Tisdag: blå blå himlar och hav… och en trip till Stockholm

(Uppdaterad 17:30)

Bild inifrån viken ut mot Udden, man kan tro att den är redigerad med blått filter. Men icke!

Hon: en sådan härligt blå dag det varit idag. Och nej, vi har ingen snö alls!

Han har munskyddet på, tack!

Vaknade av att Peppe kom in och sa hej kvart i sex imorse. Han ska upp till Stockholm på kontroll av fläcken i ögat på St Eriks sjukhus. (Det gick bra, hurra!) Fick kallelsen först i fredags så det blev ingen gemensam tur upp denna gången. Han åker hem igen vid fyra. Och lika bra vänta till i alla fall han är vaccinerad med längre stadsbesök. Glad blev jag i alla fall när jag fick en bild från honom med med munskydd på!!

Sen tog jag en långpromenad. Kallt men nästan ingen vind. Fast efterdyningarna från den hårda vinden inatt låg kvar.

Ljud på är ett måste!!!

Älskar verkligen ljudet av vågor som slår in mot stranden. Fattar att mamma, som är född och uppvuxen på Ölands Norra Udde, och pappa som kom från Karlskrona och gjorde sin utbildning som Skeppsgosse, saknade det ljudet när de båda fick jobb i Torsås som ligger en halv mil in i landet från kusten. När de träffades i mitten av fyrtiotalet tog de cykeln ner till kusten och fann ett litet hus på 10 kvm ute på udde som de köpte redan som förlovade. Alltså före 1948. Och där bor vi nu, fast det har blivit lite större sedan dess. Tack mamma o pappa!!

Lågvatten i vår vik, sjötången från högvattnet tog havet dock inte med sig ut…

För härligt för att gå in. Började klippa en gång i buskaget bakom chililandet. Vilken härva av hagtorn, björnbärssnår och kaprifol. Pust! Pallade en timme, kom en halvmeter in typ..,

En bit kvar… imorgon 😉

Han: Och medan hon harvat på i arbetslägret har jag surfat omkring på en räkmacka. Eller snarare på Öresundstågs och SJ:s bredband, ätit min 1:a klassfrukost i min sköna stol, bytt tåg, sovit och vaknat i en solig huvudstad, tagit en taxi till S:t Eriks Ögonsjukhus, väntat, ätit en god yakiniki på Indochine, träffat Doktor Mattias som kollade alla mina ögon.

Mattias tog alla de prover man brukar ta och det hade han inte mycket för. Resultatet var negativt, det vill säga positivt på vanlig svenska. Inga förändringar i den förändring som man upptäckte i februari förra året.
– Är jag glad eller är jag glad att jag betalar skatt?!

Som bonus hann jag dessutom hälsa på hemma hos Erik, som har antikroppar, gott kaffe och ledig från fotbollen på grund av restriktionerna.

Nu är jag tillbaka i Vagn 1. En snäll människa har frågat när jag vill bli serverad kvällens middag och vad jag vill dricka till.
– Vad sägs om nu?
Ser trevligt ut, eller hur?
Men bäst av allt:
– Snart är jag hemma igen på udden. Utan munskydd. Sådana här intensiva arbetsdagar orkar man bara med någon gång varannan månad.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s