Torsdag: Hon är lite nervös inför premiären…

(Uppdaterad 16:40)

Hon: ja ikväll ska vi på världspremiär, eller i alla fall Sverigepremiär, av nya Bond-filmen. Det är dessutom premiär för nyöppnadet av Centrumbiografen i Torsås efter pandemin. Och nypremiär för mig att åter sitta i den salongen. Var nog minst 40 år sedan sist.

Varje söndagkväll fram till 16-års ålder tillbringades nämligen där. Fanns inget annat att göra i ”byn”, förutom att hänga på torget då. Så söndagskvällens bioföreställning var veckans höjdpunkt.
Man gick på alla filmer, oavsett vad som visades. Men när Tyrolergök i glatt före stod på reportoaren sa pappa NEJ! Som tur var kom Sigurd Mellström, biografens föreståndare, förbi och lugnade pappa med att den var helt oskyldig. Och ja, det var den 😉

Men den allra första filmen jag såg där, tillsammans med pappa, var Sound of Music. Jag var bara tre år och frågade hela tiden ”vad säger dom nu…”. Inte populärt. Vet inte om vi tonåringar som satt på första och andra raden och kastade godisbilar på varandra varje söndag var så mycket mer populära för den delen. Klart jag är nervös!

Och vad ska jag ha på mig??? Kompisarna säger att det är brukligt att klä upp sig på Bond-premiärer. Ja det är nog första gången jag är på en sådan dessutom.

Fick ta en lugnande skogspromenad, det började givetvis regna, men lite lugnare blev jag nog.

Han: Du har hört det förut – nu blåser det på udden igen. Upp till 19 sekundmeter i byarna. Och, ja viken är full av tång igen. Hon har redan flyttat in citronträdet i lä och jag surrat fast mig bakom datorn i väntan på kvällens premiär.
Och apropå det försöker medierna få oss att tro att nu är faran över och alla är så himla glada att restriktionerna är över.
– Inte jag.

Jag tycker att det går för fort fram. Att restriktionerna tas bort är snarare politikernas beslut än smittskyddsläkarna. Ta bara det här med sjukvården. ”Är det en mänsklig rättighet att få smitta äldre och sjuka?” Den frågan ställer Ulf Carlsson i sin krönika i dagens Barometern: ”Jag har blivit kontaktad av äldre personer med hemtjänst som är väldigt oroliga för smittan. Och med all rätt. De har visserligen blivit vaccinerade enligt konstens alla regler själva. Men om alla de som kommer på besök varje dag har tagit sin spruta vet man inte alls.
”Jag har bett att inte få in ovaccinerade i min bostad, men har då fått svaret att sådana krav är inte tillåtet att ställa.”

– Men är det verkligen möjligt, undrar Ulf. ”Går rätten att fortsätta att ovaccinerad arbeta nära våra mest sköra invånare, före dessa personers rätt att skydda sig från den dödliga smittan.
Då är jag faktiskt inte med längre.
Vi ska inte tvångsvaccinera någon. Alla har rätt att säga nej tack. Men då får man också ta de fulla konsekvenserna av det beslutet. Det är möjligt att kommuner och regioner inte har rätt att stänga av någon från jobbet för att man vägrar vaccin. Men det är en helt annan, arbetsrättslig diskussion. Rätten att ha jobbet kvar är inte detsamma som rätten att gå omkring och smitta folk.”

Instämmer. Ett annat rimligt minimikrav när restriktionerna tagits bort är att alla som inte vaccinerat sig fortsätter att bära munskydd ute i samhället. Det ger alla frihet att leva som man har förstånd till utan att uppenbart riskera andras tår och hälsa.

Tycker en fullvaccinerad surgubbe som ska följa med på bio och träffa en gammal kollega från spionåren. Till skillnad från henne är jag inte alls nervös.
– Att kulturjournalisterna sågar filmen tar jag som ett gott tecken. Då är jag mer nervös för den annalkande stormen.
Och se, nu får vi oväntat besök också: