ukraina, för Ukrainas folk mm. Alla håller med. I fjol när Gun och jag var i London flaggade hela staden med ukrainaflaggor. En hederssak/ Frid och ha det så bra och hälsa/Nicke.

Tål att tänka på, eller hur?

Fredag: Rätten att slå knut på sig själv

Han: Att slå knut på sig själv att vara någon till lags. Och det är ju inte alltid så roligt. Rolig är däremot en kollega i bloggindustrin som diktar: Tänk om man kunde slå knut på sig själv, dra åt som fan och bara försvinna – vad skönt det vore. Så kan de stå där med sina enkäter och stilråd och inredningstrender och bästa träningstips och hypade hak i Berlin och sociala kramkalas sedan.
Vad snopna de skulle bli. Ögla och ögla – och poff!..

Jag undrar om det är så vår vimpel tänker. I så fall är det en suicidal gen som går i den släkten, vimpelsläkten.
– För förr eller senare haR alla våra vimplar slagit knut på sig själv.
Vad jag gör åt det? Lika lite som jag härom dan försökte hindra sparvhöken för att förfölja en sädesärla in i vår vildros två meter från oss där den till slut slog klorna i offret så att nyponen flög i alla riktningar.

Naturens gång, alltså. När det gäller vimpeln betyder det att jag till slut halar självstymparen och åker till Lantmännen för att köpa en ny.
Ty vem är jag att sätta mig mot naturlagarna?
– Förväntas jag spela gud, eller?

Okej, jag vet att i människobyn finns det välmenade vimpelägare som inte accepterar naturens gång och vimpelns rätt att slå knut på sig själv. Bloggkollegan Sebastian är en sån vimpelräddare.

Jag vill bara påpeka att det inte framgår vad hans vimpel tycker. Som vanligt är det segraren som skriver historien.

Och apropå väder: Ibland blir gubben på udden glad när jag läser mina tidningar. ”EU kommer nå målet för förnybar energi i förtid” är en rubrik som gör mig glad.
Nya data visar att de flesta EU-länder troligtvis kommer att uppnå sina mål för förnybar energi 2030 tidigare än förväntat, tack vare en betydande ökning av solenergin.
Det skriver amerikanska Politico, som är en av de bästa internationella nyhetsmedierna enligt min mening.
Solenergins tillväxt inom EU förväntas överstiga målen för 2030 i förtid. 41 gigawatt av ny solkapacitet adderades 2022, vilket är en ökning med 40 procent från 2021.

En god nyhet som du missat, eller hur? Symptomatiskt nog har jag inte sett den i någon svensk dagstidning. I EU-kommissions nyhetsbrev hittar jag nyheten: Solenergins tillväxt inom EU förväntas överstiga målen för 2030 i förtid. 41 gigawatt av ny solkapacitet adderades 2022, vilket är en ökning med 40 procent från 2021. Denna tillväxt stämmer överens med en global trend, vilket betyder att vi som investerat i solpaneler ser till att vi minskar växthusgaserna med miljontals ton mer än förväntat.

23 EU-länder förväntas uppfylla sina mål för solinstallationer senast 2027. Tyvärr verkar Sverige inte heller när det gäller solenergin hänga med i klimatkampen.
– Å andra sidan är potentialen stor!

Hon: Jag avslutar dagens blogg med en ros. Vår fantastiska gula ros på framsidan (mot havet) blommar för fullt igen och har en massa nya knoppar. Den brukar till och med blomma i december. Nu måste jag fortsätta förbereda kvällens middag, våra kompisar från Danmark är på ingång!

Onsdag: Bildad hylling till Sveriges första TV-kändis

Han: Tillhör du dem som i brist på trevligare saker följer denna vet du att gubben på udden brukar gubbgnälla om förfallet inom medierna.
– Men ibland blir jag glad!
Ibland lever skattefinansierade public service upp till de bildningsideal den borde fokusera på.
Jag tänker nu på P1 Bildningsradion som berättade om ett angeläget ämne alla ungjävlar borde lyssna på.
Jag tänker på programmet om Ria Wägner, denna ikon som förändrade tv-mediet.

