Hon: fortfarande kallt, -7, det blir absolut en tur på isen inne i viken idag. Gäller bara att hitta skrillorna …
Hittade dem! Och efter ett tag hade bästisen i grannhuset rotat fram sina också.
Hon hade dessutom materialare med sig. Två stycken till och med!
Kul! Sol, motion och trevligt umgänge på ett bräde. Kan inte bli bättre.
Han: Glada bilder ovan. Men redan Shakespeare ansåg att vintern är den perfekta årstiden för att berätta sorgliga historier: ”En ledsen saga är bäst om vintern” och snö är den en av litteraturens vanligaste symboler för ond bråd död. Joseph Brodsky, nobelpristagaren, skrev att
”den starka kölden är en fingervisning
Om den framtida temperaturen hos kroppen”.
– Döden, alltså.
Och när de andra skrattade och glammade mötte jag döden. Detta i form av skatan som hängde upp och ner i vårt buskage. Jag såg den redan igår vingla omkring i grenverket. Trodde den också lekte, men idag var den död:
Inte så roligt. Fågelinfluensan härjar här omkring, minst fyra vitkindade gäss har hittats i Bergkvara och det här kan också vara ett offer för influensan.
– Blev till att plocka ner den döda och köra den till uppsamlingsplatsen för döda i fåglarnas version av vår corona.
Mycket fågelldramatik i kylan. i morse såg vi en havsörn försöka skaffa sig kallskuren and utanför udden. Attacken misslyckades, men den ensamma svanungen lever farligt. Däremot verkar vår enda fasantupp vara alert. Försökte fånga den i kameran. Det gick så där:
peppekerstin.blog 
[…] igår att redan Shakespeare ansåg att vintern är den perfekta årstiden för att berätta sorgliga historier. Uppgiften hade jag hämtat från Mats Ekdahls essäsamling Snön (Carlsson bokförlag) som är en […]
GillaGilla