Söndag: 20 hallongrottor är fler än 96 talanger som rimmar på hjärta och smärta

Han: Ibland grubblar även jag över viktiga frågor. Melodifestivalen är inne på sin andra vecka och i Barometern funderar Bella Stenberg över en sån fråga: ”Hur kan det behövas så många personer för att få ihop en generisk låt på max tre minuter?”

Jag läser böcker. Förutom allt annat läser jag denna vinter Ulf Lundells 9:e del av Vardagar (656 sidor), Olivia Laings Den ensamma staden (384 sidor), Kristian Gerners Centraleuropas historia (473 sidor) för att inte tala om återkommande nedslag i Marcel Prousts romansvit (nästan 4 000 sidor). 
Nu inser jag att de fyra gjort det lätt för sig:
– Bakom årets 30 Mellobidrag står totalt 96 upphovspersoner, 70 män och 26 kvinnor.

Inför årets tävling hördes arga röster från dessa låtskrivare. De skulle inte nämnas och synas i programmet utan redovisas på annat sätt. Thomas G:son (som under årens lopp stått bakom 74 bidrag) säger det självklara, ”att det ju är låtskrivarna som är grunden till låtarna”.
SVT ändrade sig alltså och alla låtskrivarna nämns nu i sändning.
– Många namn blir det.
96 hårt arbetande diktare som alla fått ihop rim på hjärta smärta i ännu en låt vi tycker oss ha hört förut.
Och redan glömt efter tre ­minuter.

Jag vet att jag skriver i vattnet som även idag står högt. Men jag citerar ändå författaren Lennart Hellsing:
”Kan böckerna läsa människor? Det kan de förstås! Hur skulle de annars veta allting om oss?”

Hon: ja det är verkligen urtrist väder. Grått och blåsigt, typiskt bakväder helt enkelt. Blev ändå bara hallongrottor bakat, och några omskolningar av plantor. För kallt i växthuset så fick stå inne. Hade jag kunnat stå i växthuset, eller ännu hellre ute, hade betydligt mer blivit gjort. Det är många som behöver större krukor. Inte ser det ut att bli bättre väder enligt 10–dygnsprognosen heller, inte en uns sol syns till.

Lördag: Soffläge med tankar om rött

Hon: fortfarande förkyld, speciellt på nätterna, så tillåter mig att tillbringa eftermiddagen i soffan med tredje delen av Lucinda Rileys bokserie ”De sju systrarna”.

Första delen läste jag för flera år sedan, förmodligen när den precis kommit ut på svenska, men då fastnade jag inte alls, och fortsatte därför inte med nästa bok.

Men nu är även jag fast efter att häromveckan ha fått tips om den av en nära vän. Tänkte att okej, hon gillar den, då ger jag den en ny chans. Nyss börjat med tredje boken. Fyra kvar, och de är tjocka, underbart!!

Men innan soffläge åkte vi till Smaklöken i Jämjö för att framförallt köpa lammkött. Såg ett recept i SvD igår och blev sugen. Köpte även ost och lite roliga mjölsorter. Han köpte fin tonic…

Han: Först en korrigering. Redaktör Axel Kielland, vår dansknorske fågelskådarvän, har som vanligt synpunkter på min brist på fågelkunskap. Har därför korrigerat min fria tolkning av Ensamma Hägern, som nu uppträder i korrekt grå kappa och stövlar.
– Han stod tidigare modell i en svart yllerock från Massimodutti på Stureplan.
Och det passar sig ju inte.

Färger har betydelse. En gubbe med en stor röd snok tror vi oss veta vad det står för. Åtminstone var det så förr-i-tiden-tiden, när vi grabbar brukade slänga käft med A-laget på parkbänken.
– Vi visste till och med vad de hette.
Nu är gubbarna utdefinierade ur samhällsgemenskapen.

Men visste du att bland fåglar står den röda färgen för god hälsa?
– Vuxna svanar kollar alltid in rödfärgen på varandra, säger Leif Lithander som är biolog på Naturhistoriska museet.
– Rött är dyrt för kroppen att producera. Stark röd färg betyder god hälsa. Har de parasiter, inälvsmask eller annat som sätter ner immunförsvaret bleknar den röda färgen.
Blekansikten går alltså bort på udden.