Kort uppdatering för dig som inte var med: Ria Wägner var en svensk tv-personlighet, brorsdotter till författaren och akademiledamoten Elin Wägner som den ständigt närvarande Mark Levengood dubbade till ”Fru television”.
En folklig vänstertjej som tog svenska folket med storm – och symtomatisk nog därför försvann ur rutan när vänsterpopulisterna tog över Sveriges radio.
De tyckte redan då att matprogram bör ledas av en ung smärt och snygg blondin, typ dagens Tina Nordström. Inte av en fyllig kvinna i medelåldern som vinkade till publiken på sitt aviga sätt.
– Så fel de hade!

Låt mig slippa bli långrandig. Om du inte hört talas om Ria Wägner förlåter jag dig för din brist på bildning om du lyssnar på det här programmet.

Ria var en legend redan under sin livstid. Inte bara bland vanliga husmödrar. I början av 1960-talet togs den här bilden. Sex glada grabbar i Strömsunds realskola bildade Ria Fan Club, förmodligen den första. Möjligen den enda.
Jag vet, för jag var en av de sex (ser du vem?)

Initiativet togs av min kompis (och första sambo under sju år) Jarefors. Han såg till och med att vi fick Rias signatur att limma fast på våra hemmagjorda svarta tröjor.
VAr vi stolta eller var vi stolta?

Som vanligt var det bättre förr.
– Särskilt de som brukar säga att det var bättre förr.
Nåja. För att hedra vår första TV-kändis bjöd jag på kvällens middag. Inget märkvärdigt men värt att notera med tanke på den anrika proveniensen.

PS: Blev mer än gott, enligt den enväldiga juryn. Det ska jag fira med en snus. Det har jag råd med, nu när regeringen äntligen sänker skatten på min dosa med tre (3) kronor. Som jag har väntat på att någon ska visa ledarskap.

Tisdag: Batwoman flyger igen

Han: Härom kvällen hade vi besök av en fladdermus på udden. Det var ett viktigt besök. Det var ett tag sedan vi såg fladdermöss här ute.
Men det är viktigare än så.
– Fladdermöss har nämligen blivit en maktfaktor i samhällsdebatten.
Under det senaste året har planarkitekter i flera kommuner fått sina planer överklagade till domstolar som blivit mer noggranna med fladder­mössen, vilket tidningen Arkitekten var först att rapporterat om.

I flera kommuner i södra Sverige berättar kommunala planarkitekter att fladdermusen plötsligt blivit en faktor de tvingats ta hänsyn till. I Karlskrona, Ronneby och Sölvesborg har Mark- och miljödomstolen nyligen satte p för kommunala byggplaner.
Orsaken: Det finns 19 olika arter av fladdermöss i Sverige. Tolv är fridlysta. Det är förbjudet att påverka deras livsmiljöer så att den ekologiska funktionen försämras.

Enligt Arkitekten beställer kommunala planavdelningar numera fladdermusinventeringar till nästan alla sina kommande projekt. ”Inte för att de tror att det nödvändigtvis finns fladdermöss där, utan för att ha ryggen fri och slippa få bakläxa om det skulle överklagas till domstol sedan.”
– Intressant tycker vi.
Om du följer vår blogg vet du att vi på udden och inåt viken tampats med Torsås kommuns planer att bygga in vårt stugområde i ett nytt modernt bostadskvarter.

Att vår markägare anslutit sig till vår sida talar för att vi ha stoppat planen när det gäller vår sida om stenmuren. Men fajten är inte över. Det är fortfarande oklart vad som händer där bortom.
– Och det är i gränslinjen som våra fladdermöss håller till.
Kanske kan Batwoman bli den skygga hjältinna som gör att kommunen stoppar hela planen i papperskorgen?

Om du inte visste det så är en fladdermusen en mycket gammal djurgrupp. Fossil visar att de inte har förändrats nämnvärt under de senaste 50–60 miljoner åren.
Fladdermössen gör ingen människa för när. I stället gör de stor nytta genom att jaga skadegörande insekter i våra trädgårdar. En enda fladdermus kan t ex äta upp till 1000 myggor eller motsvarande i timmen. 
– En helt gratis ekosystemtjänst alltså.  
Nu vet du det också.

PS: Och apropå Batwomen kan vi meddela att vår egen klan växer. Tionde barnbarnet heter Olivia.
– Välkommen kära barn! Du kommer att förändra världen – och då menar jag inte bara dina föräldrars…

Hon: välkommen Olivia, vi ser fram emot din första visit på udden, längtar! Ps. Men så länge kan vi förstås inte vänta, en tripp till Stockholm lär det bli inom kort!

