Fredag: Hon är inte Molly och han är inte Bloom men …

Han: Alla som i likhet med min kompis Tomat-Hasse har läst ”Ulysseus” vet att James Joyce ägnar 750 sidor åt att beskriva en enda dag i levnadskonstnären Leopold Blooms liv. Närmare bestämt den 16 juni år 1904. Bloom, som bor på 7 Eccles Street i Dublin, gillar inälvsmat (”Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) och  börjar dagen med att tillaga njure till sin feta och otrogna hustru Molly.
Han går därefter ut och deltar i vännen Paddy Dignams begravning, där han tänker på sin son Ruby som dog när han var elva dagar. Under sin fortsatta vandring genom staden möter han bland andra den unga Gerty MacDowell, som är halt och som han känner sig dragen till (läs: han runkar vid åsynen av henne på stranden). På en affärsinrättning för män möter Bloom en bordellvärdinna som kan sägas motsvara Homeros Kirke. Hon som förförde Odysseus med olika trollformler.
– Som du kanske fattar är Ulysseus en metaversion av Homeros skröna om Odysseus.

05:07.

Romanen slutar med Molly Blooms berömda inre monolog som du inte bör läsa högt för dina barnbarn. Min dag kräver inte 750 sidor (och tar inte fyra år att beskriva):

04:55 vaknar. Mardröm, nåt om lumpen.
05:07 ger upp, går upp. Toa, normalt. Tar en selfie.
05:11 öppnar datorn, BBC World radio News. Trump vs Biden Town hall collective monologues. Redigerar nyhetsmaterial till dagens PepTalk. Kinnevik Q3 report aftermath, vinneraktie enligt DI. MTG också, men coronan sänker börserna i Asien.
Lyssnar på P1, recension av Lena Anderssons nya roman om folkhemmet.

06:06 Hon som inte är någon Molly vaknar, på tok för tidigt.
Bara 5 gr ute enligt termometern, 4-7 sek/m N-vind enligt SMHI.
06:34 solen går upp. Håkan ringer. Deras kattungar bråkar, honor. Behöver låna vår kattbur. måste kastreras.
– Nu!

08:07 skickar PepTalk. Gör frukost medan hon ser en säl och hämtar tidningarna.  
08:24 kaffet kokar. Klär på mig, gårdagens plagg. Toa, rutin efter PepTalk.
08:31 sms till Adam som fyller år. Betraktar sälen vid Fimpan, fet men mindre än den som brukar ligga på den stenen. De 4 svanungarna passerar över viken, FF?
Efterkoll av respons på PepTalk.

Aldrig under veckans alla dagar efter Metoo.

08:40 – 09:38 skön frukost i sofforna, ”känns som juldag” säger hon. Tidningarna, inget fastnade.
– Du har väl inte läst färdigt, säger hon under sin fäll. Hon avskyr att jag stör hennes frukostlugn.
09:57 bara 6 grader ute. Lyssnar på Ring P1. Och Stil och kollar oddsen i USA-valet. 100 dollar på Trump ger bara 120 tillbaka när det gäller Florida, 161 vid Biden-seger.
10:31 Hon kliver upp ur soffan och i stövlarna.
– Måste kolla att vitlöken ännu inte börjat gro.
Det har dom.
Jag lyssnar fortfarande på Stil om Melina Mercuri, skådespelerskan som blev styv politiker. Minns att jag gillade henne i Aldrig på en Söndag. Underbar film om den lyckliga horan som tänker som Molly Bloom men inte ser ut som hon.
– Ja, mediepolitiskt omöjlig projekt idag.
11:06 okej, nu går jag också i stövlarna. Ibland måste en man verkligen bygga en ny veranda.
(to be continued)

Panik!!!

Hon: japp, den ena sorten har börjat gro. Och jag har ju väntat med att sätta ut dem i år just för att de inte skulle börja gro för tidigt. Bara att börja plantera.

Hade kanske inte bestämt hundra procent var alla ska få plats, och det är många många som ska i jorden märker jag, tror bestämt jag beställde sättlök för fem kilo vitlök…

Tomatlandet klart, och katt-toa-säkrat!!

Sätter ett gäng i det tomatland jag hunnit fixa iordning med ny gödsel och lite av Hans sjötångsjord. Får inte plats många där inte. Fortsätter plantera ut i utrymmet mellan jordgubbarna i nya landet. Mycket sjötångsjord men förmodligen tillräckligt med köpejord för att inte vara ett vågspel. Hoppas jag!!

Nya landen, med tång och havssand som bas. Kommer vitlöken bli färdigsaltad då måntro…

Men det andra nya landet som i huvudsak består av tång, havssand och gamla löv, ja det blir spännande, och dyrt om det inte funkar… mest vitlök där. Sparar några och funderar över natten på var, hur och när jag ska sätta dom.

