Lördag: Turister i vår egen stad

(Uppdaterad: 21:30)

Utsikt över Stureplan från hotellet … vilket inte hindrade att hon somnade tidigt.

Han: Intressant att turista i sin egen stad. Till exempel tycks Stureplan vakna när hon brukar somna på udden. För säkerhets skull behöll hon solbrillorna på.
Man gör saker man bara gör som turist, typ ser den stora Zornutställningen. Noterar att Nationalmuseum har en kopia på Kol-Margit.För det är väl originalet vi fortfarande har i stugan i Sippmikk?
– Det var i alla fall vad jag trodde som barn.
Det visade sig vara Sveriges mest kopierade tavla på 50-talet.

Promenerade ut till Djurgårn för att se stans mest omdiskutera hus. Vad jag tyckte om Gert Wingårds annex till Liljevalchs?
Tja, som provokation är det överskattat. Som minnesmärke över östtysk byggnadskonst sent påtänkt. Men med tanke på allt prat om betongens negativa miljöpåverkan blir det en värdig påminnelse om politikernas förmåga att tala med kluven tunga.

Bredvid grävskopan stod en betongklump modell ÖSttyskland.

Men vi fick i alla fall en promenad. Över 10 000 steg, något mer än tur och retur Sturehof…


Men vi hamnade förstås på brottsplatsen ännu en gång. Och som den turist jag är serverade Jonnie mig självklart en Ricard som starter.
Sedan lunch med blivande bröllopsparet (3:e gången gillt idag om ett år på grund av pandemin). Nu snart middag på Söder. 

Har börjat fira sitt bröllop – om ett år.

Hon: återkommer till dagen men måste göra ett inlägg till om Zorn. Jag tyckte utställning var ovanligt intressant eftersom den åtföljdes av beskrivningar om samtiden och hur det visade sig i måleriet. Och hur jag då till exempel blev väldigt illa berörd och led med modellen på speciellt en målning:

Närbild. Det ansiktsuttrycket…

Blev desto gladare av en annan målning, en akvarell. Såååå fin, och vilket ansikte, här med ett helt annat uttryck:

Beskuren, notera även kattens ansiktsuttryck… fisken hägrar!

Och så tillbaka till dagens alla stopp, drygt 20.000 steg tilldrygalagda!!!

Stopp 1: Petit Marche. ”Mormor” Netas fina blomster-café! Som om man vore i Paris. Var tvungen visa det för Peppe också. Neta är alltså mitt barnbarn Iggys mormor.

Men Neta hade inte hunnit dit än, vi var tidiga…
Som om vi vore i Paris

Stopp 2: Liljevalchs, som Han redan berättat om. Men han missade fasaden som innehåller massor av flaskbottnar: lite häftigt ändå!

Stopp 3: Lunch på Sturehof (efter 10.000 steg). Tar det lite lugnt med alkoholen ett tag till, men beställde 5 cl av ett Orange-vin eftersom min dotter hyllat det till skyarna. ”Men mamma, det passar ju bättre till ost…” sa hon när jag skickade en bild:

En liten smutt Orange…

Stopp 4, det viktigaste idag! Ett besök på min bästis Malins gravplats på S:ta Maria Magdalena kyrkogård med vännerna Staffan, Magdalena och Gunnar, Malins man. Fin, känslosam stund. Kändes väldigt bra!! Sedan åt vi en trevlig middag på Söders Hjärta!

Hej Malin!!

Stopp 5, sängen på hotellet och kvällens deckare på ettan, Whitstable Pearl.

Drygt 20 000 steg senare! Ps. Tån som skymtar är Hans, inte min;)

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s