Hon: finaste dagen i år, och jag har stått inne i växthus 1 och städat och desinficerat. Nästa år blir det Kinnas svavel jag bränner av. Ja Kinna, jag fegade ur…
Var så mycket grejer man var tvungen att ta bort från växthuset eftersom svavelgasen gör så att järn bryts ner och rostar, fort… men det hade fasiken varit mycket enklare att ta ner våra grislampor och tagit ut hyllorna istället för att göra som Wexthuset.com säger.
Nästa år blir det svavel, garanterat. Och inne i Växthus 2 har vi inte en massa järnprylar, och dessutom stengolv, så där blir det svavelavbränning redan i vår. Så fort citronträdet flyttat ut!
Var i alla fall ute ett par timmar på förmiddagen, i t-shirt… Först frukost i solen, och sen plantering av diverse blommor och ärtor nere vid ”solaltanen”. Perfekt med komposten precis bakom planket. Han eldade, manlig favoritsyssla.
Han: Hon har som vanligt arbetat. Liksom pojkarna som nu lägger nytt tak på Margaretas kuliss. För egen del har jag mest gått omkring och lyssnat på radion. Därför börjar jag utanför udden:
Det är intressant har snabbt principerna svänger på mediescenen. Idag åtalas rappartisten Yasin för stämpling till människorov, anklagelser den häktade artisten nekar till.
I helgen prisades samme artist tvåfaldigt på P3:s guldgala. Många har redan dömt artisten och tycker att en sån skitstövel inte bör prisas av public service.
Sveriges radio tycker dock att man måste skilja på person och sak:
– Det är inte första gången som vi hamnar i den här typen av situationer, men vi tycker att man måste fortsätta göra skillnad mellan verk och hur en person agerar.
Säger ansvarig musikchefen Anna-Karin Larsson på Sveriges radio.
– För oss är det viktigt, inte minst ett år som detta, att vi kan hylla de musiker och artister som lyckats göra bra musik.
Så kan man tycka. Så bör man tycka, enligt min mening och så tycker många just nu på våra kultursidor.
På samma kultursidor tyckte många annorlunda åren 2017-18. Då tyckte väldigt många att man inte kan skilja på sak och person.
– Tvärtom, ett antal kulturmänniskor tyckte att om någon anklagats för att uppträtt som en skitstövel för två decennier sedan så borde man ändå hängas offentligt.
Åtminstone få sparken.
– Aldrig i livet hedras med ett fint kulturpris.
Mediedomstolen dömde entusiastiskt män(niskor) till offentlig bespottning. Inte för att de utpekade funnits skyldiga i domstol utan för att de anklagats. ”Vi kräver av våra kollegor att de reagerar när de ser vad som sker, och tror oss när vi vittnar. Vi ser er alla och vi ställer er till svars”, hette det i ett upprop bland kulturarbetare.
En av dem som undertecknade uppropet var Anna-Karin Larsson, områdeschef för musiken på Sveriges Radio.
Metoo-kampanjen satte fingret på någonting viktigt. Tyvärr kramade gråterskorna i medierna ihjäl kampanjen genom att förvandla den till en häxprocess. Svagheten var att så många inte förmådde skilja på verk och person. Inte vet jag om Yasin är värd att prisas. Men det är bra att kultureliten nöjer sig med att vara smakdomare och överlåter till domstolarna att döma i viktigare frågor.
För egen del nöjer jag mig med att hylla vardagshjältarna på udden som bygger tak på vår 70-åriga stuga:
peppekerstin.blog 
Publicerat av