redan fredag: Det brukar räcka med en kvart

Det blåser fortfarande på udden. Havet står högt och till och med änderna föredrar att bada på land.

Pessimisten gnäller om vinden; optimisten förväntar sig att den vänder; realisten sätter om seglen.
Skrev den hurtige författaren William Arthur Ward som även producerade oneliners som ”Opportunities are like sunrises. If you wait too long, you miss them”, ”To make mistakes is human; to stumble is commonplace; to be able to laugh at yourself is maturity” och hundratals liknande.

Tröttsam farbror, alltså. Jag brukar vara realistisk optimist, men nu har jag i veckor ömsom gnällt och ömsom förväntat mig att vinden vänder. Utan resultat. Men det där med att sätta om seglen får jag också allt svårare att ta till mig.
– Hur ställer man om seglen om man står på en udde och det blåser 8 sekundmeter i byarna?
En retorisk fråga. Men katter förstår inte ironi och Ludde, som följt med mig ut i vinden, tittar upp på mig med uppmuntrande ögon.
– Jaså, man går tillbaka in i värmen och sätter sig bakom ett tangentbord och bloggar.
Så får det bli, här dagens notering:

Hon: Nu orkar jag inte bråka mer om det här vad det nu är vi bråkar om.
Han: Det är en fördel med en åldrande befolkning.
Hon: Va fan menar han med det?!
Han: Jag menar bara att mänskligheten blir äldre – och det är bra för världsfreden. Jag läser just om det i en Understreckare i Svenskan. En demograf som heter Paul Morland konstaterar att under stora delar av mänsklighetens historia var livet fattigt, hårt och kort.
– Och livslängden har en avgörande betydelse för grälandet.

Hon vet att jag i fem decennier hävdat att världen blir bättre och bättre, inte sämre som alla mediala Krösa-Major hävdar. Och denne Morland levererar ännu ett bevis för min tes:
– Ökad medellivslängd innebär att mänskligheten blir äldre – och det är bra för äldre människor är mindre aggressiva och bråkar mindre än unga. ”Även om demografi inte kan förklara allt så visar Paul Morland att länder med yngre befolkningar i regel även är våldsammare länder”, skriver Henrik Höjer i sin recension av ”The human tide: How population shaped the modern world” Morlands The human tide: How population shaped the modern world”.
Höjer konstaterar: I inbördeskrigets Jemen är genomsnittsmedborgaren runt 20 år, i det fridfulla Schweiz över 40 och den genomsnittliga 20-åringen har i alla tider varit mer våldsam än den genomsnittliga 40-åringen.

Med andra ord: förr i tiden var merparten av människorna unga och samhällen blev därför per definition mer aggressiva, grälsjuka, krigiska. Framtiden är i detta avseende ljus som hjässan på en flintskallig gubbe: Utanför Afrika finns inget land där medellivslängden är under 60 år, vilket var den globala normen på 70-talet, och den europeiska så sent som på 50-talet.

Alltså, dagens slutsats: Mänskligheten har blivit äldre även här på udden. Och ätandet är puddingens bevis:
– Inte ens hon orkar gräla mer än en kvart.
Känns bra.
Inte minst med tanke på att det redan är fredag och min älskade fru flyger ner till oss bofasta på udden. Dock, det brukar ta en kvart för henne att landa i idyllen, om man säger så. Risken är nämligen stor att någon av de 169 chili- och tomatplantorna som lämnats i min vård under veckan ser ut att behöva kvinnlig handpåläggning. Och hon brukar känna ett behov att förklara vems fel det är för alla 169.
Plus för katterna och eventuella besöker som kommer på fredagsdrink.
– Kanske är det ett sätt att markera revir? Kanske är det bara jetleg, en ofrivillig kemisk biverkan när stockholmsstressen går ur kroppen.
Apropå det måste jag tänka ut något middag också.

Hurra, snart är jag där igen!

Hon (på riktigt): när en man tar över ens repliker och tror han gör det bättre… men trots det ska jag försöka uppskatta hans skötsel av plantorna till fullo, utan att se missnöjd ut. Det är ju faktiskt äntligen fredag!!

Han, senare: Jag var visst orättvis. Hon såg ut som en söt liten vårprimör i trasiga jeans när hon landade på Kalmar flygplats. Och hon förblev en mild variant av sig själv hela kvällen. Inga kritiska anmärkningar vid den timslånga avsyningen av det mobila växthuset i vardagsrummet.
– Vad sägs om dry martini i kväll?
– Tack, gärna.
Det blev en stillsam fredagkväll kring dagens bokpaket från Bokus, som vi hämtat från Tempo i Gökalund. Hennes böcker: Chiligaraget och Bröd, bröd, bröd – recept, råd och genvägar.

Även jag fick en bok: Stefans stora feta.

Gav näring som föll platt till jorden.

Gamle vispopkungen Stefan Sundströms bok är en vacker och användbar argumentsamling – men det hjälpte inte. Hon förblev den väna och kärleksfulla kvinna hon brukar vara utom den första kvarten – trots att jag försökte provocera henne genom att läsa högt: Förutom en massa sol och vatten behöver tomaten fet jord och sån får man om man har tillgång till gödsel eller kompost… Om du inte får tag på annat än konstgödslad fuljord, förbättra den då lite genom att pissa på den och blanda i nånting som kan sätta igång mikrolivet, helst kompost eller också bara lite ruttnande växtdelar, kaffesump och dylikt…

Stefan Sundström vet inte hur rätt ute han är, när det gäller att pilla i en av de minerade konfliktytorna mellan henne och mig. Guldvatten, kaffesump och ruttnande blast är nämligen mitt stående recept när det gäller jordförbättring.
Inte hennes.
Men nu säger hon bara:
– Det blir nog bra. Vi får prata mer om det nästa höst. Nu har vi den jord vi har.

Alla mina repliker föll alltså platta som vissna tomatplantor i jorden:
Håkan Jönsson, professor i miljöteknik vid SLU säger så här om urin som gödning:
Gödsling med urin ger ofta två till tre gånger högre skörd jämfört med ogödslat, men kan ibland ge upp till sju gånger högre. Kompost och urin kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.
Urin är kväverikt men innehåller också kalium och fosfor och är därför ett välbalanserat gödselmedel.
Guldvatten har i princip alla hemma! Bästa gödningen är gratis!
Att använda urin är dessutom lite extra miljövänligt eftersom vi inte spolar ner urinet med vatten. Det kan också ha viss avskräckande effekt på rådjur.

Dagens recept i bästa samförstånd: Blanda en del urin med 9 delar vatten och vattna ut. Vattna mellan raderna och inte på plantorna och undvik att gödsla med urin minst en månad mellan gödsling och skörd av grödor som skall ätas råa som sallad.
Nu vet du det också.
Men till skörd är det ännu långt här på udden.
– Älskling, jag går ut och får en nypa luft före middan.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s