(Uppdaterad 17:21)

Han: Berättade igår att redan Shakespeare ansåg att vintern är den perfekta årstiden för att berätta sorgliga historier. Uppgiften hade jag hämtat från Mats Ekdahls essäsamling Snöns historia (Carlsson bokförlag) som är en bibel för vinterläsare.
– Lättläst men spränglärd, med rubriker som ”Isen är vårt klimatarkiv”, ”Hemingway missade inte en enda isflinga”, ”Storstadssnö”, ”Den melankoliska snön”, ”Snöflingeskådning är som fågelskådning” och ”Ljudet av snö”.
– Tack Mats för alla tankar din bok väcker! Till exempel att Olaus Magnus – som vi som gått i skolan när den var skola och inte fritidsgård/uppfostringsanstalt, minns honom för hans kontroverser med Gustav Vasa efter reformationen år 1526 – var den förste som sägs ha ritad av en snökristall i forskningssyfte.
Och inte minst ditt påpekande i förbigående att snöflingans sexhörningsregelbundenhet skiljer sig från blommans femhörningssymmetri – en olikhet jag gärna fördjupat mig i om inte hon upptäckt att värmepumpen i Chateau Margereta stannat och att jag därför efter tre timmarsfelsökning ringer Thorsten Bahr, alltid hjälpsam elektriker i Bergkvara som för sitt magiska trollspö över elskåp och säkringar och plötsligt funkar allt igen.
– Se där ett annat mirakel!

I efterhand hävdar Thorsten att han inget gjort, men vem bryr sig? Nu är det varmt i stugan igen och allt behöver man inte förstå även om man läser om det.

Hon: skam den som ger sig, trots skavsår… kompisen i grannhuset kom med plåster och tog en tur med. Och apropå inte förstå, vad är det för konstiga Alien-rundlar på isen:


Sen satte jag äntligen fart med chilin. Satt 20 olika chilis. Några var i och för sig paprikor och så en aubergine. Känns bra. Varit lite stressad över att jag inte kommit igång än…

Mina små dvärgtomater är däremot riktigt på gång. Och det börjar komma knoppar fast de bara är en dryg decimeter höga. Så himla kul!!


Publicerat av