Hon: full fart på udden med förberedelser inför påsk. Idag har vi storhandlat. Prinskorv mm i Attanäs gårdsbutik, Lax och sill på Blomlöfs rökeri och diverse ej närodlat på ICA i Jämjö. Köttbullarna (givetvis på nötfärs från Attanäs) stekte jag igår. Blev 56 stycken, borde räcka…
Ja minus de tio vi provsmakade till middag då:
Eftermiddagen tillbringades med omplantering av tomatplantor i växthus 1. Ja vissa sysslade med annat därinne, eller sysslade kanske är fel ord…
Han: Jaja, en man måste tänka ibland. Många oroar sig för att den artificiella intelligentian ska sno alla jobb för våra präktiga ungdomar.
– Struntprat!
Greger Bengtsson på Sveriges kommuner och regioner förklarade härom dagen i ”Agenda”, att om vi ska ta hand om alla åldringarna kommer drygt 50 procent av dagens unga att behövas i morgondagens vård- och äldreomsorg.
Samtidigt gråter direktörerna i Svenskt Näringsliv över bristen på arbetskraft – företagen kräver faktiskt att sju av tio i samma uppväxande generationer tar jobb i industrin för att de (eldrivna) hjulen ska snurra tillräckligt snabbt.
Vad resten ska göra är däremot oklart. Kanske tvingas de bli influencers. Eller ”jobba med media”.
– Och du som inte fattar poängen bör kanske bättre på dina mattekunskaper.
Nu tillbaka till naturen. Gårdagens film har skakat om läsekretsen. ”Häftigt! Men grävlingar är lite läskiga”, skriver Thomas. ”På tomten i Danderyd bodde flera igelkottar. En natt väcktes vi av ett fasaväckande skrikande. Det var en grävling som åt på en igelkott. Den hade vänt kotten upp och ned och åt ur den som i en skål.”
Och några av er har minsann läst att på Södermalm dödades en katt av en grävling.
– Och?
Vad hade ni väntat er? Grävlingar är inga djurvänner. Tillhör du dem som inte fattat att alla djuraktivister bor i människobyn? De enda som pratar om att ”rädda naturen” är homo sapiens, de värsta marodörerna.
”Jag menar, ingen klandrar en bäver för att han exploaterar sin livsmiljö”, skriver Fredrik Sjöberg i Sjölejonen i Bukarest och andra essäer (Albert Bonniers förlag), ”och ingen kommer ens på tanken att styra upp hans beteende hemma i hyddan med tunga doser amerikansk genusteori.
– Det han gör är bara naturligt.
Han saknar visserligen lagfart på strandskogen, men jag kan försäkra att han agerar som om så vore fallet, och skiter fullkomligt i spillkråkan som gärna hade häckat i asparna han sorglöst fäller”.
Grävlingar är rovdjur. Det är havsörnarna ute på Fimpan också. Det är därför vi gillar att se dem här på udden.
Omgivna som vi är av putinister och andra tvåbenta varelser som skövlar allt som inte är starkare än dem.
Kanske var det därför dåtidens naturskyddsförening förr skyddade blåstjärnan från att bli nedtrampad genom att säga att den lilla blomman var förhäxad.
Om snödroppar och krokus agerar förband, så är Scilla siberica stjärnan bland vårtecknen på udden.
Artens vetenskapliga namn går tillbaka på Skylla – den vackra gudinnan i grekiska mytologi som den svartsjuka häxan Kirke förvandlade till ett förskräckligt havsmonster. I folktron blev scillan därför orättvist betraktad som en de onda andarnas växt som man inte skulle trampa på.
– Varför någon vettig människa nu skulle vilja trampa ner denna vårens budbärare.
Apropå att vara en god människovän skickar Tomat-Hasse ett inlägg i vårt ständigt pågående samtal om vardagsfilosofi. ”Intressant diskussion om man har tid över eller det är dåligt väder”, skriver Hasse (han heter Hans-Göran Axelsson och kallades Fack-Hasse när han var fackligt aktiv på slakteriet i Kalmar).
– Absolut intressant inlägg, long time no see Sturmark!
peppekerstin.blog 
Publicerat av