Sparar dessa ett tag…

Går in och städar, det är ju ändå fredag…

Han: Wow, schysta lökar! Som Leopold Bloom skulle ha formulerat det. Men för att nu fortsätta redovisningen av En dag i Peppe Engbergs intressanta liv. Detta innan jag ger dig den roligaste recension av James Joyces Ulysseus jag läst och som inspirerar till dagens noteringar:

11:07 – 15:42 satte på stövlarna och en vindtygsjacka med MTG-emblem, ty det är kyligt. Går över till Margaretas chateau. När jag vaknade hade en plan. Kom på att jag kunde återanvända glasrutorna från dörren vid tog bort på växthuset1.0.
Rivit ganska mycket, som vanligt byggt lite mindre.
– Åstadkommit något.
Margaretas utedusch is no more. Förhoppningsvis har vi dusch inne före sommaren 2021.

Dessutom: Lyssnat på P1. Nyheter, vetenskapsradion om alligatorbröl. Tyvärr låg jag inte i fas med tiden, ty streamingen gjorde att jag missade PO Enqvists uppläsning av sin ”Ett annat liv”.
Synd, han är bra.
– Men ”Spanarna”!
Fredagens höjdpunkt för en radiodiggare. Som jag önskar att skolan hade varit, ett underhållande och samhällsorienterande seminarium.

Till exempel berättar Calle Norlén att feta män är inne. Han talar i egen sak eftersom han inte kunnat besöka gym under coronan. Men länge har det tjatats om att tjocka tjejer, typ Molly Bloom, måste få ta plats. Och det gör de. Nu är det vi män som ska svälla över byxlinningen. Det till och med sprids forskning som säger att feta killar är bättre älskare – de kan prestera 7,5 minuter längre.
Calles spaning förklarar en del.
– Och jag som hade tänkt berätta att jag gått ner sex kilo i sommar.
Kvalar nu in i lätt tungvikt (79,5 kilo).

Arbete ger arbete, ingen lunch, inte ens pinkat. Regnar gör det också. Hon återkommer från sin promenad. Hon har hämtat posten, jag har fått kallelse till 24-timmars blodtrycksmätning. Hon ett rött paket, ansiktstvål. Vad det nu är.

Men nog om hårt arbete. Har ont i axlarna och det är ändå fredag. Här på udden serveras Klockan-5-drinken dessutom redan klockan 4, fackets krav som jag står enhälligt bakom. Plockar undan och går hem till oss på sjösidan.
– Och tänk, där står hon med två glas i handen som den ljuva kvinna hon är.
Så har vi det.
Och där är regnbågen också.

Det finns andra värden än arbete.

PS: Ovanstående rapport, som i tempot påminner om Leopold Blooms dag, kanske inte inspirerar till att läsa Joyces roman. Möjligen kan Jan Gradvalls recension väcka mer intresse än min pastisch. Gradvall, musiknörden som blivit folkkär även på udden, skriver så här:
1 Skit i alla paralleller till Homeros Odysséen.
2 Skit i att läsa på överhuvudtaget.
3 Börja i stället med att bläddra fram till sidan 59 där Leopold Bloom gör entré.

Vad man drabbas av där är inte 90 år av litteraturhistoriska framsteg utan insikten: jävlar vad Joyce kan skriva. Det är så rappt, smart, ledigt formulerat – flera av de mest korthuggna meningarna påminner faktiskt om modern journalistik – att man som skribent häpnar över hur mycket man kan sno.
Man slås även av vilken fantastisk matskribent James Joyce är. Rottrådarna till matskribentens AA Gills flottdrypande bildspråk börjar i Ulysses… Ulysses handlar egentligen bara om tre personer: två män och en kvinna. Kvinnan, Molly Bloom, har bara varit indirekt närvarande i boken fram till sista kapitlet där hon plötsligt tar över helt och hållet och hennes tankar träder fram i ett ”stream of consciousness”-flöde på 51 sidor utan punkt eller skiljetecken.
Flödet påminner om frijazz. Och klarar man av Coltrane klarar man av Joyce. Att känna är viktigare än att fatta alla inbakade referenser.
Det är också i Mollys frijazzmonolog som man tydligast inser hur kontroversiell boken måste ha varit 1922. Och hur kontroversiell den förmodligen fortfarande kan upplevas i dag.

Mollys inre röst talar om att ”vara jävligt välknullad”, om ”fläckar efter hans sås på det rena lakanet” och att ”han kan sticka tungan 7 mile upp i hålet när han ändå är där i det bruna”.
Sexskildringarna är också avgörande för vad man under läsningens gång till slut inser vad boken i grunden handlar om – och vad som var Joyces uppsåt. Att precis allt, högt som lågt, måste med. Precis allt vad det innebär att vara människa.

När boken bannades på en sovjetisk författarkongress 1934 – även USA förbjöd boken – löd omdömet att Ulysses var ”en dynghög full av maskar, fotograferad av en filmkamera genom ett mikroskop”. I dag skulle Albert Bonniers förlag kunna trycka upp det som ett klistermärke för att sälja pocketupplagan. Wow, den boken vill jag läsa!”

Nu vet du hur en dag i en mans liv också kan beskrivas. Ladda ner Joyces skröna här.

Publicerat av

En reaktion till “Fredag: Hon är inte Molly och han är inte Bloom men …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s