Tisdag: Vaknar med något Hårt under täcket

(Uppdaterad 15:34)

Han: Har alltså sovit med en apparat som kramat min vänstra arm en gång i timmen (x 4 på dagtid). Jag har uppmanats föra dagbok över ”händelse eller känsla”, här kommer alltså ett dygn i Peppe Engbergs intressanta liv (jfr Leopold Blooms).

14:45 återvänder till udden efter försenat besök på Torsås vårdcentral och besök på Systembolaget (jo, syster Petra sa att jag ska leva som vanligt).
15:00 luktar gott! hon gör havrekakor. Får en hård kram av min blodtrycksmanschett. Skriver ihop ett utskick i stugföreningen som knappast kommer att ge nåt utslag.
16:15 jaa! Hon serverar eftermiddagsmedicinen (champagnedrink med conjac).
16:45 min tur laga middag. Falukorv i ugn på bädd av sötpotatis, rödkål, de sista av mina svarta Double fun inköpta i Paris, chili, halvmjuka tomater, lök, rödlök, en Horses Neck till kocken, ingefära, några flarn av pepparrot och en halv kalvbuljongtärning och 3 sorters riven ost.  

17:45 middag, gott säger hon och det räcker. Får en kram igen, aj, har redan tennisarmbåge. Antique road trip, läser något. Somnar (betänk att jag började jobba 06:15).
20:05 vaknar med ett hårdhänt nyp i armen och ser Kockarnas Kamp, fel Mästerkocken. Blir som vanligt hungrig, dricker vatten. Kollar som vanligt morgondagens DI och SvD Näringsliv. What’s new is not true/ and what’s true is not new”.
Även ute är det svart.
21:30 vi går och lägger oss, maskinen och jag. Hon läser redan, jag ser på CNN men magin är borta, ingen pratar om valet, coronan är tillbaka som breaking news. Om maskinen ger utslag beror det på att hon smörjer in sina fötter.

22: 04 börjar läsa ”F”,  Katarina Frostensons uppföljare till ”K”. Ångrar att jag läst recensionerna, särskilt Josefin Holmström rakbladsvassa i Svenskan. Känner redan efter inledningen igen lössen på gången – se min recension av ”K” på Bokus.
23:00 smeker hennes nakna arm, somnar. Väcks omedelbart av den andra som kramar mig hårt.
01:09 vaknar i en jobbig dröm av ett hårt nyp i armen, hjärtklappning. Hör att är hon på toa. ”Hur mår du?” frågar jag. Hon med öronproppar vänder sig bort.
Ligger vaken och skriver i huvudet. drömmer om att jag är redaktör igen och ingenting förstår. Ger apparaten utslag när jag pinkar?

03.44 vaknar av att hon lägger sin hand på min axel. Tänker fråga henne om något, men hör att hon snarkar lätt.
06:26 vaknar med värk i armen och någonting hårt i ljumsken, midjebältet med apparaten har snott sig. Smyger upp, stänger dörren. Nattsvart. Dagens PepTalk: Allt har hänt, ingenting förändrats. Sparar ner en rolig (tragikomisk) Trump-teckning.
Skickar ett mejl till CS.
07.35 solen går upp för att jag ska få leka även idag.

08.30 hon är vaken. Jag gör kaffe, hon cyklar och hämtar tidningarna. Frukost i soffan. Läser morgontidningarna. Älskar lokaltidningens förmåga att förvandla stora nyheter till små:
– Johan Persson (s), kommunstyrelsens ordförande i Kalmar, gratulerar stans amerikanska vänort, Wilmington.
Du fattar: Segern är vår, ty Joe Biden är född i Wilmington och nu ser kommungubbarna fram emot att få göra en avdragsgill vänskapsresa så snart pandemin är över.

Nu är hon redan igång med resten av dagen. Jag skriver ner detta. Har mycket ont i armen. Kram, kram, aj.

Han igen: Nu är det klart – Åsa Erlandsson, reporter på SvD får Per Wendels pris som årets nyhetsjournalist. 
Juryns motivering lyder så här: ”Nyhetsfabrikens ekosystem får sin näring från många håll – en egen idé, ett bra tips, en god redaktör eller en driven reporter som gör ett scoop. Men ibland gör en speciell journalist story på story. Prisnomineras för publiceringar i fackförbundspress, för en reportagebok, för ett tv-program, för nyhets-tv-inslag. Och nu för återkommande unika berättelser i en dagstidning.
Årets pristagare Åsa Erlandsson har – över tid och genom olika genrer – visat sig värdig Per Wendels nyhetspris.”

– Snyggt jobbat Åsa. Pelle skulle ha instämt! Har jag nåt att tillägga? Okej, eftersom du tjatar: Fyndig men kanske lite mångordig motivering, tycker gubben på udden. Kan bero på att den ordknappe före detta jurymedlemmen – som i 14 år skrivit juryns utkast – denna vackra höstdag avtackats med en vacker blomkvast.Juryns motivering: ”Peppe! Tack för alla år, med kluriga idéer och formuleringar i PW-juryn!”
– Där satt den!
Inbillar mig att Pelle flinar i sin himmel. När han var som snällast kallade han mig för ”B-journalistikens Ronald Reagan”.
Jag hämnas genom att på alla viktiga dagar bära Pelles fulsnygga tweedkavaj.