
Hon: Har börjat sätta ut löken, känns i ryggen, men det känns bra! Är jättetråkigt, men ska vi försöka vara så självförsörjande som möjligt så behövs mycket lök. Sådda från frön, sättlök är ju ingen sport. Kan man ju lika gärna köpa en stor färdig direkt. Skillnad med potatis som det blir flera av från en sättpotatis. Men sätta ner en lök som bara blir lite större känns ju meningslöst.

Tyckte jag höll på i timmar, och två tredjedelar av det nya löklandet är fyllt. Hur ska jag få plats med alla som är kvar att plantera… Får nog sätta ner rödlöken någon annanstans. Imorgon!

Han om ett annat vårtecken: Slånbärsblommorna är här och det är som det ska vara. Här på udden brukar vår stora slånbärsbuske (Prunus spinosa) blomma i början av maj. Innan löven har spruckit ut och de vita blommorna brukar då klä in hela busken över sjöboden.
Artnamnet spinosa kommer av latinets spina (torn) och betyder ”tornig”, vilket syftar på grenarnas vassa tornbeväpning.
– Jävulskt vassa, enligt min mening. När de faller till marken går taggarna igenom sulan i mina gröna Foppa-träskor i gummi och stannar där inne på ett lömskt vis
Släktnamnet Prunus kommer av prune som var ett grekiskt namn på plommonträd.
Det finns en poäng:
– Slån hör till rosväxterna och är därmed släkt även med plommon och körsbär.

Förr i tiden när människorna trodde på allt ansågs busken ha en magisk kraft för att avvärja angrepp från häxor. På valborgsmässoafton bröt man slånkvistar och hängde dem över dörrarna för att jaga bort dessa elaka tanter.
Å anda sidan: slånbärsgrenar användes som virke till käppar åt snälla tanter och farbröder så att de inte gick å stad och ramlade omkull.
– Till exempel efter att ha druckit hemmagjord slånbärsbrännvin (= slånbär + brännvin), min svärmor Anna-Britta Peterssons favorit vid sidan av G&T (= gin utan tonic och is).
Slånbärssnapsen tillreds dock först när det svartblå slånbäret, som även kallas stärkebär, blivit frostnupna sent i höst blir smaken sötare och mindre sträva.
Dessutom, eftersom det är middagstid på udden och jag redan intagit en (2) små glas ouzo till före maten, kan bäret serveras som dessert. I sin dagbok från sin resa genom Bohuslän år 1742 nämner Carl von Linnés lärjunge Pehr Kalm att Stärkebären, som på denne orten allestädes i stor ymnighet växte, sades vara allför sköna, när de stekas uti smör i en panna och man sedan strör lite socker på dem.
Nu vet du det också.
Publicerat av