Måndag: Nattligt besök fick hjärtan att bulta

Han: Ett lågt och dovt utdraget morrande väckte mig strax efter midnatt. Det var Vilda som med den för katter typiskt gutturala varningsläte på lång utandning som fick mig att kasta mig ur sängen för att undgå den stora tigerns käftar i min mardröm och när jag med bultande hjärta tände utebelysningen såg även jag dem.
– Två halvstora nattgäster som kalasade på fasantuppens frukost. Grävlingarna som nyss vaknat ur sitt ide är kanske inte det roligaste vårtecknet men när jag väl vaknat tyckte jag att det var lika spännande som Vilda (Ludde sov uppenbarligen lika gott som min hona gjorde):

Grävlingen sover under vintern och hur länge vintervilan varar beror på klimatet och vädret. Att det finns grävlingar i närområdet visste vi, men det var flera år sedan vi märkte av dem här ute på udden. Trots att vi människor klagar på kylan tyckte de här tydligen att det börjar kurra i magen.
Vi får se om de kommer tillbaka i kväll. Men några solrosfrön kommer inte att serveras. Grävlingar lever i klaner på upp till 12 individer och det känns som det räcker med nattens timslånga besök.
– Eller hur Vilda?
Dessutom hör vi just nu tuppen gala missnöjt.

Hon: Åhhh så spännande, ni skulle ju väckt mig och Ludde, vi hade också velat se live…

Ja idag blåste det lite mindre så jag kunde äntligen ta itu med komposten igen och köra några lass till pallkragarna. Så skönt! Var också uppe vid torpet för att se om det fanns lite mer påskpynt där. Det gjorde det, inte mycket men lite iallafall. Men vad härligt och varmt det var däruppe, och ingen vind…och vårblommorna har definitivt kommit längre där: