Onsdag: Frostig morgon slutade med glad Amanda i Mästerkockarna

(Uppdaterad 21:10, 16:24, 15:23)

• 

• 

Han: 06:26. Vakande innan jag somnade, kändes det som. Frost. Vackert. Efter morgonens arbete bakom tangentbordet (06:30-08:24) och kort frukost (08:24-08:43) hade vi båda tid (09:10) hos Torsås nya tandläkarpar, Deborah Malec och Michel Hanna.
Eftersom jag kom först och som den äldre man jag är hälsade jag Michel välkommen till kommunen. Ny tandläkare är stor nyhet i en liten kommun. Något grävjobb behövdes knappast – Barometerns lokalredaktion delar adress med kliniken.
Jag visste därför att paret flyttade hit i våras, månaden efter att vi blev bofasta på udden.

Tandläkarbesök är inte min tekopp, som engelsmännen säger. Men Michel är den snällaste och mest pedagogiska tanddoktor jag träffat. Och hon verkade också ha kommit väl överens med sin.
– I think this is the beginning of a beautiful friendship, som Bogart säger I Casablanca. Han lär också ha haft tandläkarskräck, vilket kan förklara varför hjälten sällan log.

• 

• 

Hon: och om det var blå blå himlar igår, är det grå grå himlar och hav idag. Och dimma. Man såg inte Fimpan alls imorse.

Sen blev det milt, blåsigt och småduggigt. Urtrist, för trist för att komma med på bild… vad gör man då, ingen lust med nåt. Fast de sista citronerna jag skickade efter från Italien genom CrowdFarming måste tas om hand nu.

Tänkte göra ”riktig” limoncello på dem, inte fuskvarianten jag gjort hittills. Den innehåller saften och tar knappt en vecka. Nu blir det bara skal och sprit först i en dryg månad, sedan i med sockerlag och så får det dra ytterligare minst en månad. Ingen saft ska i alls. Ska bli spännande att smaka skillnaden. Sist blev fuskvarianten lite besk tyckte jag. Det är så tråkigt att skala citronerna så förmodligen slarvade jag och lät för mycket av det vita komma med. Hoppas jag var tillräckligt noggrann idag…

Och vad gör man med 15 skalade citroner… kanske citron- och ingefärslemonad. Japp! Blev tre flaskor. Och god blev den, tyckte jag i alla fall 🙂

Han: Hon är ett arbetsbi, jag en drönare. Idag har det inte blivit mycket gjort. Skyller på att jag råkade läsa mitt horoskop hos tandläkaren. Det lät som en uppmaning att orsaka så lite väsen som möjligt.
Detta gäller alltså för den 13 januari för mig: Passa på att använda din humor för att klara av dagen idag. Eventuella investeringar kan komma att ge en fin liten avkastning, men se till så att du ber om råd innan du gör någonting drastiskt. Tygla din ilska, annars finns det risk att hela dagen blir förstörd. Försök dessutom att inte ta din partner för givet eller svika honom eller henne, då kommer ni bara att börja bråka. Snart är dagen här som du länge har väntat på.

Tar verkligen inte henne för given. Alltså gör jag ingenting. Lyssnar på partiledardebatten. Passar på att titta på skidskytte på tv. Och att läsa tidningarna. Apropå hennes limoncello ser jag att Steffo Törnquist fyller år idag.
– Grattis pöjk, snart är vi jämnåriga.
Skojar bara. Steffo är, som bekant, mest känd från TV4:s morgonsoffa och tillhör knappast den mest grävande delen av den svenska journalistkåren. ”Jag har inte kläckt särskilt mycket klokt genom åren”, som Steffo själv uttrycker det, ”men den här formuleringen är jag stolt över:
– Kan man inte uttrycka det man menar, tvingas man mena det man kan uttrycka.”

Så klokt sagt. Men han kan en massa om viktiga saker också. Typ, hur man intar det goda här i livet. Det var därför vi började hälsa. En gång i förr-i-tiden-tiden var jag nämligen redaktör på ett affärsmagasin som hette Månadens affärer (senare Bizniz), som just ägnade sig åt den framgångsrika kapitalismens goda fallfrukter.
Ett av mina första beslut som nybliven chefredaktör var att knyta upp Steffo som krönikor. Uppdraget var brett och generöst:
– Berätta för läsarna hur man njuter av en cigarr, ett glas whisky eller en ny tredelad kostym i tweed.

Ungefär så. På den tiden var den typen av folkbildande journalistik fortfarande kontroversiell. Men Steffo var redan då bra på korta analyser. Och arrogant. När en upprörd läsare mångordigt ifrågasatte att Bonniers finaste affärsmagasin anlitat ”en sån dryg jävla snobb och besserweisser”, gav Steffo invändningarna det utrymme han ansåg den förtjäna.
Han korta svar i tidningen löd:
– Besserwisser stavas inte så.

Tänk på det en dag som denna.

Han, igen: Nu är det klart – sommarens post-coronakock på udden heter Amanda Nathorst Windahl. Det är i alla fall kravet från köket efter att vi sett kvällens Mästerkockarna på TV4.
Att den blivande svärdottern kan laga mat visste vi. Men inte detta!
– Grattis!

• 

•