Kaptenens fru: Jag fick aldrig ta över rodret igår. Husmorssysslorna fyllde dagen med förberedelser inför chilidrottningen Kerstins födelsedagsmiddag. Under tiden styrde kapten Uggla från ryggläge med slutna ögon rakt ut till havs. Tror att han drömde om sin anfader amiral Claes Johansson Uggla som under slaget vid Ölands södra udde följde med sitt skepp regalskeppet Svärdet i djupet den 1 juni 1676. Från Peppes och Kerstins udde skymtar vi tydligt Ölands kustlinje i klart väder. Där ute någonstans försvann det stolta skeppet med man och allt. Kanske amiralen i likhet med ättlingen kapten Uggla råkade nicka till och kom ur kurs?
Vi som ibland är på båt vet att sjön suger. Maten smakar ju aldrig så bra som då. Vad blir det till middag?, hördes kapten Uggla yrvaket ropa mitt i sjöslaget. Oxfilé? På min ära! Nej, jag menar förstås till Kerstins ära. Efter trerättersmiddagen, värdinnans finvin och värdens botaniserande i det geniala barskåpet utformat som en lönndörr i bokhyllan ville inte bara kapten Uggla sova…
I dag är en annan dag. Fjärde dagen på udden. Söndag. Fyren Garpen står ståtlig i diset. Aprilväder i maj med sol och hot om regn. Och sista natten med gänget ikväll. Tack för denna gång❤️
peppekerstin.blog 
Publicerat av