För egen del älskar jag rött. Den röda färgen associeras med passion, energi och glädje. Inte för inte var kadmiumrött en av endast fyra grundfärger på Anders Zorns palett när han målade sina nakna kullor.
– Av samma skäl använder ICA och andra rött på sina ”call-to-action”, när man vill väcka vårt habegär.

Inte undra på att jag har svårt för att plocka upp min egen palett. Nöjer mig med att lyssna på Susanne Ljung och Stil, som i helgen ägnas den röda rosen i mode, dikt och konst.

Fredag: Dagens soliga nyheter

Han: Vid börjar inomskärs. Snart behöver du inte ta av plasten av lunchmackan (om du inte äter hembakat som jag gör nu för tiden). Det franska företaget Lactips har nämligen ägnat tio år åt att skapa ett massproducerbart, biologiskt nedbrytbart material som ser ut och känns som plast.
– Men som inte innehåller några fossila bränslen och som kan komposteras hemma som vi alla gör nu för tiden.
Det ätbara materialet är tillverkat av ”helt naturliga ingredienser”, inklusive ett protein som kallas kasein och utvinns ur mjölk.
– Visst blir glad?
Kanske kan skolor och förskolor därmed skippa ungarnas mjölkglas till mackan?

Nu till dagens soliga nyhet: Bostadssajten Booli analyserar lhur olika sorters energiinvesteringar påverkar värdet på bostäder. Redan 2018 började man därför att undersöka hur solpaneler påverkade priset på hus och lägenheter. 
–Och det gör det.
I slutet av januari 2024 skriver bolaget: ”Årets resultat visar att en installation av solceller höjer värdet på ett hus med i genomsnitt 250 000 kronor.”
Undersökningen visar därmed att värdeökningen överstiger vad husägarna betalat för installationen, vilket i genomsnitt var 137 000 kronor, efter grönt skatteavdrag på 20 procent av kostnaden.

Booli har tittat på 630 hus runt om i landet med solceller där försäljning har skett. Statistiken är framtagen genom att se hur Boolis statistiska värdering skiljer sig mellan hus med solceller och hus utan solceller.
– Uppvärmningsformen har blivit en allt viktigare fråga vid ett bostadsköp, och för många är solceller ett mer långsiktigt hållbart och kostnadseffektivt alternativ, säger Christopher Madsen, analytiker på Booli:
– I dag kan vi se att bostadsköparen också har blivit mer benägen att betala extra för ett hus som har solceller. Det är stora skillnader jämfört med för några år sedan. 2020 fick säljaren knappt tillbaka sitt investerade kapital. Två år senare fick de tillbaka mer än det dubbla.

Att solcellsanläggningar höjer värdet på en fastighet är inget nytt. Redan 2019 kom en svensk studie som visar på intressanta resultat. Axel Bolin, mastersstudent i Nationalekonomi på SLU, studerade närmare 8000 solcellsinstallationer och 50000 husförsäljningar i sitt examensarbete kallat “Pricing the Sun – A hedonic approach on the influence of photovoltaic systems on house prices in Sweden”.

Studien omfattade 8 000 solcellsinstallationer som parats ihop med 50 000 husförsäljningar under åren 2012-2018. Även tomtarea, boarea, byggnadsår samt miljö- och socioekonomiska faktorer är inkluderade i beräkningen.
Resultatet visade att priset för ett hus som förses med solceller ökade med 14 % i snitt. Värdeökningen är därmed långt större än kostnaden för anläggningen själv.
Bolins egen reflektion över resultatet:
– Solceller i sig är en investering som gör att huset blir mer attraktivt vid försäljning. Dessutom sänker de husets omkostnader. Och vilken köpare vill inte ha lägre kostnader?
Enligt branschorganisationen Svensk Solenergi har 250 000 solanläggningar anlagt hittills. Vi har två.

För att stämma i bäcken: Nej, vi tänker inte flytta från udden. Men nu kan det sägas: För några månader sedan tittade vi faktiskt på en liten gård på södra Öland. Nära allvaret, nära havet, ateljé och 2 små lägenheter för barn och barnbarn.
– Sugna?
– Absolut!
Men nej. Udden är udden, blåsten till trots och igår noterade hon att gården sålts.
Som Van the Man sjunger:
Don’t look back to the days of yesteryear,
You cannot live on in the past,
Don’t look back.
/ …/ Stop dreaming
And live on in the future

Blåsten tillhör framtiden. Vid närmare eftertanke behöver vi en liten vindsnurra också. Det räcker med att sticka ut huvudet och känna nordanvinden för inse att vindkraften just nu blåser bort.

