Han: – Hur kan man veta vem man är?
Det var temat i Lena Endres sommarpratprogram igår. Det var ett ovanligt givande program. Och det är klart att även en gubbe på en udde ibland undrar vem han hade kunnat vara.
Eller åtminstone hur han skulle kunna se ut.
Alltså rakade jag av mig skägget. Hade inte tänkt konkurrera med Adams slimmade musche men vad gör man inte.
– Så där ska man se ut i Småland, Du ser ut som Emils pappa.
Barnen såg att jag var en ny man. Katterna tittade och tittade bort. Den ensamma hägern lyfte och de två semestrande ålakråkorna på yttersta stenen undvek att möta min blick.
En förändring uppenbart för alla, alltså?
Jag har tidigare skrivit om hennes perfekta defekt. Nu drabbade den mig:
– Min kära partner sedan två decennier missade att Emils i Lönnebergas pappa i Allan Edvalls skepnad försöker pussa på henne.
Som sagt, hur kan man veta vem är.
Hon: inte sant, jag såg det, fast inte precis just då. Och den ska bort, du ser inte ut som min Peppe!!!
Helt plötsligt har det kommit upp en ros nere vid vattnet där det vintertid oftast är översvämning, sååå konstigt. Han påstår att ha nog har satt rosor där någon gång, väldigt konstigt ställe sätta dem på i så fall…
peppekerstin.blog 
Publicerat av