Måndag: Därför är han värd en staty på udden

(Uppdaterad 01:35)

Ballota nigra,
Thlaspi arvense,
Fallopia convolvulus,
Aegopodium podagraria, 
Convolvulus arvensis,
Geranium robertianum,
Stellaria media.

Han: För något år sedan ville en pöbel riva alla hans statyer och säga vad man vill om Carl von Linné. Men på en punkt var han väldigt demokratisk – även ogräset fick fina latinska namn.

Och vem vill inte hellre heta Ballota nigra än Bosyska eller Bonässla – för att inte säga Stinkmynta.
För så heter hon på ren svenska.
Nåja, lite doftar hon kanske.
– Ganska mycket, faktiskt. Ungefär som fuktiga cigarettfimpar.
Morgonen efter.

Vacker är hon. Men trädgårdslitteraturen låter ibland som folkhemmets gamla rasbiologer. Bland stinkmyntans karaktärsdrag nämns ”underläppens stora och breda mittflik och de smala borstlika skärmbladen”.
Blomman trivs i ruderatmark, vilket kommer ur latinets rudera, ruin. En gammal torpblomma, med andra ord?
– Inte riktigt.
Snarare nånting helt annat: ”Ruderatmark är mark som ofta störs av mänsklig verksamhet, typ upplagsplatser för schaktmassor, i hamnar, på industritomter och soptippar.”

Och hon är en produkt av sitt ursprung: ”Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som ofta benämns som ogräs.”Ogräs, alltså. Men vackrare än de flesta fina och dyra rabattblommor.
– Som dessutom importerats från främmande länder.
Och tack vare Linné med fina latinska namn.
Rättvist tycker jag och om jag skulle få för mig att resa en staty på udden vet jag vem jag skulle hylla.

PS: Nu måste jag sluta för nu kom det ytterligare sommargäster. Även på den punkten är våra ogräs lika oss människor:
– Olika trivs bäst tillsammans.  

Hon: fanns det ingen bild där jag inte såg helt galen ut, även om jag känner mig lite sån 😉

Kvällen började med regnskurar och middag under markisen (precis som igår). Faktiskt ganska mysigt, tyckte vi alla. Men efter regn kommer sol: