Han: Krönikan har rubriken ”Glad är jag dessutom för att man alltid hittar skattepengar till konsulter” och den toppar just nu min lista över läsvärda texter. Inte minst för anslaget: ”Den första versionen av denna krönika gick inte genom kontrollen. Den eldade jag upp tillsammans med alla böcker jag ägde skrivna av rasister, antisemiter, män med dålig kvinnosyn och andra moraliskt förkastliga subjekt.”
Så inleder Jörg Carsson en krönika i Barometern. Carlsson är överläkare på medicinkliniken på länssjukhuset i Kalmar och professor i kardiologi
Igår diktade jag om Ulf Lundell och Dylan. Här är en annan kompis som försöker handskas med den värsta gubbsjukan – Surgubben inom oss. Krönikan har alltså rubriken ”Glad är jag dessutom för att man alltid hittar skattepengar till konsulter” och doktor Carlsson inleder med att förklara att han skrivit en annan krönika, men fick tummen ner av sonen som brukar läsa hans manus.
– Du har blivit en riktig surgubbe. Det där är skräp!
Sa sonen och pappa Jörg antog utmaningen att skriva positivt och sansat. Med moraliskt stöd av Beethovens ”Hymn till glädjen”. Och ur det kommer en glad och optimistisk text. Eller kanske inte.
Eftersom hon tycker att jag är långrandig saxar jag surmulet bara tillräckligt för att andemeningen ska gå fram: ”Glad över att Region Kalmar län mitt i allt viruselände, underskott och kommande vårdskuld hittade pengar för ännu en chefstjänst (folkhälsa) som ska samordna alla insatser de små myrorna inom området omöjligt kan ha en överblick över… Glad blir jag också över att det kanske kan bli ännu en ny myndighet i svåra tider. Det har föreslagits att myndigheternas utbetalningar måste kontrolleras av en ny myndighet. Glad att pengarna räcker till åtminstone 346 svenska myndigheter. Coronautredningen kommer säkert komma fram till nödvändigheten av en myndighet för samordning av myndigheternas krisåtgärder.
Glad är jag dessutom för att man alltid hittar skattepengar till konsulter. En tämligen underbemannad Folkhälsomyndighet anlitade tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke som konsult. För futtiga 1 250 kr per timme uttalade han sig i tv om att visst har vi höga dödstal (för tidigt att slå fast och ingen överdödlighet förresten) men om något år har andra länder kommit i kapp oss. Detta utlåtande gör att jag drar upp volymen på Beethoven och glädjen hans komposition och Schillers dikt (man med dålig kvinnosyn som bör rensas bort) förmedlar, går över till mig. Glad blir jag för att denne professor har kommit på en grej: Varför leva typ ett år till om man kan dö redan i dag!? Att tyska gamlingar lever ett år längre för att sedan ändå dö i covid-19 är ju inget att eftersträva enligt konsulten. De kommer ikapp oss om ett år. Om man dör nu så är det överstökat.
Glad är jag slutligen över att det finns stora besparingsmöjligheter inom vården: Bara att acceptera en förtidsdöd och simsalabim finns pengar kvar till konsulter, chefer och direktörer. Om någon av er nu vill säga till mig att jag förväxlat glädje med sarkasm: Jag hör inte, kören sjunger för fullt!”
Se där, så glada över tidens tecken är vi gubbar. Åtminstone idag. Vi avslutar med att lyssna på Beethovens hymn till glädjen, som även kallas ”Europahymnen” eftersom den utsetts till EU:s gemensamma nationalsång – ett projekt som man också kan skriva glada krönikor om.
Man kan börja med att ge hymnen en text, som söderspexet gjort här.
Hon: tack ”sura gubben” för supergod Sangria och heta Gambas Ajillo. Nybakat bröd med Röd Primadonna och hemodlad chili i räkorna till det, mums! Och inte att förglömma, nyupptagen färsk vitlök.
PS. Det var godaste Gambas Ajillo hittills. Tydligen även lite ingefära i. Och tydlig smak av citron.
Han: Tack min fru. Men det händer inte bara små underverk på land. Har man har fönsterbord på sjösidan händer det också saker. Flasknosdelfinen har setts utanför Västervik. Men hur många har sett en gulbojad vit medelåldersman simma förbi utanför sin udde? Det gör vi just nu.
Varför? Och en lördagkväll!
– Nu är hans fru hemma och tar hand om barnen, skulle min storasyster säga. Hon var gift med en idrottsman.
peppekerstin.blog 
Publicerat av