Han: Gårdagens födelsedag fick större uppmärksamhet utanför udden än jag trott. I USA satte elektorerna äntligen punkt för Trumps tragikomiska fars, för första gången i världshistorien utnyttjade kommunpolitikerna i Torsås den digitala tekniken för att släppa in alla oss medborgare att ta del av fullmäktiges debatt – och så fick jag lyckönskningar från Krismyndigheten som uppmanade mig att fortsätta leva som jag gjort hittills.
– Tror jag.
För egen del avslutade jag födelsedagen med en långsökt föreläsning för Henne om Tycko Brahe (det var ju hans födelsedag också) och om dom över död man.
Ämnet intresserar mig även dagen efter, förmodligen har det med åldern att göra:
– När skriver man bokslut över en människa?
Jag sitter nämligen på toa och läser om Chhin Chiu-Shao.
Han var poet, fäktare, ryttare, musiker, arkitekt, matematiker, giftblandare – och bågskytt. Dessutom avskedad som guvernant efter 100 dagar för tagande av muta och korruption.
Om metaforen tillåts kan vi säga att Chhin Chiu-Shao sköt sig själv i foten och där kunde historien om Chhin Chiu-Shao ha slutat. Men det gjorde den inte.
Författaren Upton Sinclair beskrev det som att det är svårt att få en människa att fatta något om hens lön är beroende av att han inte förstår det.
– It is difficult to get a man to understand something when his salary depends upon his not understanding it.
Ännu svårare är det att ta in fakta som berör oss på ett djupt existentiellt plan. ”Överallt i världen där det finns en djupt förträngd kunskap som, om den gjordes medveten, skulle spränga världsbilden och tvinga oss att ifrågasätta oss själva”, skrev Sven Lindqvist i boken ”Utrota varenda jävel”.
Boken handlade om hur svårt Europa har att göra upp med kolonialismen, men författarens slutsats gäller på flera plan.
Inte minst när det gäller kärlek.
Förälskelsen är en tid när vi är särskilt benägna att bortse från realiteter, skriver Anders Mathlein i en understreckare, ”Därför älskar vi att leva i okunnighet”. Anders citerar den franske psykoanalytikern Jacques Lacan som menade att vi ”i kärlek försöker ge något vi inte har och ser i den andre något som inte finns där”.
Tyvärr är det detta som får oss människor allt ibland göra vad vi kan för att i det längsta förneka kunskap som rubbar våra cirklar.
– Den centerpartistiske EU-parlamentarikern Fredrick Federley verkar ha drabbats av just den insikten först när allt redan var för sent.
För oss som känner Fredrick är det fortfarande svårt att fatta vad vi får höra och läsa.
– Hur dum får man bli?
Fattade du inte att allt skulle gå åt helvete om du inte omedelbart bröt med den här pedofilen? Och dessutom: du är en politisk broiler – det borde ha suttit i hjärnbarken att det första du måste göra var att berätta allt för Annie Lööf och partiledningen som du visste skulle reagera precis som partistrateger gör när skiten flyter upp i media.
– Vilken de gjorde.
Jag säger inte att du borde ha ringt mig. Men jag röstade på dig i EU-valet för att jag kände dig och du borde ha fattat att alla vi som gjorde det skulle känna att skiten skvätte även på oss. Det betyder inte att min uppfattning om dig har ändrats i grunden.
Ingenting har förresten ändrats på den punkten.
Ty vad har Fredrick Federley med Chhin Chiu-Shao att göra? Svar: Dom över död man.
Vid sidan av all skit Chiu-Shao försatte sig själv i skrev han ”Matematisk avhandling i nio sektioner” år 1247. Han var därmed den förste att fatta varför cirkeln passade så bra som beteckning för noll (0). Han räknade med negativa tal och löste obestämda ekvationer med en metod som man i vår del av världen blev bekant med först på 1800-talet.
– Och idag är det denna insats inom matematiken som världen minns av Chhin Chiu-Shao – även om en del småaktiga historieskrivare gärna påminner om hans mindre lyckade äventyr.
Att skjuta sig själv i foten är ett självskadebeteende. Fredrick, du har skjutit dig i foten och kommer att få linka omkring med det såret ett bra tag. Men livet är långt – låt det bli det! – och dom över död man skrivs först när hela din historia är berättad.
PS: Det finns de som dömer oss som läser böcker på toa. Men som DN:s Jenny Lindh påpekar beskrivs denna plats redan i 1100-talsskriften Den helige Gregorius liv i meditativa ordalag som ”en plats att dra sig tillbaka till där man kan läsa skrivtavlor utan att bli avbruten”.
Proust hyllade toaletten som ”en plats för alla mina sysselsättningar som krävde en okränkbar ensamhet” och ”det bästa jag har läst har jag läst på toaletten,” skrev Henry Miller i den klassiska essän Reading in the toilet.
– För övrigt en bok som borde stå här i mitt toabliotek bredvid Milan Kunderas Skrattet och Glömskans bok som inspirerade mig till gårdagens iakttagelse om Tycho Brahe.
Och eftersom jag sitter där jag sitter avslutar jag dagens tänkvärda betraktelse med ett citat av kritikern Georg Brandes hämtad ur dagens Barometern. ”Böcker har sina fördelar jämfört med människor. De sätter tanker i rörelse, vilket människor sällan gör. De tiger så länge man inte ställer frågor till dem.”
– Nu är det äntligen hennes tur!
Hon: jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om Fredriks katastrofalt dåliga omdöme i val av ny kärlek mer än att jag tycker väldigt väldigt synd om honom. Hade det varit en mördare, inte barnmördare då… tror jag det hade varit mer förlåtligt i folks ögon. Pedofili är no no, finns liksom inga ursäkter där. Och om han nu fortsatte relationen, hur kär han än var, efter han fått reda på det, blir en återkomst i överskådlig tid nog svår. Dessutom har han ju en dotter i samma ålder som offren… knivig situation.
Nä, roligare idag var tomten vi såg i Kristianopel, och alla andra ”osvenska” juldekorationer som helt plötsligt poppat upp överallt. Trodde bara det var vi som var lite för mycket. När vi satte upp färgade glödlampor runt balkongräcket på villan i Bromma satte grannarna snapsen i halsen. Men nu är det ju mer kutym än motsatsen. Mer bilder från Udden och grannarnas pynt kommer under julen. Väldigt nyfiken på en stuga på andra sidan viken som verkar go all in… 😉
peppekerstin.blog 
Publicerat av