Hon: efter tre dagars besök av en mycket söt, men kanske inte så effektiv, hjälpreda ligger jag lite (mycket…) efter.
Dagen har därför tillbringats med omplantering och ommöblering av växthus 1 för att utnyttja ytan så effektivt som möjligt. Omöjligt, jag behöver helt enkelt ett växthus till!!!
Och eftersom jag inte hinner blogga blir det en liten vlogg istället för att visa mitt dilemma:
Han: Ja, vem har sagt att livet ska vara rättvist? Och ens begripligt, men apropå arbetsläger: En dag i Ivan Denisovitjs liv är en roman som Aleksandr Solzjenitsyn skrev år 1962 – samma år som hon, kvinnan i mitt liv föddes, jag gick på realskola i Strömsund, min sambo Jarefors (Anders) och vi hörde på Radio Luxemburg att Brian Jonas hade dragit ihop ett rockband som hette Rolling Stones och sedan, plötsligt, pratade alla om Kubakrisen och vi insåg att världen är större än vår inackorderingsrum hos Sandmarks och vi gick i andra klass på realskolan i Strömsund och väldigt många år senare kommer jag alltså att tänka på En dag i Ivan Denisovitjs liv.
Historien utspelar sig under en enda dag i ett sovjetiskt arbetsläger för Ivan Denisovitj , oftare kallad Sjuchov. Inga jämförelser i övrigt, men det är klart att somliga dar får jag lust att beskriva en dag i Per-Erik Arvid Engbergs på udden – oftare kallad Peppe.
Om jag hade varit en Knaustgard eller en Proust skulle denna dag, lördagen den 29 april, kanske räcka till en tretusensidig roman.
– Ödmjuk som jag är inskränker jag mig till några bilder:
Förutom att jag varit på Tempo och hämtat ut (ännu) ett paket från NK till henne, låtit mig bjudas på en korv hos Lindbergs som firar våren eller nåt (ovan), kanske även att jag inhandlat ännu en vitmenad ytterpanelbräda 22 x 95 3,6 meter lång.
Dessutom har jag svept ett glas Finlaggan med Hasse (vi kallar honom ”Tomat-Hasse” för att skilja honom från Kickis Hasse) som kom förbi på udden på cykel; ännu ett av alla dessa vårtecken och dessutom har vi njutit av en trevlig eftermiddagsdrink i lä hos Anderbergs (Petite Orange). Bildbevis:
Men som sagt, arbetsläger behöver inte vara sovjetiska för att kännas i kroppen.Jag har alltså fortsatt att bygga på hennes nya skötbord för årets tomat- och chiliplantor. Det var helt okej, åtminstone tills vinden vände och jag plötslig kände att nu får det vara nog för idag.
peppekerstin.blog 
Publicerat av