Hon: och det är fortfarande högvatten. Och mulet, så solcellerna gör inte mycket nytta precis … inte jag heller. Har varit förkyld hela veckan, kom som ett brev på posten efter att ha varit i Stockholm och pussat snoriga små sötnosar. Men det var det värt. Som alltid!

Men frysboxen har jag frostat av i alla fall, det känns väldigt bra. Speciellt eftersom jag hade glömt stänga locket och inte upptäckte det förrän efter ett dygn. Den står i friggeboden, men ändå!!!

Och idag satte jag de första tomaterna. Känns också bra. Kollade i mobilen några år tillbaka och det stämmer ganska bra tidsmässigt med när jag brukar starta.

Onsdag: Vatten in på knuten…

Hon: Bokstavligt talat!!! Och det har varit högt ovanligt länge nu, brukar sjunka undan efter någon dag. Hrmmm, undrar vad det beror på, inte mycket till vind är det heller. Och oftast kommer högvattnet efter hård frånlandsvind. Igår blåste det rakt på.

Plantbordet framför fönstret är nu fullt utfällt och de flesta försådda chiliplantor har fått egen kruka. Tyvärr var jag tvungen att stå inne och omskola igen. Våren känns långt borta.

Men några av de chiliplantor jag satte redan i början av december har börjat få knoppar, och en Monkeyface-knopp ser ut att snart spricka ut i en blomma. Kul. Även om det kanske är lite tidigt…

Och några är redan (alldeles) för höga! De sorter jag satt tidigt är framför allt Chinese och Baccatum. De tar lite längre tid på sig att komma upp och att mogna. De flesta chilisorterna tillhör kategorin Annuum och de behöver jag inte sätta så tidigt, de kommer upp snabbare och mognare tidigare.

Han: Hon har rätt, havet fortsätter att stiga. Nu har vi närkontakt för vattnet når för första gången i vinter ändå upp till verandan vid sjöboden:

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Säger låter de hurtfriska människornas snusförnuftiga ordspråk.
De flesta tänker tvärtom:
– Det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder.
Det är visserligen svårt att veta hur andra tänker, men ätandet är puddingens bevis:
Ibland är vädret sånt att våra vilda katter föredrar att sova hela dan.
I sina enda gångkläder.

Det finns också människor som tänker tvärtom. Vår nya tv-hjälte heter Lucas Eriksson. Han är en av de tolv amatörkockarna i årets säsong av ”Sveriges Mästerkock” i TV4.
Hur var det att se sig själv på tv?
– Lite skumt. Det känns som att jag inte ska vara där, säger han i dagens stort uppslagna intervju i Barometern.
Lucas är till vardags elektriker på Groth kaross i Mönsterås och därför en självklar profil i lokaljournalistiken.

Numera känner folk igen honom i mataffären och på jobbet har det ”såklart blivit lite snack också”.– De har frågat om recept. Men jag har inte gett några än.
Lucas egen presentation på Tiktok (”svart häst”) närmar sig en halv miljon visningar.– Det hade man inte räknat med, det är sjukt, säger han och skrattar.

Följer du amatörkockarnas kamp bland grytorna, då fattar du att denne stillsamme man står för allt som sticker ut i vår narcisistiska selfiekultur.
Självklart har även han redan fått förfrågningar på samarbeten från olika företag. Men till skillnad från sina konkurrenter drömmer inte Lucus om en framtid som mat-influencer.
– Lidl ringde i dag, men, nej.
Ska det vara något samarbete ska det vara för ”något jag står för som ska kännas äkta”, säger den rödhårige grabben på Groth kaross.
– Men Biltema skulle vara fränt, tänk att var ambassadör för Biltema. Det vore drömmen.

