Han: ”Det finns ljusare stunder. När mannen i havet svalt några droppar regnvatten flyter kroppen lätt som en fjäder. Det är i såna stunder vänster hjärnhalva försöker slå Marcel Prousts rekord i meningsbyggnad. Mannen i havet överlever denna dag för att han vet, att den längsta meningen i Prousts roman innehåller nästan fyrahundra ord, består av tjugoen bisatser avdelade med 16 kommatecken tre semikolon, två parenteser, minst två kolon och tre tankestreck och och och mest imponerande:
– Någonstans har han läst att meningen som återfinns i Band 5 blir fyra meter lång på originalspråket, utsträckt på en linje i elva punkters Century Schoolbook Regular.
– Jag har läst att denna enda mening skulle kunna lindas sjutton varv runt en flaska Domaine de L’Abbayeo och nu är jag ute på djupt vatten, men om jag inte misstar mig, eller bara medvetet fabulerar, så börjar världslitteraturens längsta mening med orden: Canapé surgi du rêve entre les fauteuils nouveaux et bien réels, petites chaises revêtues de soie rose, tapis broché de table à jeu élevé à la dignité de personne depuis que, comme…
När katterna och jag flyttade ner till udden för fyra år sedan läste jag om Proust långa mening, här i citerad i den lätt flytande romanen ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.
Det var sånt jag tänkte att jag skulle ägna mig åt:
– Bara flyta med vågarna och få tid att med papper och penna, måttband och en flaska vin beräkna hur många varv runt denna enkla butelj som världshistoriens längsta mening kräver i Gunnel Wallquists svenska översättning av ”På spaning efter den tid som flytt” från år 1993: En soffa som dykt upp ur drömmen mellan de nya, alldeles verkliga fåtöljerna, några små stolar klädda med rosafärgat siden… etc etc etc.
Kort sagt: Göra så lite skada som möjligt för andra. Det går så där. I ett försök att hjälpa till med viktiga saker lyckades jag nyss bryta av fyra av hennes bästa chiliplantor.
Sens moral?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.
Hon: näääe, så jäkla klumpigt. Och varför påminde du mig nu när jag nästan, nästan alltså, glömt bort det. I alla fall tillfälligt!
Men det har hänt positiva saker med växtligheten också, snart växer det nämligen ramslök även på udden. Tack snällaste Kristina för att du plockat med några plantor med rötter från Kalmar, och till och med satt dem i en kruka åt mig. Nu ska de bara planteras ner på en skuggig och fuktig plats. Hrmmm, var hittar jag en sån måntro…
Annars har jag bara planterat om och planterat om och planterat om. Växthusen proppfulla, men det glesnar härinne. Men jag har inte vågat sätta ut fler tomater i pallkragarna. Blåser för mycket!
Han, igen: Ett skeppsbrott kommer sällan ensamt. Hade tänkt ge bort båten som följde med havet upp på däcket vid sjöboden och som sedan dess legat där till hennes förtret.
Det hade jag inte mycket för.
När Blomman och Emil från Södra Kärr kom för att hämta den råkade de vända på kuttingen. De borde de inte ha gjort. Det visade sig att den båten kommer man inte långt med på havet.
Kort sagt: Stort hål i skrovet!
Vad säger man?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.
Hon: ja jag har ju sagt att det är hål i den!! Men att det var sååååå stort… nu kan du knappast förneka det 😉
Han: Slutar där jag började dagen. Marcel Proust skrev: ”Girig efter lycka begärde jag inte mer av livet i sådana stunder, än att det alltid skulle bestå av en rad glädjefyllda eftermiddagar.”
peppekerstin.blog 
Publicerat av