Söndag: Återvinning, Sportsöndag och …

(Uppdaterad 20:50)

Han: Brittsommaren fortsätter på udden. Tio grader varmt, sol, bleke. Svanarna trivs och vaktmästaren hedrar vilodagen genom åka till vår tids kyrka, återvinningscentralen, för att lämna ännu ett lass med ansade björkar och gulnande löv.

Ännu ett lass.

Nu tillbaka till framtiden: Det har hänt förut och lagom inför denna Sportsöndag händer det igen. Får ett sms från en före detta kollega:

Fort men fel präglar journalistiken. Och som sagt det, det är inte första gången de grävande journalisterna blandat ihop oss. Särskilt efter att Peppe blev den dansande sportkommentatorn har jag levt gott på hans kändisskap.
Även när jag flyttade till udden nickade grannarna igenkännande.
– Lets dance…
Gubbarna trodde att de äntligen fått en proffskommentator till gubblaget som brukade samlas på fotbollsplanen.
Vad damerna hoppades vet jag inte. Men tyvärr dansar Peppe avgjort bättre också.

Tror inte Peppe skrivit om Marie Antoinette, men även Google har svårt skilja på Peppe och Peppe.

Den roligaste förväxlingen skrattade även min mamma åt. Under vår sista resa tillsammans i hennes barndomstrakter i Kovland utanför Sundsvall stannar vi framför en liten stuga.
– Här bor min gamla klasskamrat, hojtar mamma Henny och slänger upp dörren innan jag hunnit parkera.
Snart står en annan liten tant på förstukvisten och tant Anna slår ihop sina händer och utbrister förtjust:
– Peppe! Dig har jag inte sett sedan du var en tvärhand hög. Jo, vi ser dig ju på TV4-sporten förstås och då säger jag alltid till gubben, ”Ser du vad lik Henny han är!”
Jojo.
– Är din mamma och jag verkligen så lika, undrade Peppe.
– Det måste vara skägget, brukade jag säga; på den tiden när jag rakade mig varje dag.
Nu derby. När Hammarby möter AIK håller vi djurgårdare på Bajern.
– Eller hur Peppe?

Bord med utsikt!

Hon: fint väder i Stockholm också. Blev promenad till Djurgården med kompisen Helen med avslutande brunch på Oaxen. Så kul att ses, och god mat var det också.

Det glada humöret höll inte hela kvällen…

Gårdagens 30årsfirande blev tyvärr utan sin yngsta deltagare, som inte alls hade lust med middag på Sturehof. Han brydde sig nog inte det minsta av att få gå hem före förrätten, men att hans mamma Filippa inte fick vara med och fira hans pappa var en sorg, och la förstås sordi över kvällen. Men vi hade trots allt ganska trevligt. Konstaterade att det var väldigt längesedan bara vi fyra åt en middag ihop. Mamma, pappa, barn. Och ja, det blev väl lite högljudda diskussioner…

Nästan så att brandlarmet gick…

Ps. Som tur är kommer Iggy med ner till udden imorgon, så det blir nya chanser för firande i veckan som kommer!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s