Tills dess kan du titta på batwoman à la udden.

Måndag: soffläge…

Hon: efter en intensiv, underbart solig, och kärleksfull långhelg vilar Ludde, Vilda, husse och matte ut i soffan. Två av oss är väldigt glada över att ha återerövrat soffan:

Riktigt skönt med mulet väder och frisk pålandsvind faktiskt. Ingen Luther knackar på axeln.

Efter att barnfamiljen packat in allt i bilen (inklusive Essa…) och gett sig iväg mot Stockholm igen gjorde jag faktiskt en hel del nytta bland odlingarna. De ”vilda” fina tomaterna visade tendens till att ha drabbats av potatisbladmögel, huh, så de rök.

Tomaterna skördades gröna i förhoppning om att de ska mogna utan att skrumpna ihop, vilket de gör om även de angripits… resten åker till tippen. Inte i komposten!!!

Skördade också av alla mogna chili i växthusen. Det hade mognat en hel del under helgen. Nu ska de in i ugnen och torkas. Idag börjar jag mala kryddor.

Men inte än, en liten stund till i soffan unnar vi oss allt!

… och nu något helt annat: Vi känner igen lössen på gången

Han, nu dagens hjärngympa: Den svenska fredsrörelsen tycker inte att Sverige ska skicka vapen till Ukraina. Istället ska vi ”verka för fred”. ”Vi skulle göra större nytta om vi inte blev en part i konflikten, utan istället hjälpte till diplomatiskt”, säger Svenska Freds ordförande Agnes Hellström i en intervju. Hon har samlat sina tankar i en tid när Linda Skugge dominerar kulturdebatten genom att vika ut sig på en porrsajt (9 större artiklar den senaste månaden bara på DN Kultur).
– Svenska Freds ordförandes nya bok har följdriktigt titeln: ”Fredsfittan”.

Tidstypiskt.

Detta som ett alternativ till ”stridspitt”m enligt författarinnan. Fyndigt men tyvärr, jag känner igen lössen på gången. Det beror på att jag tillhör en generation som fick vår politiska skolning i Vietnamrörelsen. Vietnameserna stoppade USA:s fullskaliga invasionskrig på slagfältet. Men vi vann slaget om den svenska opinionen. Den fajten stod inte bara mellan de politiska krafter som öppet tog ställning för USA:s krig och alla oss som ansåg detta krig var ett imperialistiskt krig och ett övergrepp på en liten nations självbestämmande.
Den viktigaste fajten stod därför mellan liberaler, socialdemokrater och allmänna vänsterkrafter som samlades kring parollen ”Fred i Vietnam” och vår paroll ”USA ut ur Vietnam – stöd det vietnamesiska folket på dess egna villkor”.

Där står vi nu igen. Det öppna stödet för Putins krig i Ukraina har tystnat. Däremot höjs röster för att fred är viktigare än att Ryssland villkorslöst tvingas ut ur Ukraina. Och argumenten är lika förrädiska nu som då.
Alla ville ha fred i Vietnam och alla vill ha fred Ukraina. Men då som nu kräver freden att angriparen ger upp sina krav – allt annat är som att låta tjuven som bryter sig in i ditt hus behålla tv:n – eller delar av ditt vardagsrum ­– annars är det synd om honom.

Det är det perspektivet jag med igenkännandets obehag läser den senaste tidens inlägg från bl a Gudrun Schyman (SR 12/1-23 och i DN) där hon betonar att nu måste det bli fredsförhandlingar: ”Jag är inte Putinkramare för att jag säger att fred nås genom förhandling”.
– Förhandlingar om vad? Hur stor del av Ukraina som Putin ska få behålla, eller?
De frågorna svarar Schyman inte på. Och det logiskt. ”Freden” är viktigare än villkoren för villkor skulle avslöja att en rättvis fred nås först när en angripare inser att han har förlorat kriget och därför tvingas till förhandlingar om hur hans reträtt ska organiseras för att ytterligare förluster ska minimeras.
– Som i Vietnam.

En annan gammal vänsterröst, Göran Therborn, skrev dagen före den ryska invasionen (AB 23/2-22): ”Biden och USA:s trogna medlöpare har dag efter dag piskat upp stämningen med hemska historier om vad Ryssland ska göra nästa dag.”
Göran Grejder blundar inte. Verkligen inte. I en ledare i Dala-Demokraten (20/8) skriver han att: ”Ukrainas kamp mot aggressorn är rättfärdigt från början till slut. Och bara Ukraina ska avgöra när något som liknar fredsförhandlingar ens är tänkbara.”
Samtidigt går hela hans argumentering ut på att Sverige inte bör ge Ukraina det stöd ukrainarna mest vill ha av oss: ”Så är det. Men risken med ett kraftigt förstärkt ukrainskt flygvapen är att kriget trappas upp och att det varar ännu längre, med ännu fler döda.”

Göran Greider må var för ung för att minnas var han stod i den principiella fajten mellan parollerna ”Fred i Vietnam” och ”USA ut ur Vietnam”. Men vi andra känner igen lössen på gången.
Fred kan nås på många sätt, men bara ett är värt vårt stöd:
– Ryssland ut ur Ukraina!

PS. ”Hade någon lyssnat på oss från början hade det inte blivit något jävla krig”, säger Svenska Freds ordförande. Men det gjorde uppenbarligen inte Putin. En som drar rätt slutsats av det lilla problemet är Lars Ångström, som förövrigt var Agnes Hellström föregångare på posten som Svenska Freds talesperson. I en intervju (DN Lördagsmagasin 16 september) säger han det självklara: ”Svenska Freds har gått vilse. I vissa situationer måste man förhålla sig till verkligheten. Det finns inget utrymme för dialog med en despot med kärnvapen. På längre sikt vill även jag nå fram till demokrati och stabilitet i Ryssland, självklart. Men nu gäller det att avskräcka och tvinga angriparen att dra sig tillbaka. Det går bara att göras militärt”.

Nu Sope-Bengt, vet du det också!
(min kompis inåt viken säger att han läser mina texter istället för att hålla demensen borta genom yoga som är det nya nya.)

Fredag: Grattis – du är den kung svenska folket förtjänar

Han: Två gånger har du hängts ut på en kvällstidnings löpsedel. Första gången anklagades jag för majestätsbrott.I en ledare i en av landets minsta tidningar drog jag blankt mot kungen: ”Hade han sökt jobbet hade han inte fått det.”
Skrev jag en ledare i en av Sveriges minsta tidningar och på väg till jobbet nästa morgon läser jag en löpsedel med den braskande rubriken: ”Folkstorm rasar mot kungaangrepp”. Att det handlar om mig fattar jag först när en röst i luren väser:
– Tjena Anckarström.

”Folkstorm” i medievärlden betydde på den tiden att 7 upprörda läsare hade ringt Expressen. Jag medger att jag blev rörd om än inte skakad. Tvärtom. Under de närmaste veckorna kände jag mig som en härförare för republikanerna. Som sådan hamnade jag till och med i Robban Aschbergs debattprogram på TV3.
I den andra ringhörnan satt bl a Herman Lindqvist och under debatten lärde jag mig att det första som dör i tv:s debattprogram är nyanserna. Mitt försök att slänga in en brasklapp tystas bryskt ner av Aschberg:
– Det blir för komplicerat. Det här är tv.
Försvann i den allmänna kalabaliken var därför min poäng:
– Det är inte monarkin jag emot – det är kungen personligen.

Sedan dess har jag insett att kungakritiken är ett självspelande piano. Detta oavsett om kritiken är principiell eller personlig. Min ståndpunkt: Den återkommande kritiken av kungen fyller idag samma funktion som den döda katten.
– Den som slängs in i samhällsdebatten i syfte att avleda intresset från politikens huvudfrågor.
Då som nu är kungadebatten är en pseudodebatt.
– Ett rituellt skådespel som drivs av B- och C-politiker, dito kulturnissar och uppmärksamhetskåta opinionsbildare som utnyttjar kungen för att själva få en plats på den stora scenen.
Svenska folket har den kung vi förtjänar. Hade du sökt jobbet idag hade du fått det.
– Skål för vår kung i tiden!

Onsdag: Till våren blir det Boogie-Woogie på udden!

