Hon: eller var det nu blir. Stressigt värre är det hur som. Men nu är mina sillar klara, står fint i kistan ute på altanen, men de känns lite ensamma. Hur går det med dina Peppe?
Men först fick jag vattna ur sillen över natten, lite drygt. Kokade en grundlag i gårkväll och imorse skördade jag mina babypurjolökar. Fanns inga på Tempo så tur jag hade några stackare kvar på landet. Man tager vad man haver…
Han: Oss emellan – jag har sagt att vi inte behöver tävla i år. Hon är bra på många saker och jag … ja, även jag kommer att servera 3 sorters sill och jag är ganska säker på att Adam på julafton kommer att säga:
– Mamma, köttfärssåsen vi fick när kom fram på måndagkvällen, den var i alla fall bäst.
Hemmalagets startfält består i år av en traditionell senapssill (med lite Clan MacGregor whiskey, en chili & limedränkt sill som inspirerats av alla mina otaliga resor i Asien innan jag träffade henne och så en överraskning – även för mig: en Kajsa Warg-version på curry, resterna av hennes purjolök (hon har fått för sig att det är knölarna man ska äta, inte den färska blasten!) och två tunna skivor hennes nyskördade Hot Lemon dopad i lag.
Jag vet att du undrar – när jag efter segern håller mitt tacktal kommer jag självklart att tacka för hennes stöd, utan vilket jag inte skulle stå här på julafton och se ut över massorna som hyllar mig för en välförtjänt seger i silltävlingen.
– Och jag är säker på att hon kommer att le mot mig, typ som Glenn Close i The Wife ler mot sin man, vem som nu spelade honom i den undanskymda rollen.
Tyvärr kan jag inte visa några bilder på mina sillburkar, det är emot de lokala Silltestreglerna från år 1967. Men denna, den mörkaste av alla dagarna, kan jag visa en bild på en rödpannad chiliand som plötsligt dök upp framför min kamera.
peppekerstin.blog 
Publicerat av