Torsdag: Shit vad det blåser…

Hon: efter att ha stått och gjort knäckebröd (för hans skull…) i timmar, typ, behövde jag en liten promenad trots kylan och den hårda vinden.

Inne i skogen var det nästan läskigt, det svajade och knakade om träden som sjutton. Men när jag kommit ur ”elden”… och istället tog sjövägen ut till udden kunde jag knappt gå (inte på grund av översvämningarna då) och än mindre hålla kameran stadigt när jag skulle filma…

Åter till knäckebröden. Nytt recept, från julens jultidningsinköp av grannens gulliga dotter Emma:

Japp, det är lingon i. För hans skull det med…

Nu är förstås frågan hur de smakar. Var kanske lite generös med kryddningen. As always… men med lite smör och ost så!

Han: Underbart! Om jag blev dumpad på en öde ö (typ Fimpan här utanför udden) och bara fick önska mig en sak skulle jag kräva att få läsa hennes blogginlägg varje dag.
För egen del har jag bara ägnat mig åt mansgöra: Idag lar Thorsten Bahr och hans pojkar om elen i vårt nya torp. Samtidigt presenterade regeringen sitt el-bidrag.
Slutsatsen:
– Vi borde inte ha bytt bort våra gamla direktverkande element utan fortsatt brassa på värmen. Då hade vi fått bidrag och levt gott i alla våra dar.

Allvarligt talat: Sedan 1996 har elskatten för hushåll närmare fyrfaldigats, från 9,1 öre per kWh till 35,60 öre per kWh. Lägg därtill moms betyder det att drygt 50 procent av en förbrukad kWh är skatt.
Nu har politikerna insett att de inte kommer att bli omvalda om de inte gör något åt elpriserna.
Vad gör regeringen?
Hushållen ska få kompensation för de höga elpriserna, meddelade regeringen häromveckan (12/1). Under december, januari och februari kan privatpersoner få ett bidrag på upp till 2 000 kr, baserat på elförbrukningen.

Logiken är enkel: Först tvingar staten oss att betala 50 procent skatt på elektriciteten – sedan vill regeringen ha applåder för att den ger oss bidrag för att vi ska ha råd att betala dessa skatter!
Bussigt, eller hur?
– Det kallas för transaktionsekonomi och politiker älskar att omfördela pengar.
Även när den ger skickar ut helt fel signaler när det gäller tjatet om att politiken ska vara klimatsmart.

Under presskonferensen talade finansminister Mikael Damberg om att elbidraget kommer att hjälpa ”den ensamstående mamman som har svårt att få ihop ekonomin på grund av elräkningarna”.
Struntprat!
Det flesta ensamma mammor bor i lägenheter med fjärrvärme i storstäderna.
– De som kommer få störst bidrag av regeringen är personer som bor i stora dragiga villor med direktverkande eluppvärmning.
Och inte bara stora villor.

Ett exempel när oss: Elförbrukningen i december för vårt lilla torp i Gökalund uppgick till 1000 kwh. Detta för perioden 14 – 31 december (Vi köpte stugan på min födelsedag).
Kostnaden kom som en chock för firmans småländska ekonomichef:
– Det betyder att på månadsbasis hamnar vi på en förbrukning kring 2000 kwh och cirka 7000 kr i månadskostnad!
Du fattar.
– En orsak till den höga förbrukningen är de gamla direktverkande elelementen.
Sagt och gjort, vi bestämde oss för att byta ut dem och uppgradera elsystemet.

Och idag kom alltså Thorsten och Oscar för att göra jobbet.
– Snacka om dålig tajming.
Varför?
Därför att med en förbrukning på 2000 kwh kvalar vi in för att få högsta vinsten i Dambergs Bidrags-Bingo!
Det vill säga: Om vi hade väntat två månader med att byta ut våra gamla element mot dyra oljeelement som förhoppningsvis på sikt sänker förbrukningen långt under den magiska bidragsgränsen.
– Känner jag mig dum eller känner jag mig dum?

Arg! Jag vet att det är dumt, men lite skadeglad blir jag när hon säger att hon går över till Margaretas stuga för att unna sig ett bad i det fina badkaret.
– Det var ett tag sen.
I december slutade elmätaren där inne att snurra vid 1700 kwh.
Det är mycket pengar, men efter att jag lyssnat på finansminister fattar jag hur han tänker:
– Om hon badar några gånger på vecka hela månaden ut så täcker ju Dambergs bidrag den kostnaden och så lever vi lyckliga i alla våra dar, särskilt sosseregeringen.

Allvarligt talat: Så mycket för en långsiktigt hållbar energipolitik.
– Valfläsk, kallades det förr.
Och valfläsk smakar illa.
Sanningen är att det hägrande bidraget som vi under några sura timmar känner doften av, motsvarar trots allt knappt hälften av de skatteintäkter som regeringen tagit in på de höjda elpriserna.
– Resten behåller finansminister Damberg.
Det tillhör även det det transaktionsekonomins axiom.