Lördag: äntligen på bana igen…

(Uppdaterad 17:10)

Hon: sååå skönt att vakna utsövd efter 13 timmars sömn. Gårdagen var inte kul, kunde inte sova alls efter att ha partajat fram till jag normalt vaknar. Pendlade mellan sängen och soffan, och Netflix och HBO. Mellanspel med femmans visning av Notting Hill. Kan man inte se för många gånger, och jag kan typ alla repliker utantill. Slutet är nog filmhistoriens bästa!!! I alla fall i min bok…

Efter långt samtal med kompis och fd kollega tvingade jag med honom på långpromenad. Han fick välja mellan att gå till kanonplattan bortom Järnsida alternativt förbi utsiktstornet och halvvägs till Bergkvara. Kanonplattan vann!

Han: Åt Grisbäck till, alltså. Har insett att skillnaden inte går mellan manligt och kvinnligt, utan mellan oss som gjort lumpen och er andra. Vi marscherade tillräckligt långt och länge för att inte tycka att ta en promenad är svaret på alla sysselsättningsbehov. Särskilt om man marscherade femton (15 månader) på ett fältjägarregemente i Norrland.

Men det finns intressanta ögonblick med promenader också. Fick till exempel syn på en ensam kvinna som stod ensam och såg ut över havet.
– Man undrar vem hon är och vad hon tänker på, eller hur?
Och vem är betraktaren? HAr han motvilligt följt med henne på en promenad? Eller har han i hemlighet följt efter henne hit ut?
Svaret beror naturligtvis på om detta är första scenen i en feel-good-film eller i en thriller.

Sedan gick vi hem och grävde en grop för vårt nya körsbärsträd, nej det finns inga vittnen. Därefter såg vi sista avsnittet på Vår tid är nu och när vi går och lägger oss ska vi se vem som mördade kvinnan i Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant på HBO.
– Jag tror mig veta vem som är mördaren.
VArför? Tre planteringar är en för mycket och inget sker av en slump (i en deckare) som Hanning Mankell brukade säga .
Jag har berättat för Henne, så hon får berätta i morgon om jag har fel.
Vad skulle för övrigt hindra henne?
– Du menar…
– Tänk om den ensamma kvinnan på piren utanför kanonplattan blir mördad innan hon hinner berätta?
– Du menar väl inte…?

Skojar bara. Just nu sitter hon där i soffan och läser dagens tidning och ute är det mörkt och jag har förberett middagen (asiatisk grönsaks- och fisksoppa) och det är tur att det är skillnad på fantasi och verklighet, eller hur?