Han: Tisdag 24 augusti. Sol, 15 grader som känns som 15 grader. 3-5 sekundmeter vind från norr. Vi vaknade tidigt trots att husmusen väckte oss i natt igen. Förmodligen håller den på att återställa sina egna gångar efter att vi lagt in golvvärmen.
Hon läser som vanligt tidningarna noga och länge. Jag skummar nyheter jag redan hört på radions morgonsändningar. Dagens mest tänkvärda kommentar:
Det är inte varje morgon gårdagsmedia får en att tänka på framtiden, eller hur? Med undantag för Leif GW Persson har nu hela den vanliga mediecirkusen vittnat om varför Stefan Löfven”egentligen” avgår och vem som kommer att ersätta honom.
– Att jag inte hört Sveriges ledande orakel tycka i fråga kan bero på att jag inte tittar på TV4 Nyhetsmorgon.
Idag är Löfven redan gårdagens nyhet och personligen instämmer jag i Alex Schulmans avskedsord: ”Jag tror att Löfven kommer att märkas på riktigt först när han inte märks.”
Ingen dum formulering alls. Och tills dess ägnar vi oss nostalgiska betraktelser. Eftersom jag flyger lågt även under mina utblickar bortom udden drog jag mig i söndagens blogg till minnes att jag, en redan då luggsliten redaktör, råkade hamna vid samma middagsbord på Idrottsgalan som en fackordförande som några dagar senare tackade ja till att bli ordförande i Sveriges största parti.
Jag konstaterade att ibland är Stockholm mindre än Bergkvara. Alla känner alla. Den tesen håller än mer när vänner nu påminner mig om hur det gick till när den blivande statsministern träffade Peppe Engberg (obs! ironi).
Även det är signifikativt för den här lågt flygande historien. Det visar sig att det var en gemensam bekant i vårt vanliga galagäng undrade ”om det var ok att ta med sig Stefan med fru.”
– Till saken hör att även vår gemensamma bekant vid den tiden åtminstone en gång själv tackat nej till partiledaruppdraget.
Och denne Stefan visade sig vara en ödmjuk man. Även om jag tyckte att hans fru, min bordsdam, var mer underhållande och kunnig i den obligatoriska frågesporten. Den som gästerna roar sig med innan tv-kamerorna slås på och alla ska se glada ut och applådera de mer eller mindre töntiga programledarna som tar vid efter de garanterat töntiga programledarna vars uppgift är att värma upp oss i publiken innan the show goes on air.
Det var första (och sista?) gången den nu snart före detta statsministern var på Idrottsgalan där stora delar av det medietränade politiskt-ekonomiska etablissemanget samlas tillsammans med mediefolket för att hylla idrottens hjältar som också är väldigt mediala nu för tiden
Eftersom jag själv är från samma del av vårt långa land som statsministern (Norrland, som man säger i Restsverige) har jag ofta slagits av hur liten den världen är, medievärlden alltså.
Min favorithistoria: En medarbetare på vår tidning avslöjade en dag att hennes lillebror, som redan var ”känd från Robinson” – bara en sån sak var märkvärdig i min värld – dessutom umgicks i kretsen kring prinsessan Madeleine.
Det här på den tiden när Madde höll igång med Östermalmsbrudarna och bratsen kring Stureplan och Aftonbladets vassaste penna, Anette Kullenberg, skrev sin krönika med rubriken ”Madeleine! Det är dags att sluta supa!”
Texten är förmodligen den mest omtalade kolumn som aldrig publicerats.
– Åtminstone inte med den rubriken.
Inte ens i yttrandefrihetskämpen Hiertas Aftonbladet får man skriva så om en prinsessa. Och vår reporters lillebror var alltså kompis med denna prinsessa som festade runt.
Märkvärdigt, tyckte redaktören från Norrlands inland och häcklade storasyster. Till slut tröttnade hon på mitt häcklande och röt genom redaktionslokalen:
– Det är väl inget konstigt med att de är kompisar. De är ju jämnåriga!
Där fick jag som vuxit upp långt från Djursholm. Tänkte inte på det. I Stockholms medievärld är alla jämlikar. Somliga är bara mer jämlika än andra.
Hon: vi vill ju kunna sitta lite fler runt bordet även här nere på Udden, inne i hus 1, där vårt runda bord är lite för litet (110 cm/diameter). Så idag gjorde vi slag i saken. Större bord är inköpt!
Har googlat runt i ett år, och äntligen fann vi ett på Mio i Karlskrona, helt nyinkommet. 135 cm/diameter, perfekt. Varken för litet eller för stort. Och om ingen är allt för bredaxlad går det nog att klämma in 8 pers.
Men först hittade jag originalet, Asplund Collection! Lite för dyrt för oss. Drygt 50’ för dyrt skulle jag säga…
Ser ingen större skillnad. Vårt bord var inte plast eller så, utan Ek. På måndag får vi det hemlevererat, totalt 6200kr blev det. Väldigt nöjd!!
peppekerstin.blog 
Publicerat av