TORSDAG: I väntan på stormen

Morgon, 06:33.

Han: Idag ska det blåsa sekundmetrar i byarna. Så ser det inte ut nu på morgonen. Men hon brukar ha rätt. ”Stormbyar på 26 skm i em”, sms:ar hon kort i vår ljuva godmorgondialog.

Apropå ingenting men på förekommen anledning har jag beställt ännu en bok från Pietros förlag. I sin dagboksliknande tankeresa Hjältinnor (Modernista)  söker Kate Zambreno efter sanningen om modernismens ”galna” kvinnor”.
Fruar till kända författare som T S Eliot och F Scott Fitzgerald inspirerade sina makar, men hade svårt att göra sina egna röster hörda.

Hittade en gammal recension bland alla mina papper (ännu ett belägg för varför man aldrig ska slänga saker).
Jag tror boken kan intressera henne: Ramen för “Hjältinnor”, som nu kommer ut i svensk översättning av Helena Fagertun, är Zambrenos egna erfarenheter av att bli en ”hustru” då hon flyttar med sin man för hans arbete. Han är expert på gamla böcker, hon är på jakt efter böckerna som aldrig skrevs.
Han läser, tillknäppt. Hon skriver, ett öppet sår. Och hon blir som sagt besatt av modernist-geniernas fruar. De som levde förminskade, sjukförklarade, ofta utskrivna ur historieböckerna. För att sedan överges när de inte längre var unga och spännande: ”Mina femme fataler, mina dödliga kvinnor, så ofta lämnade att dö”.

Naturligtvis passar ingenting in på oss nu när hon snart flyttar ner till sina kattor, chili- och tomatplantor och sin tillknäppte äldre man.
– Men det är ju intressant att veta hur andra har det, eller hur?

PS: Under det senaste året har jag ofta upptäckt att böcker jag köper getts av Pietro Maglios förlag Modernista. Pietro bor under oss på Åsögatan. Första gången vi såg i trapphuset tittade hans lilla grabb under lugg på mig och sa:
– Vad gammal du är.
Jag var på väg till ett barnbarnskalas och skattade förtjust när jag rusade vidare utför trappan. Men jag hörde pappa Pietro säga:
– Så där säger man inte.
– Men farbrorn skrattade, svarade grabben.
– Det gjorde han bara för att han är vuxen och väluppfostrad, sa pappa.

Vilken infantil farsa, tänkte jag. Grabben skulle bara veta hur kul det är att vara gammal. Samma kväll får du ett mejl från min kompis T. på andra sidan jordklotet. Vid 62 års ålder har han blivit pappa.
– Igen.
Detta samtidigt som hans vuxne son ska ha sitt andra barn.Ja, T. har en ny ung fru och ger ett intressant perspektiv på ålder: Jag ska bli farfar igen i mars, B (sonen) ska få sitt andra barn, med sin nya sambo. Barnbarn nummer sju. Fler kommer förstås, ML och S har allt detta långt framför sig och jag räknade ut att om mitt äldsta barnbarn får barn vid 25, och detta barn i sin tur får barn vid 25, och detta nästa barn också får barn vid 25, och min lille son S. går i pappas fotspår och får barn vid 62, då är mitt yngsta barnbarn yngre än mitt barnbarns barnbarnsbarn. Själv är jag då 123 år gammal och åldersskillnaden mellan mina barnbarn 75 år! Hälsa unga frun där hemma! …

Jag tänker på det en stund. Gläds över att jag inte har småbarn och rotar i den stora blå Ikeakassen med cd-skivor, som jag räddade från soptippens allätande ugnar i samband med flytten till Söder. Hittar Dylan-låten och återvänder till den halvfärdiga målningen på väggen: You think I’m over the hill, you think I’m past my prime … Let me see what you got, we can have a real good time ...
Och 1 april börjar ett nytt kapitel i mitt ljuva liv på udden. 1 april blir jag sambo igen med en fru som inspirerar mig till att skriva sånt här i väntan på stormen.

Hon: landar på Kallinge 15.20 så hoppas stormen håller sig på västkusten fram till dess. Och Peppe, hetsköp inte fler böcker nu. Det kommer ju typ 70 kubikmeter till i nästa vecka, plus mer skräp du inte vill slänga…

Men att det blev jord av den illaluktande sörjan var ju ändå bra 😉

Trodde jag lämnade Corona bakom mig…

Hon: har pratat vitt o brett på jobbet om att INGEN i Torsås åker till Italien för att åka skidor, Stockholmssyndrom har jag hävdat.

Åker till och med ned av det skälet. Sitter just nu på Bromma flygplats och läser Barometern.

Han: Träffade Blomman på Lindbergs. Verkar vara några polare till honom som kom hem från norra Italien i måndags.
– Idiotiskt att gå till jobbet, var hans dom.
Vi får hålla oss på udden. Om nu ditt flyg nu lufter. Lyssnar på Folkhälsomyndighetens direktsändning. Jag har hamstrat kattmat och sprit, som de säger att man ska göra.
– Vilken drink vill du ha?
Betraktar ett containerfartyg som av någon anledning ligger still i farleden.

Hon: efter 7 timmar på flygplatsen, 4 ombokningar och ett lyftförsök kom jag äntligen iväg. Landade till slut på Kallinge i Ronneby efter att snabbt bokat om från det inställda Kalmarflyget. Växjöplanets passagerare fick också tränga in sig. Kalmarplanets fick åka buss. Men inte jag :). Godnatt!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s