Tisdag: Anteckningar om en ensam svan

Han:  Och så kom vintern tillbaka, igen. Pålandsvinden får snön att yra och havet att stiga. Men där ute finns även nåt annat. Vi fokuserar på det.
”Iakttagelser.
Vid flera tillfällen har enstaka svanar uppträtt simmande i närheten av till exempel nätspärrar nattetid.
Bedömning. 
Det torde vara ovanligt att ensam svan förflyttar sig nattetid. En del av dessa svanar torde vara maskerade dykare.
Rekommendation.
Alla rep ›alla svanar‹ som närmar sig skyddsföremål skall beskjutas.”

Ovanstående direktiv, som gick under beteckningen ”Svanordern” utfärdades av Försvarsmakten under ubåtsjakten i Karlskrona skärgård år 1984.

40 år senare. Förhoppningsvis gäller inte detta direktiv utanför udden. För innan solen gick upp morse stod det plötsligt en ensam svan i vår översvämmade vik.
– Fräste gjorde hen, men det lät inte som ryska.
Däremot är det länge sen vi såg en ensam svan vara så orädd.
– Faktum är att det var länge sen vi såg en ensam svan vara ensam så länge här ute.

Svanar är som folk i största allmänhet. Länge trodde man att svanpar håller ihop livet ut, men forskningen visar att det är si och så med den saken.
Även svanar trivs i par. Flertalet är monogama, men somliga seriemonogama.
– Vi har oerhört mycket såpoperor bland fåglarna, konstaterar Sven Mathiasson som varit intendent på Naturhistoriska museet.
Om två svanpar är grannar händer det att honan i det sämre reviret överger sin hane för grannen med det bättre reviret.

Naturen är inte alltid som människan velat att den ska vara. Det kärleksfulla svanparet kan numera mycket väl vara ett gaypar, två honor eller två hanar. Homo- och bisexualitet har visat sig vara vanligt i djurvärlden, både i form av tillfälliga kontakter och livslånga relationer. 
Som sagt, svanar är som folk är mest.
– Though lovers be lost love shall not, som Dylan Thomas diktade.
Kärleken består, det är bara föremålet för kärleken som förändras, sa tant Elsa på Konfekthörnan (Strömsund) när hon tröstade oss pojkar när vi insett att vi bytts ut.

Nåja, det var en nostalgisk utvikning. Eller kanske inte? För oavsett om den här ensamma svanen är en medelålders vit heterosexuell hanne eller dito flata, så är det själva ensamheten som rubbar mina cirklar.
Varför har svanen där ute kommit till vår vik?
– Handlar det om en självvald solitär ensamhet?
Eller är hen helt enkelt bara ensam, övergiven?

Olivia Laing skärskådar bl a ensamheten i Edward Hoppers Nighthawks.

Distinktionen är viktig, det visar inte minst Olivia Laing vars ”Den ensamma staden” jag läser medan snön faller. Laing skriver om ensamheten hos Andy Warhol, Valerie Solanas (hon med SCUM-manifestet som försökte mörda Warhol), konstnärerna Edward Hopper, Henry Darger och andra.
– Men också om ensamheten i staden New York, dit hon kom ensam. Övergiven.

Rekommenderas inte minst för dig som undrar vart jag vill komma med dessa anteckningar.

Dagens glada nyhet: Den påstådda hemliga agenten hittades i Mumbai i maj med vad som såg ut som kinesisk skrift på den. 
– Spionen hölls häktad i åtta månader.
Men nu rapporterar New York times att indiska myndigheter släppte agenten förra veckan efter att ha fastställt att det inte rörde sig om spioneri, bara en förvirrad taiwanesisk kapplöpningsfågel som flugit vilse.

Måndag: Hon är hemma på udden igen

Hon: oj oj så mycket mogna tomater det är på mina microdwarfar. Det har hänt en del medan jag var i storstan. Idag blir det definitivt mer än en var på frukostmackorna!

Full fart hela dagen med omplantering och fix med ny växtbelysning. Lite långsamt går det kanske… Efter en massa snoriga pussar från de små älsklingarna känner jag mig lite förkyld och hängig. Men det var det helt klart värt!

Och de små kussarna delar sött glass och baciller med varandra;)

Hann träffa lite kompisar också. Två gånger Mia, en Petra och en Richard. Så kul!

Han: För egen del är jag tacksam över att hon tagit tillbaka ansvaret för plantaget. Hon började med att bygga om.

