(Uppdaterad 15:05, 12:30, 10:59)
Han: Juldagsmorgon. Fortfarande mätt på gårdagens julbord. Okej, erkänner. Den sista bilden ovan är inte från udden. Den är tagen i Serengeti i Tanzania på julafton 2017.
Men så känns det, trots att jag inte ens smakade på prinskorvarna (jfr korvträdet ovan).
Mättnad är ett understatement. Nu vila.
– Slutjagat i gårdsbutiker och i näthandelshus. Resterna av alla paket, som vi kommit överens om att inte köpa i år heller, har förpassats till bakluckan på bilen.
Och alla barn, barnbarn och familjens nykomling, Skrot, har rest hem igen.
Soffläge, brasläge. Läser i tidningen att vi människor är djur som behöver vila. Lejonen ligger och dåsar större delen av dygnet för att vid ytterst få tillfällen slå på ”fight or flight-mode” och adrenalinet får dem att slå till eller fly.
– Nutidsmänniskan dåsar däremot sällen och utsätts desto oftare av små men många stressmoment, säger en förståsigpåare i en stor stockholmstidning.
Som vanligt känner jag inte igen mig i Dagens Nyheter.
Hon: mitt bidrag idag blir en liten bildresumé från julafton:
”Tack älsklingar!! Väldigt nöjd med alla!”
Juldagens morgon:
Han, senare: Det finns andra djur än lejon. I Serengeti får gnuernas Lucy då och då för sig att hennes flock måste röra på sig för att få vila – det vill säga tvärtom jämfört med lejon.
– Det där med att man ”måste” ta en promenad är något genetiskt eller hormonellt, som smittar i sidled och som fick urmänniskan Lucy att kliva ner från träden, korsa savannen och fortsätta genom Euroasien och Stora Bält och en massa släktled senare återskapas i en kvinnas kropp på en udde i Kalmarsund, född med restless legs och ett starkt överjag som när flocken har som det skönast viskar i hennes öra:
– Nu måste du ta en promenad innan du får vila, läsa en bok och somna som lejon gör på juldagen.
Alltså tvingas tusentals gnuer, zebror och antiloper att resa på sig och vandra över till andra sidan av stäppen och stackars Pumbaa tittar yrvaket upp från sin soffa och tänker ”klart jag måste springa efter de andra, jag är ju trots allt deras ledare” och så drar hela flockan över savannen, in i träden och ut på isen och först efter en timmes lunkande är vi hemma igen i soffan och blir som lejon igen.
peppekerstin.blog 
Publicerat av