Tisdag: började fint…

Hon: vaknar till en jättefin morgon, som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. Hörde ingen åska men intensiteten var densamma. Blev totalt sjöblöt när jag gick mellan växthusen…

Hann ändå med en hel del mellan skurarna, men regnkappa och höga stövlar behövdes…

Planterade ut de sista fem satta majsplantorna. I år har jag elva stycken totalt, och de först utsatta sex är kraftiga och växer bra. Har tydligen lärt mig något sen förra årets flopp. Satte säkert bortåt 15 stycken då, fyra överlevde… håller nu tummarna för att de jag planterade ut idag också tar sig lika bra som de första!

Och även om det egentligen var lite för kallt för tomatplantorna jag satte ut redan i början av maj så har de överlevt, och har till och med fått tomater. Hurra!!

Och ovan en Stormin Norman med massor massor av små tomater i stora hängande kluster på gång. Också en ny sort. Så spännande!!!

Han: Hon vaknade till en fin morgon som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. För egen del vaknade jag i en mardröm. Freud och Jung var oeniga om det mesta, men överens om att förlägga våra drömmar till det omedvetna. Den tredje av psykoanalysens pionjärer, Alfred Adler, hävdade däremot att drömmarna har sitt upphov i vakenlivet och peglar den personlighet vi har till vardags.
Poängen:
– När vi drömmer försöker hjärnan lösa problem vi gått bet på under dagen.

Du vet hur det är. Ibland är drömmarna skruvade och förvirrande, ibland raka och entydiga. I morse vaknade jag med att min säng var omgiven av ett högt galler av bumbuliknande växter som hukade sig över mig med sina stora blad.
Jag fattar direkt vad mardrömmen handlar om:
– Parkslidet är här igen!

Förr skrämde man oss med vargar, häxor, utlänningar, hiv och utomjordingar. Nu för tiden har alla dessa hot fått ett samlingsnamn:
– Invasiva arter!
Den mest invasiva av alla invasiva arter skrämmer man husägare med. Och det på det mest djävulska vis för människor som sent i livet upptäcker att de tycker om att stå på alla fyra i rabatten och rensa ogräs:
– Ju mer du försöker gräva bort parkslidet desto mer sprider det sig.
Snacka om Moment 22!

Fakta, enligt Naturvårdssverket: ”Parkslide, släktingen jätteslide och hybriden hybridslide är alla seglivade växter med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. De är stora problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svåra att bekämpa.”
Inte undra på att jag just nu vaknar ur en mardröm med sängen omgiven av parkslide. Så här års dyker det upp från ingenstans. Som alla ovälkomna gäster står de plötsligt där och säger:
– Vi är här nu!

Margareta tyckte inte om dem. Varje sommar bildade de en tät grön palissad längs hennes plank. Hon förstod inte vilka de var och varifrån de kom, men en fördel var att inkräktarna år efter år stod där de stod.
– En av parkslidets egenheter är att den sällan sprider sig – om den får vara i fred.
Det är det som är problemet.
Där Margareta hade ett plank har jag byggt en veranda. Ja, du fattar. Plötsligt börjar parkslidet dyka upp på nya platser.
Och därmed i mina drömmar.

Frågan är vad jag gör nu. Fortsätta min kamp mot en uppenbar invasiv angripare?
– Eller ska jag sluta fred och låter ockupanten hållas – och hoppas att den kanske utvidga sin ockupation?
Uppriktigt sagt velar jag.
– Små pojkar ska inte starta krig de inte kan vinna, sa min mamma.
Kanske skulle hon också undra om inte homo sapiens är den mest invasiva arten i vår natur?

Ingen jämförelse i övrigt, men apropå angrepp från invasiva krafter: I Ukraina pågår ett angreppskrig som fördöms i hela den fria världen. Men nu börjar krafter utanför Ukraina – särskilt inom den pratande klassen av kultur och politik – att tröttna på kriget.
– Den ryska invasionen har kört fast, men just därför bör Putin få en chans ”att rädda ansiktet”. Underförstått: man bör låta honom behålla den bit av Ukraina som han ockuperat innan han blir desperat och utvidgar kriget.

Den förrförrförre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger anser att fredsförhandlingar med Ryssland borde starta inom två månader innan ”det skapar omvälvningar och spänningar som inte enkelt kan överkommas”.
– Att fortsätta kriget bortom den punkten skulle inte handla om frihet för Ukraina, utan ett nytt krig mot Ryssland självt, säger Kissinger.
Vi känner igen lössen på gången.

I München år 1938 ingick ledarna för Storbritannien, Frankrike och Italien ett avtal med Adolf Hitler som innebar att Tjeckoslovakien (som inte deltog i förhandlingarna) skulle överlämna det tyskspråkiga Sudetlandet till Tyskland.
Det skulle ge den aggressive Hitler en chans ”att rädda ansiktet” och förhindra ett storkrig.
Trodde man.
– Vi vet hur det gick.
Andra världskriget bröt ut redan året därpå när Hitler angrep Polen.

– Kissinger träder fram ur det djupt förflutna och säger att en bit av Ukraina bör ges till Ryssland”, konstaterar den ukrainske presidenten Zelensky. ”Det verkar som att Kissingers kalender inte är från 2022 utan från 1938, och att han trodde att han talade, inte till en publik i Davos, utan dåtidens München.”
Och Kissinger fick även svar på tal av USA:s särskilda representant för Ukraina Kurt Walker:
– Jag förstår inte ens logiken i att tala om att Putin behöver rädda ansiktet. Det här är en oprovocerad aggression mot grannlandet. Det måste stoppas och föras tillbaka.

Det är omöjligt att rädda Putins ansikte, menar Walker, ”det huvudsakliga brottet är aggression och det måste upphöra”.
Jag instämmer till etthundra procent!
– Och när allt kommer omkring är jag glad över att min mardröm i morse bara handlade om en ganska harmlös inkräktare.
Åtminstone tills vidare.

Hon: glömde berätta att jag gick in och bakade lite havrekakor under den värsta hagelskuren… mums! Det blir gott till frukosten imorgon.