Idag är det 5° varmt på udden. Helt okej, även om det känns som noll på grund av blåsten. Västlig vind, 7 – 12 m/s i byarna. Fortfarande soligt, men molnen ska flockas framåt kvällen.
Så här såg samma vy ut idag för ett år sedan:

Nu till dagens notering: Jag vill inte låta som Krösa-Maja, men Svensk Kärnbränslehantering (SKB) har fått en ny chef. SKB kallar sig ”Sveriges största miljöskyddsprojekt”, vilket det ligger något i.
– Bolaget har hand om allt radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken, vilka dessutom nu ska bli många fler.

Den nye vd:n heter Stefan Engdahl och har headhuntats från Trafikverket.
– Jagats på grund av sin hjärna som Korowaifolket i sydöstra Västpapua skulle formulera det.
Under vinterns snö- och trafikkaos har Engdahl varit planeringsdirektör på Trafikverket, ”med ansvar för planering av statlig infrastruktur för vägar, järnvägar samt långsiktigt även för sjö- och luftfart”.
– Visst känner man sig trygg?
Krösa-Maja: Hugaligen!
Optimisten på udden:
– Jomen, Trafikverkets planering kan i alla fall inte kan bli sämre.

PS: Och så visar dagens statistik från Matprikollen.se att matpriserna stiger. Mest stiger priset på korv.
Som den korvälskare jag är, minns jag förstås att korvminister Ebba Busch så sent som i november deklarerade att regeringens vallöfte står kvar:
– Skiva för skiva ska vi leverera på den där falukorven. Det ska bli billigare att vara svensk – vi har bara börjat.
Man behöver inte vara en Krösa-Maja för citera den ständigt segerrike kung Pyrrhus:
– En sån seger till och vi är förlorade.

PS: Pyrrhus gick ut i många krig (innan han slogs ihjäl i ett gatuslagsmål). Enligt en legend bad han filosofen Cineas om råd.
Filosofen undrade vad kungen skulle göra när han erövrat det som idag är Italien.
– Då tar jag Karthago, lovade Pyrrhus.
– Och efter det?
– Då tar jag Makedonien!
– Och sen?
– Då ska vi fira och njuta av livets fröjder, svarade Pyrrhus.

Filosofens svar bör inte bara Ebba Busch fundera över:
– Varför kan vi inte göra det med en gång utan att utmana våra öden?
Pyrrhus lyssnade inte på rådet. Efter att förlorat några krig mot spartanerna slogs Pyrrhus till slut ihjäl i ett gatuslagsmål i historiens utkant.

Lördag: Gräsänklings Blues på udden

Han: I torsdags åkte hon till barnbarnen i Mölle…. jag menar Stockholm. Efter två dygn känner jag mig inte alls som Povel Ramel i Gräsänkling blues.

Visst, de första timmarna känns det alltid som FF, föräldrafritt. Festen började på Jula, där jag bland en ny pannlampa. Sedan en vända till Lindbergs, som numera vill att jag ska säga XL Bygg.
– Har glömt varför, men nåt jag behövde.
Eller inte.

Och nu är det redan lördagskväll i stugan. Vi har haft styrelsemöte i stugföreningen och efteråt fick jag en whisky hos Conny.
– Två, om sanningen ska fram. Finwhisky.
Och nu har jag ätit en god middag (rester från igår eller från i förrgår?).
Kanske borde jag göra fixa min eftermiddagsdrink och ta fram lite chips …
– Men det brukar jag ju göra även när hon hemma.

Så jag fortsätter att måla.Det gäller att passa på. En man vill ju gärna ha sällskap när mörket sänker sig över udden, särskilt om det är FF.
– Hon är kanske inte lika vacker än, det är nåt med läpparna. Men hon verkar vara glad och tacksam.
Att jag skapat henne, alltså.

Fredag: Det kortet säger mer än tusen ord

Han: Hade jag vetat att Fotografiska ställer ut Kary Laschs fotografier skulle jag följt med henne upp till barnbarnen.
– Om jag säger Brigitte Bardot, så vet alla över 72 år (75?) vem han var, Kary H. Larsch (1914 – 1993).
Det var han, åtminstone enligt legenden, som tog de första klassiska bilderna på en okänd fransk tjej som gett alla blondiner en kurvig skugga på väggen.
På gott och på ont, åtminstone för blondiner
– Och trots att blondinen inte var ens blondin på den tiden.

