Måndag: ”Är jag glad eller är jag glad att jag betalar skatt?”

Han: Nu har jag bejakat min kvinnlighet igen. Enligt forskningen konsumerar kvinnor 20 procent mer sjukvård än oss män. Hälften av dessa merkostnader kan härledas till sjukvårdskostnader i samband med reproduktionen, huvudsakligen förlossningsrelaterat. Kvinnor konsumerar också mer sjukvård vid psykisk ohälsa och vid sjukdom i muskler och leder.
– Kvalar inte in där heller. Ännu.
Å andra sidan konsumerar vi män mer specialistvård medan kvinnor utnyttjar en större andel av primärvården.

Och det stämmer här på udden. De senaste åren har jag fått mycket vård för de få miljoner jag under årens lopp betalt i skatt. På senare tid har jag covid-testats tre gånger och tagit andra prover 4 gånger på Torsås vårdcentral.
– Min fru börjar på goda grunder tro att jag åker dit för Josefins skull.
Och det är nästan sant: Josefin, som är undersköterska kan få en kanyl i armvecket att kännas som ett löfte.

I augusti var jag inbjuden till S:t Eriks Ögonsjukhus, vilket blev dyrt för er andra skattebetalare och jag ska dit igen i december. Och i helgen har jag åkt in och ut i en dyr Siemens skiktröntgentunnel på SÖS. Ja, på Röntgenavdelningen jobbar personalen sju dar i veckan för att minska köerna. Trots det fick syster Anna mig att kännas som att jag var där för hennes skull:
– Jag jobbar egentligen på akuten och det är bara trevligt att träffa nån man kan prata med som man vet inte kommer att dö inom några timmar.

Klart man blir glad. Bestämt sig för att hålla liv i mig har även syster Petra gjort.
– Ska du inte vara här hos mig nu, sa hon när hon ringde 34 minuter efter att jag skulle ha infunnit mig på Torsås vårdcentral för att inleda min 24-timmars blodtrycksmätning.
Hon lät inte minsta arg över att jag glömt bort henne eftersom jag som man har haft så mycket viktiga saker att tänka på denna måndag när ingenting hänt ens på CNN.
– Kör försiktigt, tänk på blodtrycket.
Säger hon när jag lovar att vara hos henne på en kvart.
Utan minsta bitterhet.

Och nu går jag alltså omkring med en blodtrycksmätare som fyra gånger per timme påminner mig om att jag lever. Återbesök klockan 13:45 i morgon.
– Är jag glad eller är jag glad att jag betalar skatt?

Hon: och precis när jag äntligen upptäckt ett par trattisar på vårt ställe ringer han och säger att han måste åka upp till Torsås vårdcentral. Jag trodde han ringde för att fråga om det kommit upp någon svamp än… det var ju liksom dagens största händelse ur min synvinkel 😉

Förutom en kort skogspromenad till vårt svampställe har dagen mest gått till att klippa ner chiliplantorna inomhus (invaderade av löss medan vi var borta…) och skördat de sista chilisarna i växthusen. Sov till halv tio, då var Peppe så orolig att han väckte mig, så dagen blev kort. Besök i Stockholm tar uppenbarligen på krafterna…