Han: Inte för att jag tvivlat, men nu är det tecken i tiden – vi går mot ljusare tider, post-corona. Idag gick hon och hämtade morgontidningarna i flipp-flopp!
Är jag lycklig eller är jag lycklig?
Hon: denna lilla fina en fick Peppe av Jessica Bjurström, tack bästa, på sin 70-års dag. Den har bott på balkongen på Åsögatan i drygt ett år och inte sett jätteglad ut. För en månad sedan fick den flytta ner till typisk ”en-mark”, rotade sig direkt och fått massa fina skott. Väldigt kul för alla enar härnere börjar bli gamla och dö en efter en, och inga nya verkar komma. Kan bero på att alla verkar vilja ha trädgårdsgräsmattor à la villastad och renrakar marken på allt utom ädelgräs…
Hon: wow, jag har fått en avslappnad, cool, sommarman à la Stureplan. Vart tog arbetsbyxorna och rutiga flanellskjortan från Jula vägen? Kan man kanske hoppas på en stressfri dag utan irriterade ”skynda dig, vi har inte hela-livet–på-oss-miner”…
Fem minuter senare — satt potatisen, vad ska vi göra nu…
Han: Yes, potatisen satt. Eller som vi potatisodlare säger – ett kilo Casablanca, dito Monte Carlo och så ett tjog Vitelotte Noire, inköpta på fina gatan i Paris för 10,94 Euro men som efter fyra veckor ännu inte börjat gro.
Nu får sjötången göra resten.
– Vad ska vi göra nu??!!
Jahaa.. ännu ett tecken i tiden: Hon rensar viken från tång. Badar gör hon ännu inte. Det är elva grader i vattnet.
peppekerstin.blog 
[…] stoppar den förbannade blåsten! Det var bättre förr. Bläddrar tillbaka i bloggen och ser att idag för ett år sedan gick jag i kortbyxor.– Och hon hämtade tidningarna i […]
GillaGilla