(Uppdaterad 16:45, 13:42)
Hon: skrev ju om mina träskor igår, hur trendiga de blivit, och så slår jag upp dagens lokalblaska…
Kenneth Svensson, farfar i artikeln, är alltså min barndoms-bästis Lottas bonuspappa. Och träskorna fick jag sist Lotta var och hälsade på härnere. Så glad för dem, hade glömt hur sköna ett par bra trätofflor kan vara. Har haft ett par usla kopior. Men dessa är lika sköna som de jag hade var sommar när jag var ung. De åkte på så fort det var någotsånär okej väder, man fick lite skavsår först runt kanten eftersom man mest gick barfota i dem, men det hörde till. Dessa fick jag inte end det av. Så ett tips, ta en tur till Troxhult!!
Ps. Och så kom denna kommentar på FB från min allra allra första bästis, Mia:
Han: Somliga dar när går jag upp, numera senast 05:30 av någon anledning, skriver jag mina PepTalk med stigande entusiasm, ser solen gå upp över havet och blir glad när Hon vaknar och går omkring i sin nattskjorta med en vattenkanna i handen, då inser jag att jag lever i den bästa av världar.
Påminns om detta mitt välbefinnande när jag får dagens meddelande: ”Gomorron” skriver min vän Vardagsfilosofen i Sollentuna. ”Förr i tiden sa man att personen ’grubblar’ för mycket. Idag med PR-proffs och påhejande tidningar kallas den uppgraderade mediterande varianten, Mindfullness. Jag tror att från en udde se ut över havet är bättre än att se in i sig själv. i alla fall om man ser till biverkningarna…”
Mindfulness är som bekant vad hammaren är för en snickare: Svaret på alla frågor om stress och jag-mår-så-dåligt-känslor. Med den skillnaden att hammaren bevisligen är svaret på många frågor, om än inte alla.
Sinnesnärvaro eller ”medveten närvaro” tror jag på, det är mindfulness jag misstror. Och den misstron bekräftas av den artikel Vardagsfilosofen bifogar.
Av artikeln framgår att allt fler studier pekar på att biverkningar av mindfulness inte är ovanliga. En psykiatriprofessorn Willoughby Britton har till och med startat en organisation för att hjälpa människor som drabbats.
– Det var mer än 20 000 personer som kontaktade oss under år 2020. Det här är ett stort problem, säger hon till <a rel=”noreferrer noopener” href=”http://<!– wp:paragraph –> <p>https://www.bbc.com/worklife/article/20210202-how-mindfulness-can-blunt-your-feelings-and-spike-anxiety</p> <!– /wp:paragraph –> <!– wp:paragraph –> <p>Problemet, enligt professor Britton är att den metod som sägs ge ”medveten närvaro i nuet” och ”bättre kontakt med de egna känslorna” och ”därmed förmåga att fatta bättre beslut” istället panikångestattacker och avtrubbade känslor.</p> <!– /wp:paragraph –>” data-type=”URL” data-id=”<!– wp:paragraph –> <p>https://www.bbc.com/worklife/article/20210202-how-mindfulness-can-blunt-your-feelings-and-spike-anxiety</p> <!– /wp:paragraph –> <!– wp:paragraph –> <p>Problemet, enligt professor Britton är att den metod som sägs ge ”medveten närvaro i nuet” och ”bättre kontakt med de egna känslorna” och ”därmed förmåga att fatta bättre beslut” istället panikångestattacker och avtrubbade känslor.</p> BBC Worklife.
”Effekterna kan ses i hjärnröntgen, med tillväxt i hjärnbarken, en region som är involverad i kroppsuppfattning och känsla”, skriver BBC.
– Det är som om någon skruvade upp volymknappen och intensiteten i alla dina känslor kommer att bli högre, förklarar doktor Britton.
Så vitt forskarna vet är det fenomenet okänt här på udden. Enligt den bofasta befolkningen kan det bero på att om man är på det humöret räcker det att sticka ut huvet för att nordanvinden ska blåsa skallen ren från konstiga idéer.
– Men det gäller förstås att man står stadigt i sina röda träskor.
Han, senare: Ibland står det något i tidningen. I kväll läser Hon högt ur DN Kultur. Hon gör det för att hon är snäll, ty det knyter an till en pågående kulturdebatt här på udden.
Min version:
– Vårt o-behov av detta dagliga duschande och hudvårdsindustrins propaganda för alla dessa krämer som ska ersätta det naturliga fett som huden behöver men går miste om på grund av allt det tvättande och duschande som samma industri försöker få oss att tro är nödvändigt.
Kanske har något hänt under pandemin, konstaterar DN:s Niklas Wahllöf: I takt med att vi förra året började tvätta händerna som vore vi miljarder kloner av Howard Hughes smög sig något annat in. Vi började tvätta resten av kroppen, och håret, mindre. Städa mindre, skura golv, badrum och diskbänkar i en makligare frekvens. Ingen kom ju på besök och ingen kände hur vi eller vårt hem doftar.
I höstas kom så boken ”Clean.The new science of skin”. Författare var James Hamblin, han är läkare och undervisar på Yale School of Public Health, och så skriver han i The Atlantic. Han ser ut som en klassisk, hälsosam A-student.
Men han har inte duschat på fem år.
Han har nämligen med egna ögon sett effekterna av vårt eviga skrubbande, insmörjande, masserande, putsande. Och återfuktande av de ställen vi nyss skrubbade torra.
Hamblin är bara en av alltfler som nu påtalar det alla vet – det hysteriska duschandet skadar oss långt mer än det skyddar oss. Allergierna ökar i västvärlden, psoriasis likaså. Hudvårdsbluffen är bara en ”briljant historia om marknadsföring”, som Hamblin uttrycker det. Den personliga hygienen har gått från en gång vetenskapliga upptäckter om skydd mot infektioner och smittspridning till våra tiders främsta klassmarkör.
Kunde inte ha uttryckt det bättre själv.
peppekerstin.blog 
Publicerat av