Torsdag: Hatten av för nya hattar och grå veteraner!

Han: Solig morgon, 14° som känns som 14 grader eftersom vinden kommer från väster, det vill säga från andra sidan udden. Lite kyligt. Men frukost och tidningsläsning utomhus. Mycket sjöfågel, svanen låtsas även idag att han kan gå på vatten (= havsnivån under normalt).
Men jag vill berätta om dagens hösttecken:
– Hatt som ung klotformad och gråbrun, med åldern välvd till utbredd med en liten puckel, och med uppsprickande bruna fjäll mot en vit botten.

Nej, jag har inte köpt en ny hatt. Inte heller syftar det på att somliga rullar hatt dessa dagar medan andra försöker förstå att festen är över. Den här hatten är gratis, dessutom lovar den inte mer än den håller:
– Dagens gäst på udden är stolt fjällskivling!
Den är inte bara snygg, den har en behaglig nötlik smak och doft.
Enkelt recept: Hon steker hatten med salt och peppar och vi äter den som förrätt.

Nu till dagens hyllning till ny teknik: Den väger bara ett drygt ton och rullar lät över mark, skogsvägar och ridbanor utan att lämna fula spår efter sig. Tekniknördar skulle påpeka att radmotorn (förbränningsmotor av kolvtyp med cylindrarna placerade i rad efter varandra) är fyrcylindrig med stötstänger, har 26 hästkrafter och i övrigt utrustad med förgasare, vattenkylning och fyrväxlad manuell låda.
Men mest känd är den för att den är utrustad med ett revolutionerande hydrauliskt system med trepunktsfäste som gör att kraftöverföringen går genom hela kroppen.
– I Norge kallas den Gråtass och då vet många här på landet att dagens 75-åring heter Grålle.

Ferguson TE20, som är underverkets officiella namn, tillverkades 1946–1956. År 1947 anlände den första till Sverige och skälet till dagens blogg är att det ger mig en ny chans att skriva om ett av alla dessa udda exemplar man stöter på kring den blåsiga udden.
”Namnet till trots är Grålle inget grånat och glömt arbetsfordon”, skriver Barometern i ett stort hyllningsreportage. ”Tvärtom, den här smidiga traktorn som föddes under efterkrigsåren lever i högönsklig välmåga. I Sverige såldes runt 33 000 nya exemplar mellan 1947 och 1956, och många används fortfarande.”

Värd att fira? Absolut! Den lilla traktorn revolutionerade det svenska jordbruket, inte minst för småländska småbönder. Det kan de/vi tacka den irländske bondsonen och uppfinnaren Henry George (Harry) Ferguson för.
Som allt genialt vilade Furusons framgång på en enkel idé: Den hydrauliska trepunktslyften med sin automatiska tyngdöverföring. En teknik som innebar att även en lätt traktor kunde dra förhållandevis stora redskap utan att slira eller gräva ner sig i marken.

Idag är de flesta grållar redan där de flesta småjordbruk är på väg: I de nostalgiska skrönornas värld.
Men inte alla.
– Hos oss plockar Sope-Bengt Johansson varje vår ut sin Grålle ur vinterförvaringen lagom till den årliga Städdagen.

Dessutom, och det är dit jag vill komma i dagens blogg: I somras fick vi besök av Sope-Bengts kompisar i Ramdala Grållers, som för 11 året gav sig ut på vägarna. Bara för att det är kul – och kanske för att visa att gammal är äldst (om nu någon fortfarande kommer ihåg vad ordspråket står för).
Årets resa med stilenliga husvagnar startade i Ramdala i Blekinge, via Jämjö, Klakebäck, Hossmo, höger i Elverslösa, vänster Tyska Bruket och vidare över till Öland. Stopp vid bland annat Störlinge Traktormuseum och andra klassiska mötesplatser för att så småningom avslutas här i vår vik. Hedrande!,

Hon: och passande nog åkte även vi över en sväng till Öland. Också ett traktorland i mina ögon, precis som Småland. Målet var Borgholms kyrkogård. Haft dåligt samvete för att jag inte varit och satt blommor på gravarna sedan i påskas. Undviker Öland mitt i sommaren, både på grund av köer och tidsbrist. Men var gång jag åker över bron känner jag att detta är hem, och blir gråtmild. När jag var liten sa alltid mamma, och även pappa fast han var född i Karlskrona, ”nu åker vi hem” när vi skulle dit.