Torsdag: Från ungkarlsliv till tvåsamhet

(Uppdaterad 19:58, 19.20, 17:30, 16:50)

… är ganska olika men verkar trivas bra ihop.

Han: Den ensamma ejdern, den luggslitna skarven som satt på sin sten och tittade ut mot revet där de andra skarvarna höll till.
Kråkan som bor i tallen och som blev änkling året innan.
En och annan ensam hackspett i Ismans tallar.
I mina dagboksanteckningar för ett år sedan fäste jag vid att udden verkade befolkad av enslingar. Alla strök omkring här på udden och gjorde föga för att störa varandra med synpunkter om hur ditten och datten borde vara.
– Det var som alla förstår innan hon flyttade ner till katterna och mig.

Förmodligen finns de kvar här, men när jag bläddrar bland de senaste månadernas bilder ser jag en massa par eller hela flockar av fåglar – sidensvansar, svanar, änder. Om jag låg på en terapisoffan skulle min psykolog förmodligen ha något förnumstligt att säga om den saken.
– Om jag gick hos en psykolog vill säga.

Till och med bofinken dyker upp med en väninna. Detsamma gäller rödhaken, som länge spatserade omkring ensam nedanför fågelbordet. Och så har vi herr och fru Storskrake som fiskar en bit ut i sundet. Heter på latin, Mergus merganser – vilket betyder, dykare och dykgås. Och det gör de. Hela dagarna. Storskraken är långhalsad, men drar in halsen när den simmar. Den känns igen på sin röda långa näbb med en liten krok längst ut.

Påminner om lom och dopping. men har en nacktofs och påminner mig om hipsterpojkarna på Södermalm. ”Nacktofsen slätt rundad (‘välkammad med fett’)”, läser jag Bonniers Fågelguiden, andra upplagan. I övrigt slås man av att de är olika. Honan har ett mörkt rödbrunt huvud och nacktofsen är ”rufsigare än hos hannen”, som är mestadels vit med grönglänsande svart huvud/halsöverdel.

Deras rörelseschema skiljer sig också åt, liksom lätet. Och sättet att äta.
– Simmar omkring i samma vatten gör de, men om man inte såg dem tillsammans skulle man tro att de tillhörda helt olika arter.
Storskraken och hans fru, alltså.
Tänker jag.
Och förmodligen skulle psykdoktorn undra varför jag tänker så.
Om jag gick hos en hjärnskrynklare, vill säga.

Hon: ha ha, där fick du till det! Och olika är vi förvisso, du ”diktar” länge, för mig tar det max fem minuter. Med andra ord har jag hunnit massor medan du höll på.

Vinter, helt plötsligt

Promenad i vinterlandskap, fyllt 12 krukor med jord inne i Chateau Margaretas växthus som jag burit in hit för att värmas upp inför morgondagens omplanteringar.

Bakat ett formbröd, som du gillar, som nu står i ugnen. Förberett middagen. Gulbetorna kokar för fullt, den stuvade spenaten är klar. Bara att steka isterbanden och värma på moset så är middagen klar. Drinken serverade jag strax före fem idag 😉

Ps. Morgondagens frukostbröd är klart!

19.20. Lämnar dumburken och tittar ut, och vilken tur jag gjorde det… Sååå vacker kväll, en massa snö och så fullmåne på det som lyser upp hela landskapet. Magiskt!

Jaaa, blir två bilder, en stående…
Och en liggande. Kunde inte välja 😉

Han: Minnesvärt en vanlig torsdagskväll på udden. Kort promenad med kvinna och katter i månljus. Undrar vad den urbana medelklassen gör en sån här kväll?

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s