(Uppdaterad 19.40, 14:20)

Han: Blommande körsbärsträd förknippar vi med Kungsträdgården i Stockholm, även med Tuilerieträdgården i Paris men numera med förhoppningar kring det lilla trädet i gränslinjen mellan vår stuga och Ica-Handlarens villa.
Finns det nåt vackrare än ett blommande körsbärsträd – det ska vara en ny kap & girsång från Bosch kanske. Skämt å sido. Det som är lockande med körsbärsträd är även att inte kräver några större insatser när det gäller skötsel. De första året ska det inte ens gödslas.
Däremot ska man vara försiktig med beskäring, vilket vi kanske inte var i höstas. Men ätandet är puddingens bevis: I dagarna slog de första blommorna ut på vårt träd. Därmed blir vi också varse att våren är steget efter i år jämfört med 2020. Dessa båda bilder togs på samma datum 2020 och 2021.
Gissa vilken av bilderna hon tog idag.
Samma gubbe, samma träd… … men vilket är året?
Personligen tycker jag att det är bra att våren dröjer. Tiden går fort nog ändå. Varje gång jag ser gamla bekanta i tidningar och på dumburken tänker jag:
– Herregud, vad gammal du har blivit, en gång i tiden var vi ju jämnåriga.
Idag är det fredag. Alla dagar följer samma rytm här på udden. Men fredag är fridag – i morgon behöver jag inte gå upp i ottan för att ta reda på aktiemarknaderna gått i Asien och vad alla tycker och tänker om de handfull bolag som jag bedriver spaning på. Förmodligen kommer jag att vakna lika tidigt i morgonbitti, men jag behöver inte låtsas att det jag skriver förändrar någonting.
PS: Ovanstående skrev jag efter frukost. Jag tar genast tillbaka allt – personligen tycker jag inte alls att det är bra att våren dröjer. Tvärtom.
– Jag kräver att regeringen, markägaren eller Tegnell sätter på vårvärmen och stoppar den förbannade blåsten!
Det var bättre förr. Bläddrar tillbaka i bloggen och ser att idag för ett år sedan gick jag i kortbyxor.
– Och hon hämtade morgontidningarna i sina flipp-flopp.

Hon: men det var ändå en skön morgon med solig frukost i lä, med utsikt över blått hav, blå himmel och blå Skilla, i sällskap av Sädesärlan.

Till det nybakade havrekakor och nygjord granola. Men vem har nallat av kakorna innan de kallnat…




Blev inte så mycket granola, men mycket sirap, olika nötter och annat gott däri. Man behöver inte ta så mycket alltså.

Publicerat av