Onsdag: Bra och höga stövlar är grejen!

Hon: världens bästa stövlar hjälpte inte hela vägen till torpet, men en bra bit på väg…

Här fick jag ge upp och klättra över gärdsgården och genom ordentligt dragen taggtråd för att gå över åkern istället. Sedan fick jag gena genom Ramels lilla trädgård utanför hans fina sjöbod för att ta mig hela vägen till hamnen i Bergkvara. Två svanar som hade fått en brödskiva och ville ha mer höll dock nästan på att sätta stopp även där. Men gav sig till slut av. Mer bröd kommer det dock inte att bli på det vattenhålet, gapar man efter mycket mister man ofta hela stycket…

Träffade ytterligare en svan på vägen, en ung sådan. Han var betydligt beskedligare, men ville inte direkt gå ”hand i hand”. En riktig sötnos var det.

Vintergäcken lyste också upp promenaden! Nu är det verkligen vår. Trots hård vind och högvatten.

Han: Läser att varje år dör 12 000 européer av buller och nu varnar FN:s miljöprogram för att det är ett allvarligt hot mot människors hälsa. Enligt den nya rapporten blir 48 000 européer hjärtsjuka av bullernivåerna varje år.
Ännu ett skäl att tacka min lyckas stjärna att våra vilda katter vägrade flytta hem till 83 m² lägenhet i huvudstaden.
– Här hör vi vågorna, särskilt på natten.

Och så här på natten låter havet, ”ständigt detsamma, alltid skiftande”, på ett särskilt sätt så här nära.
Kluckar gör det inte som på dagen i Taubes visa, snarare som ett lågfrekvent muller men jag är osäker på hur man översätta det till urban storstadssvenska. Någon har identifierat ljudet som ett slags buller, ”men så ickestörande och så rogivande i sin oregelbundna eller snarare varierade regelbundenhet” att man lätt somnar om när man hör det.
– Havet sjosar, kallar en annan ordvändare det.
Så här låter havet på udden:

Men nu är det en ny dag. Solen gick upp 5 minuter tidigare än i måndags, 07:03. Molnigt,3°C känns som -2° på grund av vinden från NV (8-14 m/sek).
Noterar att havet dragit sig tillbaka, nästan till den gamla gränsen mellan vatten och land. Kan bero på att jag redan igår varnade ockupanten att jag skulle vidta skarpa sanktioner.
– Typ att ta in pappa Bertils badrock, detta som en markering att det för min del inte blir nåt mer badande på sank mark.

Livet vid havet är rogivande. Här laddar Erik och Vilda batterierna tillsammans.