Han: I morse, när vi åt vår traditionella frukost i sofforna, mellanlandade en liten sparvhök på tomatställningen vid sjöboden. Och sedan satt vi plötsligt på tåget till huvudstaden i tyst vagn med den traditionella lunchen.
– Is it possible to miss something without ever having experienced it?
Det skriver översättaren, kyrkogårdsvaktmästaren och konstnären Richard Sexton i ett resebrev som är början på en roman (enligt min mening).
– Är det möjligt att sakna något utan att någonsin ha upplevt det?
En spännande tanke som jag hoppas Richard utvecklar på vår lunch i morgon.
– Hemmakrogen?
Självklart. Varför chansa!
Hon läser en roman som anknyter till samma ämne. Men med inverterade värden. Romanen utspelar sig uppenbarligen i Tjeckoslovakien år 1938 och vi viskar om vad det står för.
– Det skämmiga året när Hitler anföll och annekterade delar av Tjeckoslovakien (nuvarande Tjeckien) och västmakterna trodde att han skulle nöja sig med det om inte Europa la sig i.
Vilket man alltså inte gjorde.
– Peace in our time, sa den brittiske premiärministern Chamberlain när han kom hem till London från förhandlingarna i München.
Det var århundradets största dumhet.
I Münchenavtalet den 29 september 1938 accepterade Europa Hitlers krav på att få annektera Sudetenland, den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien.
– Och Hitler svarade med att i mars 1939 lägga under sig även de västra delarna av Tjeckoslovaken som enligt Hitler var en oäkta nation.
Senare samma år kom anfallet anfallet mot Polen.
Nu är vi på väg igen och vi känner igen lössen på gången. Idag avgick liberalernas partiledare, möjligen som en effekt av ett pinsamt avslöjande i tidningen Dagens ETC. Men den stora nyheten idag är inte det utan att samma vänstertidning uppmärksammar hur obehagligt fantasilöst Putins propagandister kopierat Hitlers propaganda för att motivera angreppskriget på Ukraina.
– Om än med inverterade värden.
I nyhetsbyrån Ria Novosti, som kontrolleras direkt från Kreml via kommunikations- och mediedepartementet, lägger kolumnisten Timofej Sergejtsev ut texten om varför ryssarna är i Ukraina.
Det är häpnadsväckande läsning, faktiskt.
Efter kriget ska det ukrainska styret och alla som tog till vapen mot Ryssland straffas, skriver Sergejtsev i en ideologisk utläggning med rubriken ”Vad Ryssland bör göra med Ukraina”: ”… utöver ledningen så är en betydande del av folkmassorna, som är passiva nazister eller nazistiska kollaboratörer, också skyldiga”, skriver Sergejtsev, som med jämna mellanrum har fått skriva kolumner till stöd för Kremls politik.
Med det som Ryssland beskriver som en ”avnazifiering” följer oundvikligen en ”av-ukrainisering”. Det innebär att det inte går att åtskilja Ukrainas ”onda” regering från ett ”gott folk”.
”Ukronazism utgör ett mycket större hot mot världen och Ryssland än Hitlers version av tysk nazism”, skriver Sergejtsev, efter att ha försökt förklara att det är en mer abstrakt form av nazism – och därför mer farlig – som har förklätts bakom paroller om självständighet, västliga värderingar och ekonomisk utveckling.
”Det sociala ‘träsk’ som aktivt och passivt har stöttat den ukrainska regeringen genom handling eller icke-handling, ”måste genomlida krigets mödor och anamma dessa erfarenheter som en historisk läxa och gottgörelse för sina synder”,
Ukrainarna måste helt enkelt förkasta ”det storskaliga, konstgjorda framhävandet av den etniska komponenten” i sin identitet.
Det vill säga:
– Ukrainarna bör inse att Ukraina inte bör finnas utan bör uppgå i Ryssland.
Nu vet vi och ingen nu levande europé kan efteråt säga som många sa efter andra världskriget: ”vi inget visste”.
Min vän Richard Sextons ord får tyvärr därmed en annan mening:
– Is it possible to miss something without ever having experienced it?
PS: Att jag citerar ETC beror inte bara på att ledarskribenten var min granne på söder innan vi flyttade till udden. Jag blir också glad varje gång en vänsterröst talar klarspråk om tyranniet. Alla gör tyvärr inte det.
peppekerstin.blog 
Publicerat av