DAGEN EFTER: gästsbloggarna tar över rodret

Kapten Uggla: Idag tar jag över befälet eftersom det igår var sjöslag på udden. Sjutton spydde, fyra dog.Vi hade fått för oss att förfira Kerstin som fyller år först idag.Det skulle vi aldrig gjort. I skrivande stund, med darr på manschetten och sms-fingret, ligger raklång i soffan och spanar ut över fjärden mot fyren Garpen som knappt syns i det regngråa diset.
Änglarnas kiss smattrar mot blecket och rinner i små strömmar längs det stora panoramafönstret i Margaretas strandbungalow (PK:s senaste inmutning). Med havet så nära (tio meter från stugknuten). Känns som jag kurar uppe på fartygets kommandobrygga. Jag är kapten…ända till min (efter)kloka fru väcker mig ur dagdrömmandet. ”Jaha, ännu en förspilld dag”, säger Mia med en klämkäck röst. Så där brukar hon säga när jag försöker hämta krafter för ytterligare en dag med slit och släp. Även om jag inte delar min frus lutherska inställning börjar Ågren ändå bygga bo uppe tankeverksamheten. Hela förmiddagen slår hon lovar runt min viloplats. Skramlar lite extra med porslinet. Jag sover räv. Och vägrar låta mig provoceras.

Men. Behöver Kerstin och Peppe hjälp? Förmodligen inte. Det vill de sällan. Fast de jobbar som små illrar hela dagarna. Springer hit och dit över ägorna ute på udden. Kerstin påtar med Chillin, för dagen invaderade av en lusarmé som hotar hela plantaget. När Peppe inte springer som en skottspole över däcken med skruvdragare och cirkelsåg plitar han på rapporter om vår omvärld som visst ska lugna ett gäng direktörer i storstan. Ständiga förbättringar, alltid nya utbyggnader. Han verkar ha bråttom med deras mausoleum. Men nån hjälp vill han inte ha. Tycks vara nöjd med en corona-gles publik f”Nej, ta’t bara lugnt. Det här är inget arbetsläger. Ni är våra gäster”, upprepar P och K i kör som ett mantra.

När jag tänker på gårdagen, lyser solen varmt. Vilken dag. Sol, vind och vatten och många alternativa platser med lä.Låg och läste och lyssnade, om vartannat, i och på, Westös Den svavelgula himlen. Det får bli dagens boktips. Mitt bästa på länge. Vid fyratiden kom de godaste grannarna, Ancy och Håkan och boxern Eddie över på en Aperol och ostkex. De blev kvar på middag. Ugnsbakad lax, romsås och färska potäter. Och allehanda drycker och goda ostar; roquefort, brie, gruyere och nån get… Sen satt vi kvar och diggade gamla låtlistor på Spotify och förfasade oss över de yngre generationernas puritanism, nymoralism och deras förbannade fäbless för folkdomstolar. För den som är sugen på livet, att leva, beredd att testa det mesta, göra fel och göra om, är samtidens kränkta fördömanden en Golgatavandring.

Kvävande.Måste sätta stopp här. Det är en ny dag, visserligen långt liden, klockan närmar sig fyra, det betyder Drink Time borta hos Kerstin och Peppe. Mia och jag ska visst laga middagen. Ceviche och Coeur de filet Provencal. Måste erkänna: Mia gjorde jobbet. Middagen blev en succé.Och tårta, förstås! Kerrman fyller ju år, gängets minsting hunnit bli femtioåtta.Hipp, hipp, hippa! Nu har det gått ett par timmar. Middagen är väl aväten. Sitter i soffan inne hos PK. Allt är stilla. Det ovala soffbordet i finrummet är dukat; chockladnoussetårta, kaffe och sliskgod Grand Marnier.
Skön känsla av svensk landsbygd.