Han: Det regnar. Det är inte bra för hennes tomater. Inte heller för humöret. Men det är bra för rosorna. Inte minst för vår nya Boogie-Woogie (Rosa Boogie-Woogie), en klätterros som blir 150 till 200 cm hög. Bladverket är mörkgrönt med röda inslag. Blommar från juni till oktober. med medelstora, fyllda, rosa blommor. Doften är lätt, fin och lik våra vildrosor. Blommar från juni till oktober.

Hos oss går den under namnet Ugglas ros. Det beror på att han var med när vi köpte ett annat exempel för några år sedan. Den var tyvärr ett måndagsexemplar. Men nu börjar vi om och till våren dansar vi igen!

Hon: näää, jäkla regnande! Fick bli en dag vid spisen igen…

Måste ju ta tillvara på allt, de sista plommonen blev chutney, inte mer marmelad! Variation.

Och så satte jag en hot chilisås för fermentering. Önskemål från sonen. Gjorde ingen förra året. Borde nog gjort en dubbel sats men hade inte mer mogen chili passande för detta. Redan torkade. Men det finns omogna på g!

Även bäddat och gjort iordning i kissarnas rum för dotter med döttrar som kommer imorgon kväll. Ja kissarna, ni får allt samsas med småtjejerna…

Han igen, nu som politikkommentator (jfr Mats Knutsson men med hår): När jag hör vår vanligaste svenska politiker får jag en känsla av att de krymper. Det är tyvärr en känsla jag haft länge.

Dagens partiledardebatt ändrade inte på den känslan. Men vi har de politiker vi förtjänar. Därför är jag glad att det finns andra politiker. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen gillar jag. Parallellt med riksdagsdebatten höll EU-kommissionens ordförande sitt årliga linjetal i Strasbourg.

Det var nåt annat än gnölet i riksdagen om vems fel allt är. I sitt tal pekade hon på de framsteg EU gjort under hennes ledning – och vad som krävs framåt. Hon slog bland annat fast att Ukrainas framtid är i unionen, inte som en provins i Ryssland.

PS: Jag känner inte Ursula von der Leyen, men jag känner Hans-Holger Albrecht och det är inte så illa. Hans-Holger är Ursulas lillebror. Länge var han mer känd i Sverige än syrran. HHA var nämligen under många år en av Sveriges mest inflytelserika mediechefer (Viasat, TV3, Viaplay, TV8, Finanstidningen, Moderna tider, Rix FM, Strix, Finans-Vision m fl) och nu är han tillbaka som ordförande i Storytel.
Efter att ha bott i Sverige många år är HHA även ett känt ansikte bland personalen på min favoritkrog.
– Numera är han till och med betrodd med att själv boka bord.
Nu vet du det också.

Tisdag: Det skulle inte regna idag

Hon: inte skulle det väl regna idag (passade på att städa), men tur jag skördade de (typ…) sista tomaterna igår:

Och av en del av de stora tomaterna, plus halva min senast skördade gigantiska squash, gjorde jag en favoritgratäng. Passade utmärkt tillsammans med de korvar som blev över från söndagens ”korv-med-bröd-partaj”.

Väldigt glad för tillskottet av fler vietnamesiska knivar som hans bästis Thomas kom med när han gästade udden för ett par veckor sedan. De är helt oumbärliga i köket. Squashen gick som en dans att skiva i tunna skivor. Tack Hong och Thomas!

Gjorde också en kaka på en del av de plommon som jag fick av kompisarna i Södra Kärr häromdagen. Resten blir mer marmelad. Tack igen Tina och Blomman för finfina plommon! Och givetvis delades även de lätt som en plätt med en av de mindre av våra vietnamesiska knivar.

Han: Man ska ha respekt för andras arbete. Därför åkte jag till torpet och lyssnade på statsministerns tal på riksdagens öppnande.
– Det var långt.
Men intressant. Ömsom vin ömsom vatten som vi gillar.
Intressant var däremot inte kommentatorerna från the usual suspects Eftersom jag redan visste vad högertyckaren Alice Teodorescu och oppositions språkrör Anders Lindberg (Aftonbladet) skulle tycka, alltid har tyckt, tyckte förra gången det begav sig och kommer att tycka även vid nästa års riksdagsöppnande, så föreslår jag att SVT sänder en repris på årets kommentarer.

