Han: Vissa dagar tar aldrig slut. Det här är en sån kväll. I morse vaknade jag på Drottning Victorias Vilohem på Öland. Nyss satt jag utanför en husbil på Skeppeviks camping och åt grillad korv med räksallad och drack gin och tonic med min systerdotter Tina och hennes Magnus och Buse, världens vackraste gråhund som plötsligt hälsade på och det var trevligt förstås som det alltid är när klanen träffas.
Och sedan cyklade jag hem till udden och hon hade somnat och nu sitter jag i min ateljé med öppen dörr mot mörkret och havet och lyssnar på reprisen på Amelias sommarprogram om ”den tredje åldern” när vi i vår generation förväntas förverkliga oss själva efter att ha … ja gjort vadå, kära Amelia?
Svar: Förverkligat oss själva, typ.
Och livet leker i vikar och vass och Amelia är den sannaste kvinna jag känner och även om jag kanske inte lyssnade på allt du säger eftersom sjöfåglarna där ute också vill ha ett ord med i laget så tycker jag om ljudet av din röst.
– Ni andra, missförstå mig rätt. Amelia skriver bra och pratar bra för att hon tänker bra. Det är bara det att det känns som jag gjort allt det där som vi förväntas göra i ”den tredje åldern”.
Jag har prickat av listan och nu sitter jag här och undrar vad jag ska bli när jag blir stor.
peppekerstin.blog 
Publicerat av