Lördag: Frukost med fönsterbord – och vänskapen fortsätter som tema

Delad glädje är dubbel glädje.

(uppdaterat 23:30, 22:12, 18:30, 16.21, 15:50, 15:00, 18.30)

Hon: och så Brioche till det, som jag var uppe och tog ur kylen kvart över sex imorse… den skulle kalljäsa över natten. Sen bakas i ugnen 40 minuter. Blev faktiskt jättegott. Med mycket marmelad, en björnbärs och en plommonmarmelad. Och ost förstås. Det glömde han nämna. Apropå frukost med fönsterbord alltså 😉

Och med tanke på att jag gick upp 6.15 imorse var det ju lite pinsamt att jag fortfarande låg i sängen och läste tidningarna när goda grannen Kristina kom förbi med ett skott av hennes Dr Westerlund, den hade tvåfärgade blad, till skillnad mot min nyinköpta.
– Så kul, tack! Och tänk, det är verkligen en vänskapsblomma!

I väntan på rötter

Han: Och apropå vänskap har jag ägnat dagen åt att gräva upp en gamal stenkista som de senaste månaderna då och då luktat illa. Det är i alla fall vad Håkan säger att han gör – känner igen doften från egna utgrävningar.
– De första stugägarna grävde en grop. fyllde med sten och släppte ut diskvattnet i det som sedan dess kallas stenkistan.
Förhoppningvis har han rätt. Återstår att plocka bort stenarna och fylla igen hålet med singel.

Efter att ha betraktat ovanstående utgrävning tittade vi ut över havet. Och se där, ännu en vänskapsvisit: sälen tittar förbi. Ingen vidare film, men ett kärt besök för två gubbar på en udde.

Hon: och apropå vänner och ”gubbar” så fick jag under tiden, medan jag tog en skogspromenad, ett sms från den ene gubbens fru, min kompis…

Så roligt!! Och dessutom hade jag tidigare imorse fastnat för just en artikel om Ägretthägern i DN. Vi såg nämligen också ett par i somras någon mil norrut härifrån. Och tyckte det var fantastiskt. Men nu är de alltså precis här! Blir säl och fågelskådning för hela slanten imorgon tror jag 🙂


Han igen: Apropå vänskap finns det vänner som tar sig tid att skriva mejl som man skrev brev förr i tiden. Och som har orden i sin makt att få ett besök i huvudstaden att låta som en kortroman:”Hej Peppe, Bara en snabb rad för att säga att jag har stort nöje av din och Kerstins blogg. Jag noterar dessutom att vi råkade vara i Stockholm samtidigt. Jag är fortfarande kvar, tar tåget tillbaka på lördag. Läste om ditt sjukhusbesök. Allt i sin ordning hoppas jag.
Här i Stockholm fortsätter jag att vandra gata upp och gata ned. Besöker mina gamla arbetsplatser: Hebbeska palatset, Bernska villan, KF-huset, Europafilms ateljéer, Bonnierhuset, Norstedts på Riddarholmen, Revisionsbyrån på Karlavägen (liksom ingenjörsfirman), Kulturdepartementet på Drottninggatan (liksom gamla Fritidsresor), Försvarsdepartement i det gamla bankpalatset o.s.v.
Herregud, en sådan lång livsvandring det varit.  Författaren Rachel Cusk skriver i en roman om en man som börjat jobba som artonåring och nu var han fyrtiosex, och han hoppades att han skulle hinna med att leva hela sitt arbetsliv baklänges.
Jag själv började när jag var 15 och är nu 72 och väntar ivrigt på att se vartåt tankarna leder. Det skulle vara intressant att veta hur många människor en enda individ hinner vara under en levnad. Själv har jag varit åtminstone ett tjugotal, om man ska utgå från alla jobb jag haft och hur de format mig, och inte minst i fråga om den glädje de gett mig. För varje jobb blir man nog en speciell sorts person.
Jag tror att du känner igen dig.

Vänliga hälsningar/ Mats

PS: Tack Mats, förlåt att jag publicerade ditt brev utan att fråga om lov. Tror att det är fler än jag som känner igen mig i allt, utom i din förmåga att formulera den känslan i ord.
Till er andra medan det skymmer över havet. Här hittar du mer av vännen Mats Ekdahls skrivkonst.

Hon: Han har somnat, framför tv:n, klockan 18.30 en lördagkväll… men det gör inget, började läsa en av böckerna jag fyndade på Pocketshop i väntan på tåget från Stockholm förra söndagen. Den mest lättlösta, glammigaste och alla gånger roligaste av de tre…

hade inte växt ifrån Lauren Weisberger, saknar bara en Manhattan 🍸

Ps. Jo Peppe, den handlar faktiskt också om vänskap, mellan tre kvinnor.

Han: Jag blundade bara en stund. Sedan dess har vi sett två avsnitt av hennes nya favoritserie ”Ring min agent” på Netflix och ett avsnitt av ”I min herres hage”. För vänskapens skull. Sen gick vi och la oss och sedan såg vi på Trumbo på SVT.
– Snacka om en film om vänskap!
Vi och vi, förresten. Min bästa vän är vacker även när hon sover.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s