Måndag: Med perspektiv på livet och ordens värde

(Uppdaterad 15:55, 14:45)

Han: Ingen snö, men kallt och klart. Svårt få något vettigt gjort utomhus. Åtminstone för en man vars svar på alla mer eller mindre skruvade dagsproblem är ett och detsamma:
– Ryobi R18IW3-0, den bästa av skruvdragare.
Har i alla klättrat på en stege. Så här ser udden ut en marsdag som denne.

Hon: oj, man ser över Hus 1, vi får nog bygga på lite mer på höjden vi också 😉 …och lägga på nytt tak över hela Chateau Margareta förstås.

Tycker inte alls det är så kallt idag, jo enligt termometern är det bara någon plusgrad men solen värmer och det har mojnat. Sen kan det ju bero på att jag mest hållit till inne i växthusen. Slängt ut alla döda chiliplantor från växthus 2, de som ser ut att inte ha klarat vintern och den hårda beskärning de fick pga löss i höstas, ja i princip alla… men nu finns det plats för årets plantor istället, som ska flytta in så fort det bara blir lite lite varmare.

Mina små salladsblad och ärtskott tycker däremot att det redan har blivit tillräckligt varmt i växthuset för att börja leverera. I alla fall lagom mycket till våra frukostmackor. Mums!

Han: Apropå perspektiv så är det slutåkt igen i TV. VM i skidor är över och än en gång är det katastroferna jag minns.
– Och då syftar jag inte på mer eller mindre stora misslyckanden i spåret.
SVT:s André Pops använde ordet ”katastrof” för att beskriva vallafiaskot i damernas stafett. Men om det nåt som för tanken till katastrof så är det hur svenska sportjournalister än en gång lyckades ta ut en seger i förskott.
Det rådde ingen tvekan.
Kampen om stafettguldet stod mellan Sverige och Norge.
Och i princip var det redan avgjort.
– Kalla och tjejerna skulle göra det.
I försnacket hade de redan gjort det.
Vunnit.
Lätt som en plätt.

Vi har hört förr. Jag undrar om det finns några sportjournalister som är så enfaldigt tvärsäkra på ”vi” vinner?
Före ett lopp eller en match.
Det som om journalisterna tror att vi andra behöver deras besvärjelser, att om de inte tar ut segern i förskott så går det åt helvete.
Det är tvärtom:
– Det är tack vare journalisterna besvärjelser som prestationerna i åtta fall av tio känns som en katastrof. Eller en tragedi. Efter tjejstafetten vaknade SVT:s Jacob Hård och Anders Blomquist i en ”mardröm”, som om de hade sovit sig genom loppet. I andra sportkanaler användes ord som ”smärtsamt”, ”chockerande”, ”omskakande”, ”sorgligt”.

Man kan notera att journalister överdrifter sällan har stöd hos de aktiva. Sebastian Samuelsson lyckades inte följa upp andraplatsen i sprint med en ny pallplats i jaktstarten i Nove Mesto. Han slutade tolva efter att ha skjutit en bom i vardera fyra skjutningar.
– Lite surt att bomma varje gång jag var på skjutvallen, säger han i dagens tidningar.
En tragedi eller en katastrof?
Nej, Samuelsson var trots bommarna inte så besviken.
– Det är lite surt, men ingen katastrof. Det blir lite mellanmjölk av allting och det är lite synd, säger han. Men med tanke på fyra bom är en tolfte plats ganska bra.

Det finns även andra skäl att inte devalvera språket som sportjournalisterna gör. ”Tragedin” i tjejstafetten skedde samma dag som en vettvilling angrep sju oskyldiga i Vetlanda och DN:s sport i tv-krönikör Johan Croneman diskuterar ordens valörer: ”Det är långt mellan Oberstdorf och Vetlanda. Och längre blir det, tycks det. Det är väl ingen nyhet att vi sportfånar förlorar perspektiven, det händer alltför ofta – men de som jobbar professionellt med det borde väl veta lite bättre? De verkar tyvärr alltid veta lite sämre…”

Så sant. I det perspektivet förlåter jag gärna den expertkommentator som försökte uppmuntra sina kollegor med orden ”vi kramar tummarna för att det går bättre nästa gång”.