Fredag: en dag för långa tankar

Han: Idag blir det inget raljerande om viruset. Hör henne tala lugnande med sin väninna i Stockholm. Malins gamla mamma dog i natt. Smittad av en annan gammal människa som härom veckan togs in på hennes vårdhem.
Känns som en dag för små tankar. Typ hur vackert det är med en gammal sliten brygga.

PS: Smittan kommer närmare även geografiskt. Här nere kallas Covid-19 för ”Stockholmssjukan”. Tyvärr visar det sig att Torsås kommun på någon vecka blivit sjukans epicentrum här i länet, enligt Barometern.
Även här är det gamla människor på vårdhem som drabbas hårdast. I region Kalmar län finns nu 21 bekräftade fall.

Hon: lite konstig fredag har det allt varit. Men den här var kul…

Han: Kul film, även katter tvingas i dess tider sitta i karantär. Hon får mig att skratta. För egen del har jag varit på Lindbergs och köpt trallvirke till växthusets fundament. 45 x 145 och 45 x 60.
– Klart jag vet vad jag gör.
Hon är smartare än jag, men hon missade lektionen om att att kvadraten på hypotenusan är lika med summan av kvadraterna på kateterna.
– Det gäller att få till de räta vinklarna, säger jag och ser ut som om jag bär världens bördor på mina axlar.

Har faktiskt varit lite hängig idag. Kan bero på att jag ramlade ur sängen i natt, vid 01:30. Mardröm, stukade en handled och fick ett blåmärke vid ögat. Vår nya säng är 90 cm hög eftersom jag monterade ihop den fel.
– Ett kärlekens altare. Eller som gjord för lit de parade om coronan skulle slå till även här ute på udden?

Fick alltså inte mycket gjort idag. Känner behov att prata med gamla vänner. Bomme, som drabbades av Covid-19 för två veckor sedan tillhör den ironiska generationen. Hur det känns?
– Som AIDS, det vill man inte åka på det igen.
Men det finns ett liv efter smittan: ”Jag mår betydligt bättre”, smsar han. ”Räknar med att inom någon vecka vara åter på jobbet!” Sköt om er där nere”.
Isman, grannen två stugor bort, hör av sig från Lindesberg:
– Äntligen hinner man läsa klassikerna.
Även han tillhör vår ironiska generationen. Vid sidan av Giovanni Boccaccios ”Decameron” från år 1353 föreslår han omläsning av Peppe Engbergs ”Uppåt väggarna”, 4:e upplagan, 2020. Decameron handlar livet under digerdöden, i det andra verket finns knappast en enda dyster tanke om jag minns rätt.

Hasse, som bor uppe vid gamla E22:an, tror att världen kommer att förändras efter coronan. Men världsläget blandas med mer näraliggande problem: ”Mördarsniglar är nu vakna i mina växthus. De har käkat upp 30 violplantor, 50 grönkål och några tomatplantor. Trots att jag tidigt har placerat ut snigeleffekt och spetsat den med öl. Kanske de inte gillade Sofiero.
Snigeln är hungrig när den vaknar och det finns inte mycket att äta. Snigeleffekt är en god början men när, det som i mina växthus, finns andra godsaker så ratar de snigeleffekten med smak av öl. På friland så är nog snigeleffekt bättre varför jag redan har spetsat de blå kornen med öl och spridit här och var. Möjligen gillar möss och fåglar denna delikatess.”

Per, min svåger, 85+:
– Klart man är orolig. Men din syster och jag tar långa promenader och undviker nära kontakter andra.
Per har anledning att vara orolig. Han har två äldre syskon (90+) på vårdhem, som nu inte får ta emot besök av sina familjer. Han tror på Anders Ternells strategi, men hoppas också att veckans rad på travet ska slå in i morgon.

”Tempora mutantur, nos et mutamur in illis. Tiderna förändras, och vi med dem.” Det är Tompa Hård av Segerstad som använder denna latinska hexameter, ”versmåttet det svänger om”.
Med sådana vänner är varje dag en universitetskurs på distans. Livet går vidare. Och döden gick vid vår sida även före coronan. Tompa är redaktör för Jazzbladet. Han skriver en runa om vår gemensamme vän Dick Nilson och behöver en bild. Dick lämnade oss innan någon visste vad Covid-19 var och nu återanvänds mitt porträtt på Dick alltså i ett nytt sammanhang.

”Ingenting har hänt. Men allt har förändrats”. Dessa bevingade ord formulerades av Dicks kompis Jan Cederquist, även han jazzmusiker vid sidan av reklamjobbet.
Janne och Dick satte marknadsföringen av tidningen Vision i en tid när världen också skälvde av stora förändringar (internetrevolutionen 1998-2002). Nu är vi där igen. Ingenting har hänt. Men allt har förändrats.

Pelle på Sturehof, den evige entreprenören, är på Torö med sin Petra och katterna.
– Det är hemskt. Krisen är här och ingenting kommer att bli som det varit.
Men han är som vanligt full av idéer om hur krogbranschen ska hjälpa till att få hjulen att snurra även i coronatider. Dessutom tipsar han mig om musik i tiden:
– Maria McKee, La vita Nuova.

(Vackert, men jag föreslår en alternativ musik för coronatider:

CA, min äldsta kompis (89+) låter lika hurtigt som vanligt. ”Hos oss är allt bra.” Även i dessa yttersta tider har han huvudet fullt av fotboll och undrar hur det går för yngste sonen, fotbollstränaren.
– På Grimsta är det som om sommarlovet redan var här, säger Erik när han ringer efter dagens träning. Eftersom skolorna är stängda spelar grabbarna fotboll hela dagarna. Vad ska de annars göra?

Livet går som sagt vidare. Titanic är på väg mot isberget i hög fart. Men ännu tycks ingen bry sig på Sturehofs uteservering, rapporterar en annan av sönerna.
Känns som om världen är delad i två skilda universum. Statsministern har hållit presskonferens. Samlingar över 50 förbjuds. Sådana förbud behövs inte här. Hon föreslår att vi tar vårens första Aperol Spritz i solen vid den nordvästra gränsen av vår nya fastighet.
Ludde håller med.
– Fredagskväll och jag känner att jag lever i den bästa av världar.