Fredag den trettonde …

(Uppdaterad 17:40, 11:52)

Hon: alltså, jag är nog inte så skrockfull egentligen, vilket är konstigt med tanke på min uppväxt med en mamma som knappt gick utanför dörren när den 13:e inföll på en fredag. Och var jag ute och hon hörde en ambulans under tiden var hon i det närmaste hysterisk när jag väl kom hem. Ja, det fanns ju inte mobiler då, pust…

Tvi tvi… eller inte alls faktiskt

Min pappa var gammal skeppsgosse och sjömän är ju också väldigt skrockfulla. T ex kom inte nummer 13 av pappas tidskrift Longitud ut alls. Man hoppade direkt från nr 12 till nr 14. (Och min mamma var ju född på en fyr.) Något som däremot aldrig har ingett någon rädsla i vår släkt är svarta katter. Har för säkerhets skull två. En ligger mittemot mig just nu.

Dr Westerlund

Och bredvid mig huserar numera Dr Westerlund, inköpt i Stockholm under förra helgens promenad på Hipster-söder. Först stötte vi på honom hemma hos Adam (sonen) och hans trendkänsliga flickvän Filippa. Och när vi sedan även stötte på honom på Brandstationen på Hornsgatan fick även jag upp ögonen för denna citrusdoftande Pelargon. Hade ingen aning om dess existens tidigare. Men blev perfekt gåva till kissarnas extramatte Ancy. Vi brukar byta plantor. Så köpte en till oss var.

Förutom att vara en luftrenare är den också en vänskapsväxt, passande nog 🙂

Han: Först nu början jag förstår allvaret: KSRR tvingas öka sin beredskap: ”Vi har gått in i stabsläge”.
Vad det handlar om: Smittspridningen har ökat i länet och trycket på återvinningsstationerna är fortsatt högt. Detta har tvingat KSRR till stabsläge och kontinuerliga möten i en krisgrupp.

Omskakande nyhet.

Stabsläge och krisgrupp – på vår soptipp! Jag är skakad. Och rörd. Efter att två gånger i veckan under två års tid glatt vinklat till de brunbrända gubbarna på Torsås återvinningscentral ramlar jag ur soffan av förvåning.
– Skönare daglönare har jag inte sett sen Jarefors och jag en sommar jobbade med En Sigvard i Gäddede. Sigvard arbetade för kraftverket och slet som en ung influencer fram till frukost, sedan likasom stannade arbetet av.
Sigvard jobbade som en kommunalarbetare, sa arbetskamraterna med ett muntert leende. Det var sommaren 1960 och man kunde säga så utan att någon blev krääänkt på sociala medier.

Men dagens breaking news säger något annat om vår tid: Enligt Barometern har aktiviteten på återvinningsstationerna ökat med 30 procent under coronan.
– Det höga trycket och i takt med att smittspridningen ökat i länet har gjort att KSRR tvingats höja sin beredskap. Vi har gått in i stabsläge och vi har en krisgrupp som träffas varje morgon, förklarar en chef på KSRR – uttytt ”Kalmarsundsregionens Renhållare” (till skillnad från KSSS som i Stockholm står för Kungliga Svenska Segelsällskapet).

Och det som är riktigt oroande för oss stamgäster: ”Att hålla återvinningsstationerna öppna och ge människor möjligheten att slänga sina egna saker är inte det som bör prioriteras.”
– Den primära prioriteringen är att se till så sophämtningen fungerar. Men om något skulle hända är det så klart viktigt att vi gör ett övervägande vart våra resurser behövs mest, säger chefen.
Alltså: stabsläge, krisgrupp.

Dags igen.


Det framgår inte av artikeln, men med tanke på att även den nya byåkratsvenskan sprider sig som ett virus, kommer det allvarliga läget förmodligen inom kort att betraktas som ”en särskild händelse”.
– Vad nu alternativet till en särskild händelse är.
– Kanske en o-särskild händelse?
– Eller en särskild o-händelse?

Kanske bara en vanlig dag på jobbet? Vad vet jag? För säkerhets skull kör jag nog ett lass sopor innan jag går ner i stabsläge i soffan. Det är ju ändå fredag den 13:e och man vet inte vad som kan hända med en hammare i handen. Apropå det kanske du undrar hur det var gick med min 24-timmars blodtrycksmätning?
Svar: Den särskilda händelsen i mitt liv på udden slutade med ett glatt brev från Corona-Kjell – han kallas så i folkmun, vår högt respekterade distriktsläkare. Detta efter att han visat sig vara en av de första i kommunen att drabbas av Covid-19.
Nu är han frisk – och jag med: ”Värdena var glädjande nog helt normala”, skriver doktor Kjell i dagens brev till mig, ”snittvärdet för samtliga mätningar låg på 126/76, dagsmätningarna 129/79 och nattmätningarna 111/65. Således glädjande nog normalvärden, så du kan fortsätta med din nuvarande medicinering”.
Eller som man sa förr innan krisgrupper i stabsläge tog över det svenska språket:
– Det var inte så illa pinkat av en gammal trähäst.

Hon: nja, soffan är ingen bra idé. Du har ju lovat göra Biff Rydberg idag…

Senapsmousse på g…

Och jag har lovat göra lingon och kolapaj. Kolan tar bara sjuuuukt lång tid på sig att komma upp i 120 grader, och det är så fint och stilla ute. Vill ut innan det blir mörkt… stelna nu då!!!

15.22. Vackert, men börjar redan skymma…

Han: Där fick jag, Biff Rydberg alltså. Tror jag tar hjälp av Morberg och Oasis version av ”Stand by Me” på Spotify. Med en oxfilé från Attanäs kan det inte bli helt fel. Även om det är fredag den 13:e. Eller?

Och så här drömmigt gott blev det.
Tack för maten Peppe!

Publicerat av

En reaktion till “Fredag den trettonde …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s