Måndag: Tillvaratagande

Hon: idag skördade jag nästan alla citronerna på mitt Limone Rosso-träd. Sorgligt, men det var hög tid om de inte ska torka ihop.

Frågan är om jag ska testa att göra Limocello, trots att det blir pilligt att skala bort zesten eftersom de är mycket mindre än en vanlig citron.

Och smakar de tillräckligt mycket… de är inte lika sura som en vanlig citron, men doften på skalet är magiskt! Men vad gör jag med resten, saft kanske.

Skalperade också de sista basilikakrukorna som började se hängiga ut. Inte så konstigt, de har levererat sedan i försomrars. Och en ganska rejäl burk blev det:

Funderar också lite över oliverna som börjat mogna, det är i och för sig inte så många som är tillräckligt stora att göra något av, men det vore allt lite roligt att se om jag lyckas lägga in dem så de blir ätbara. Hur man nu gör. Får googla!

Trädet är i alla fall bra stort, växer som sjutton. Undrar om jag vågar plantera ut det till våren… mandelträden klarar sig ju bra. Om inte måste det definitivt få en större kruka.

Han: Jag tröttnar aldrig att läsa om hur hennes dag varit. ”Tillvaratagande” är också en rubrik som passar in på mitt bidrag till dagens blogg. Än en gång skapar en spionaffär stora rubriker i Sverige. Sveriges möjligen grövsta fall av spioneri någonsin ledde i veckan till åtal.

Säkerhetspolisen misstänkte i åratal att det fanns en mullvad i säkerhets- och underrättelsetjänsterna – men man lyckades inte få stopp på spioneriet. Först efter 4 år och 8 månader hade man tillräckligt på fötterna för ett gripande och den 20 september 2021 slog Säpo till mot Peyman Kia i en gryningsräd. Av förundersökningen framgår att han har läst mängder av känsliga underrättelserapporter från Säkerhetspolisen och Försvarsmakten som han saknade behörighet för under åren då han jobbade på de två myndigheterna.

Det har hänt tidigare och nu händer det alltså igen. En som inte är förvånad, om än bedrövad, är Bengt Nylander. I en blogg den 22 januari 2022 berättade jag om min gamle kompis från förr-i-tiden-tiden.
På ett plan är det en banal historia. Efter ett långt arbetsliv i en och samma firma har en man gått i pension. Vad ska han göra nu?
Framför allt: Vad har han egentligen uträttat?
Han har sällan pratat om sitt jobb med andra än sina arbetskamrater (och en och annan redaktör).
Inte ens med sin fru, kanske var det därför hon skilde sig från honom.
– Och som de flesta män som blivit pappor har ungarna naturligtvis alltför ofta undrat varför han så ofta prioriterat jobbet framför dem.

Kanske är det sista som får tanken att bli verklighet:
– Jag ska skriva en bok och berätta vad jag pysslat med hela mitt liv. Och varför!
Åtminstone är det så jag minns vårt första samtal om boken. Förmodligen för att han frågade mig som journalist om hur man skriver en bok och jag gav honom det enda råd jag kunde komma på:
– Innan du börjar – bestäm för vem du skriver. Det hjälper dig att hitta en form, ett språk och inte minst att sålla viktigt från oviktigt.
Så fick det bli.

Det fanns många hemligheter att berätta. Det blev en bok. Och sedan blev det ännu en bok.
– Nej, det är inga barnböcker för barnen hann bli vuxna innan pappa avslöjade vad han egentligen hade sysslat med när han sa att han åkte till kontoret.
Att pappa Bengt så ofta dröjt sig kvar på jobbet berodde på att han under 25 jobbade inom Säpo där han slutade som polisintendent och chef för det svenska kontraspionaget.
– Den enhet som nu sett till att bröderna Kia nu står åtalade för att ha sålt ut försvarshemligheter till ryska GRU.

Våra vanligaste medier spekulerar om hur det hela gått till när man avslöjar en spion. För den som förstå hur det går till rekommenderar jag Bengt Nylanders ”Det har inte berättats” och ”Säpo inifrån”.
“Historien upprepar inte sig själv, men den rimmar” är ett citat som ofta tillskrivs Mark Twain. Fan tro’t. När det gäller ryskt spioneri Sverige verkar oroväckande mycket upprepa sig.  

PS: Eftersom denna blogg flyger lågt kan jag tillägga att även en numera gubbe på en udde förekommer bland det som kanske inte borde ha berättats i det som nu berättas ännu en gång.