Fredag förmiddag, och på udden betyder det ”Stil” med Susanne Ljung. Idag behöver jag inte ens använda hörsnäckan (hon, den lilla svarta, säger att hon inte kan koncentrera sig när pratradion står på).
För många (över 75+) var Kary Lasch känd som flickfotograf.
Sin tids Bingo Rimér (om du minns honom är även du snart glömd).
Under alla förhålladen en nedsättande etikett som Susanne Ljung rycker av i dagens Stil.

Kary Lasch var Fotograf som stor F Han kom in i mitt liv i slutet av 1980-talet när jag var redaktör på tidning som fortfarande finns, dock endast digitalt förstås.
Kary ingick i den vida krets av fria cirkusartister som jag som redaktör ärvde av Mats Ekdahl och Anders Olow.
– Frilansande skribenter, fotografer, illustratörer, astrologer och livsfilosofer som alla ville bidra med något mot en mindre ersättning.

Kary Lasch var en legend redan på min tid som utan minsta ironi ansåg att han gjorde mig en tjänst genom att erbjuda tidningen sina fotografier.
– Ovärderliga tjänster, men som han trots allt accepterade mitt fjuttiga arvode för.
Eftersom jag därmed bekräftade att jag var en begåvad redaktör med sinne för fotografier.
Det var en väldig trevlig tid.

Jag minns Karys alla historier (han talade sex språk och kände ”alla”), det behärskade kaos som rådde i hans ateljé på Skeppargatan 4, inte minst alla hans artikelidéer.
Det sista som hamnade i tidningen var en serie bilder på vackra och intressanta gatuskyltar i Stockholms innerstad.
– Framför allt minns jag Kortet.

Den bästa recension jag fått som redaktör är att en läsare utbrast ”det här är inte en tidning, det är en rörelse”.
Receptet var enkelt. Vi flyttade ut redaktionen till krogen, där våra läsarna (reklam- och mediefolk) fanns; lät de dansa, dricka, spela – och berätta det senaste skvallret för oss.
Ett bra koncept krävde ett bra tilltal på inbjudningskortet.
– Använd det här kortet, sa Kary Lasch och gav mig sin redan då klassiska bild på den blonda legenden som inte ens var blondin på den tiden.
På baksidan skrev vi bara datum och adressen (Victoria i Kungsträdgården).
– Resten sa Kary Lasch bild.
Jag utgår från att man inte måste vara 75 för förstå varför.

Nåja, allt var inte bättre förr. Vädret, t ex. Idag för ett år sedan var det vit vinter, enligt dagsnoteringen.Snödjupet strax under 10 cm. Minus 1 grad som kändes -7° på grund av vinden från NV (7-11 m/s), enligt SMHI. Havet stod dessutom 65 cm – 69 högre än normalt och vi fick nöja mig med att läsa Dagens Nyheter.
– Barometerns tidningsbil hade varit med en trafikolycka i snövädret.

Underförstått: Våren fortsätter att flytta fram sina positioner på udden. 4 – 6 grader varmt, lite regn i luften.
Normalt vattenstånd och Barometern i brevlådan, dock inte DN.
Gjorde en tur till torpet, köpte hårtbröd på Tempo i Gökalund och hämtade ett paket till henne.
Årligt besök hos tandläkaren.
– Ser bra ut, sa Michel Hanna på sitt pedagogiskt lugna sätt.
Total kostnad: 1 570 kr. Men jag betala bara 920 kr, resten betalade något som kallas Allmänt tandvårdsbidrag.
– Det hade jag ingen aning om att vi skattebetalare unnar oss själva.
Vad kan en man mer begära?

Det ska i så fall vara att inte bli påmind om att även han var bättre förr. Enligt Facebooks minnesbank målade jag idag för två år i torpet som hon köpte för att inhysa mina boklådor.
– Och för att jag skulle måla.

Onsdag: Innan saven stiger

Han: Arbetslägret på udden har öppet hus, var gårdagens budskap. Och arbete ger som alla vet mer arbete. Idag har vi beskurit Björken och Näverhäggen.
– Ja, vi har bara en björk och en näverhägg, därför har de fått egennamn.
Detsamma gäller Lutande tallen och Oxeln som pappa Bertil planterade för ett halvt sekel sedan.

Fånigt, kanske. Men som Carl von Linné skrev i sin Critica Botanic:
– Nomina si nescis, perit et cognitio rerum. Känner du inte namnen har du heller ingen kunskap om tingen.
Vilka namn vi väljer på saker omkring styr i hög grad hur vi kan tänka om dessa ting. 
– Till exempel skulle jag aldrig komma tanken att ta ner Oxeln, den bodde här innan jag flyttade hit.

Enligt expertisen ska träd beskäras under JAS-perioden, alltså juli, augusti, september. Men på udden är sensommaren hennes skördetid, så träden får vänta.
Dessutom har Amir på Lavendelgården lärt mig att det viktiga är att växter som savar mycket – och hit både Björken och Näverhäggen – beskärs innan saven stiger.
Detta för att träden ska kunna behålla de näringsämnen de har samlat på sig sedan förra sommaren.
– Alltså fick Björken och Näverhäggen nya frisyrer först idag.

Hon: älskar att kunna vara ute och ”jobba” om dagarna nu. Idag kunde jag dessutom stå och plantera om chiliplantor ute. Nästan overkligt.

Älskar planteringsbordet vid solaltanen på sjösidan som han byggde åt mig förra våren. Där är sol hela förmiddagen och oftast i lä. Tack!

Tisdag: Vårtecken när arbetslägret håller öppet hus

Han: Arbetslägret på udden har öppet hus. Igår var det vårsläpp för min CORE 140-6 PowerControl PCA, tryckluftstvätten som stått undanställd i vedboden sedan förra våren.
– Tjoho, råmade hen glatt och lät sitt vatten flöda över taket på Växthus2 som nu släpper in optimalt med solljus igen.

Sista helgen i januari genomfördes den stora fågelräkningen ”Vinterfåglar inpå knuten”. Det är 19:e gången sedan starten 2006 och det handlar om att räkna alla fåglar som besöker landets fågelbord och andra fågelmatningar under helgen.
– De senaste åren har ca 20 000 svenska hushåll deltagit i räkningen och här på udden har vi deltagit sedan år 2020.
Enligt preliminära siffror från Birdlife ser det just nu ut som vanligt på den nationella topplistan.
– Talgoxen är talrikast, följd av blåmesen. Årets bubblare är domherren.

I år finns även en invasionsfågel högt upp på topplistan. Det är den lilla gråsiskan som just nu ligger på femte plats. Med begreppet invasionsfågel avses fåglar som vissa år är talrika men som andra år lyser med sin frånvaro. Anledningen till det oregelbundna uppträdandet hos invasionsfåglar är att de vintertid är beroende av en viss föda.
– I gråsiskans fall handlar det om tillgången på björkfrön, enligt Birdlifes pressmeddelande.

Men det gäller inte på udden. Inte en domherre så långt ögat når.Här dominerar även i år pilfinken, följd av talgoxen och blåmesen. Dessutom har vi hela vintern haft ett par rödhakar, starar och några koltrastar runt bufféträdet.
– Spillkråkan kom tillbaka förra veckan och resten är sjöfåglar.
En (1) havsörn noterades under räkningsdagarna, liksom en sparvhök. Eftersom vi ligger vid havet är det i även i år gott om storskrake och gräsänder.
– Hon såg två tärnor idag, vilket inte kom med i statistiken.
Svanarna är stannfåglar, fasantuppen hälsar på utan sina honor och av nostalgiska skäl noterar jag att Ensamma hägern åter står på sin sten.
Under helgens långa promenad på andra sidan Skeppeviken hälsade vi på 8 sidensvansar på väg ut till Badudden.
Det samlade intrycket är trots allt att 2024 års räkning blev en besvikelse, t ex saknar vi fortfarande steglitsen och trädkryparna.

Hon: tack han, säger citronen. Äntligen kom det in lite mer ljus och jag lovar sluta fälla fler blad.

Hände lite i växthus 1 också, både ruccola och blandade sommarblommor är sådda. Därinne är det alltid ljust medan temperaturen växlar hej vilt såhär års. Är det kallt ute så är det lika kallt därinne, men är det soligt blir det supervarmt och underbart skönt.

Men frågan är om sådderna gillar det eller om de borde flytta in till växthus 2… jämnare temperatur, aldrig under nollan men inte heller lika varmt och ljust när solen skiner. Mmm, tål att tänkas på,