Det kommer att spara pengar och brist på pengar är ju numera den enda sammanhängande länken i den offentliga sektor som public service tillhör.
– Vilket inte hindrar att de verkligt farliga populisterna kräver mer – för du har väl inte missat att lagom till eftermiddagsdrinken på udden har Socialstyrelsen uppdaterat sina rekommendationer vad gäller alkohol.
Enligt S-byråkraterna ska alla vi som dricker tio enheter ( = en liten starköl eller ett litet glas vin) i veckan erbjudas skattebetald sjukvård!
– Jo, du läser rätt!
Vi har minsann rätt till vård.
– Åtminstone rätt till att få träffa en läkare!

Anledningen till de nya reglerna (som Kristersson av någon anledning inte nämnde i sitt tal, inte heller kungen) är att ny forskning visar att vi som dricker alkohol löper större risk än vad man tidigare har trott att drabbas av alkoholrelaterade skador.
– Nähä, är det så. Är inte jorden platt och lever inte Elvis?
Självklart vet jag att det inte är bra för kroppen att dricka alkohol.
– Men förstår du, jag ser inte fram emot dagens eftermiddagsdrink för att den är bra för min kropp!
Jag bara gillar den.

När jag hör Socialstyrelsens krav undrar jag, särskilt inför riksdagens öppnande, om det inte är vettigare att vi lägger skattepengarna på att höja lönerna och anställa mer vårdpersonal för att vi ska vårda de redan gamla och de redan sjuka? Uppriktigt sagt känns det lite medelklassgnälligt att jag istället ska kräva att landstinget skickar ut ett kristeam till udden med läkare och vårdpersonal bara för att jag väljer att ta en drink till före maten.
Eller vad tycker du?
– Borde jag kräva min rätt?
För som den gamle Scaniachefen konstaterade:
– Vad fan får vi som som gillar Pastis för alla andras skattepengar?

Måndag: Ovälkommet besök på udden

Han: I helgen hade vi besök och än en gång fick vi en chans att testa uddens underrättelsetjänst. Isman hade skickat ett sms att inkräktaren var på väg åt vårt håll. Jag smög genast ut på bara fötter och tre minuter senare hade jag bildbevis:

Minken (Neovison vison) är ett vackert men ovälkommet mårddjur här vid havet. Det beror på att den är en duktig simmare och en skoningslös jägare. Ursprungligen invandrad från Nordamerika har den har blivet ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar.  Alltså har jag nu gjort som man ska göra, jag har anmält besöket till Artdatabanken.

Och andra sidan kommer det förbi trevligare typer. Mellström från andra udden kom för att hämta lite av hennes grönkål.
– Bäst i test, enligt juryn.

Sedan kom svanarna och fiskarna (jo det finns fisk!).

Och framåt eftermiddan kom Korvens Vänner för att fira sommarens återkomst. Attanäs salchicha, lammkorv från Härryda, ramslökskorv och chilikorv från Stenåkra, isterband från Ismans, ost och bacon från Scan med flera.

Lördag: Helt underbar!!!

Hon: när dimman lättade blev det en helt magisk morgon, helt bleke. Och tyst, måsarna har lämnat Fimpan och udden, lite trist i och för sig… men också vackert med tystnaden och svanarna som sakta glider fram. Sen kraxar ju kråkan till då och då, och småfåglarna kvittrar på efter mat. Men skillnaden är stor mot kacklet i juli!

Hela dagen har varit underbar för den delen. Rensat upp bland nervissnade tomatplantor, och sopat upp barr och spindelväv borta runt Chateau Margareta. Skördat några gigantiska rödbetor som såg ut att gå i blom, men några står fortfarande kvar i pallkragen. Där mår de bäst.

Kollat in min ”vilda” tomatplanta. Den är självsådd från frön som legat kvar sedan förra året. Den är jättestor och kraftig. Alla plantor som jag planterat ut har gett upp för längesedan av fukten. Men fortsätter brittsommaren så hoppas jag på sen skörd av vilda tomater…

Ser ut att vara olika sorters tomater dessutom…

Spännande, vet inte vad det kommer att bli för några. Nu håller jag tummarna!

Han: Som du ser händer det mycket under det som synes ske. För egen del har haft styrelsemöte i stugföreningen. Ulfs Gunnel bjöd på kaffe och veckans bästa sockerkaka. Sen smsade Höjdhopparn att jag var skyldig 144 kr inför kvällens trav och om det är något som är viktigt när det gäller sånt som sker under det som synes ske här på udden så är det att reglera spelskulder innan första loppet går.